Om Sejd.

Hej.
Jag har gång efter gång blivit förvånad över det jag läser om Sejd och moderna människors uppfattningar om Sejd. Jag har blivit väldigt förvånad över den MORALPANIK som jag ser från de som kallar sig asatroende, sedanhängare, osv, när Sejd kommre på tal.

Jag har alltså blivit förvånad över den sejdofobi som verkar finnas, och till att börja med så var jag förundrad över varifrån den kom. Den verkade helt enkelt inte förnuftig.

För det kan väl inte vara så att man helt enkelt köper den (tidiga?!) kristna inställningen och moralpaniken angående Sejd, och helt okritiskt sväljer allt som Snorre säger? Nej faktiskt jag tror inte att det är SÅ dumt.

XXX

Så....
Låt oss slå fast ett antal saker om Sejd rent historiskt.

Källorna för Sejd är få, helt riktigt. Ungefär lika få som beskrivningar av blot eller andra mer allmänna ceremonier. Det finns alltså några enstaka historiska beskrivningar, mer eller mindre fragmentariska. Och som sagt, ungefär lika få beskrivningar finns för vanliga blot, som för Sejd.

Att påstå att frågan om sejdofobi beror på att det finns mycket färre källor för Sejd, relativt tex vanligt blotande, är alltså struntprat.

XXX

Det påstås ibland att Sejdarna skulle vara föraktade och utstötta. Mot det talar de få beskrivningar som finns kvar. Där är Sejdarna högt aktade, åtminstonde om de är kvinnor. Så ett rent allmänt förakt fanns det helt klart inte gentemot Sejden.

Sejdarna var FRUKTADE och AKTADE. De var potentiellt farliga, och en del Sejdare använde Sejden på ett skadligt sätt, medan andra helt klart hade full samhällelig respekt och använde Sejden på ett positivt sätt för hela samhället. Senare tiders arkeologiska fynd talar också för att detta stämmer. Sejderskors gravar är inga fattiggravar, tvärt om.

Att påstå att sejdofobi beror på ett vikingatida förakt för sejd rent allmänt, är alltså felaktigt.

XXX

Det påstås ibland att Sejden inte skulle utövas av män. Och att det var just detta som föraktades. Det finns skrivningar i källorna, som bland annat talar för detta. Men dessa skrivningar är trots allt ifrågasatta, just på grund av tex Odens sammankoppling med Sejd. Skulle den högste och visaste av gudarna vara föraktad för att han höll på med Sejd? Inte speciellt troligt.

XXX

Påståendet att Sejd enbart fanns under vikingatiden och tidigare, och sedan försvann, är också felaktigt. Jag har själv läst en skildring av en klokman i Småland, som verkade in på 1910-talet, som tex hade en sejdluva av kattskinn. Det fanns relativt mycket uppgifter om honom, bland annat fanns han återgiven med ett foto.

Överhuvudtaget finns det en stor mängd skildringar från folktrons område, ändå in på 1900-talet, som helt klart är att anse tillhöra den folkliga magin. Den folkliga magins trolldomspåsar är ju inget annat än en obruten tradition från trolldomspåsarna som finns hos begravda völvor från vikingatiden. Så vad är folklig magi, annat än en variant av Sejd?

Sejdofobin i nutiden kan alltså inte ha sitt ursprung i att Sejden skulle ha försvunnit mycket tidigt, dvs före vikingatiden.

XXX

Sedan finns det individer idag, som påstår att de är en del av en traderad tradition, som har en andlig tradition som går obruten tillbaka till hedna tider. (Jag tänker inte tala vare sig för eller emot det påståendet.)

Någon av dessa traditionsbärare påstår att Sejd minsann INTE finns i den tradition som han förestår, och alltså ska den inte utövas idag. Det påstår ju tex Keeron Ögren, om jag förstått vad han säger rätt. (Han är normalt inte så klar och öppen med vad han påstår, se!)

Men är det den enda påstådda autentiska traditionen idag? Nej, så är det ju inte. Ta Ivar Hafskjölds Stav-tradition. Den inbegriper ju faktiskt även Sejd. Här finns det Sejd, visserligen utan trummor, och med rösten som "verktyg", men ändå Sejd som en stark medvetenhetsförändrande ceremoni. Jo jag har självklart provat det, inom denna tradition, och det fungerar alldeles utmärkt. Att sejda utan trumma är på intet sätt mindre kraftfullt än att använda trumma.

Hafskjölds Stav innehåller också avancerade andningsövningar och (ve och fasa!) en sorts "runyoga" som påstås vara genuin tradition.

(Fast i Stav-traditionen så påstås den ju INTE vara en sorts operverterad form eller ursprung för den indiska yogan.)

Hafskjölds tradition har för övrigt två olika sätt att använda ordet Sejd. Dels som en beskrivning av en speciell Sejd-ceremoni (utan trummor). Dels som en mer allmän beteckning för närliggande fenomen, som skulle kunna kallas "trolldom" mer generellt.

För att sammanfatta. Jag tänker inte uttala mig om den ena eller båda av dessa traditioner har rätt i sina påståenden om att vara en autentisk tradition. Jag konstaterar bara att den ena säger sig ha Sejd inom traditionen, och den andra säger sig inte ha det.

Jag konstaterar också att Ivar Hafskjöld är en öppen person som inte har något emot att lära ut till andra det som ligger i traditionen, och han berättar villigt om sin tradition in i minsta detalj. Det betyder att Hafskjölds påståenden om att förestå en autentisk tradition måste tas på större allvar, än andras påståenden.

Alltså, att påstå att sejdofobi har sitt ursprung i att det inte finns några genuina traditioner med Sejd bevarade till idag, och därför inte ska utövas, är alltså rent struntprat.

XXXXXXXXXXXXXXXX

Jag påstår INTE att alla som har invändningar mot Sejd är sejdofober. Jag hittar några fullt riktiga och respektabla invändningar mot Sejd.

En del människor säger, Sejd är inte för mig, men det kan ju andra hålla på med, om de vill. Det är en respektabel hållning.

En del tycker inte om PUBLIK sejd och tycker att många Sejdare har som vana att göra Sejd till ett allmänt spektakel som utövas öppet. De anser att Sejd bara ska utövas i slutna grupper.
Jag har en viss förståelse för den uppfattningen, och det stämmer många gånger, men det finns undantag, där Sejd visst kan utövas öppet, påstår jag.

En del anser att Sejd som ceremoni är potentiellt skadligt för utövaren. Alltså att fel utförd Sejd kan vara skadligt, och därför bör man vara antingen väldigt försiktig och kunnig, alternativt inte utöva Sejd alls. Denna invändning mot Sejd håller jag med om, nästan fullständigt. Sejd ÄR farligt, om det används fel. Jag har sett detta själv, jag håller alltså med av egen erfarenhet.

XXXXXXXXXXXXXXXXXX

Så vad kommer sejdofobin ifrån?
Jag påstår att Sejdofobin beror på i huvudsak fyra olika anledningar.

1. Sejdofoberna tycker inte om den grupp människor som återuppväckte Sejden i Sverige. Alltså de tycker inte om gamla 70-talshippies. För hippies var väldigt kreativa, drogliberala, för fri kärlek och blandade friskt från olika kulturer. (Allt detta kanske inte är positivt, men det är vad hippies var, på gott och på ont.) Sejdofoberna är raka motsatsen mot hippies. Insnöade, hämmade, etnocentriska och ofta rasistiska. Här hittar vi alltså de som är negativa för att de inte behärskar Sejd själva. Eller de som är negativa eftersom de inte kom på det där med sejd själva.

2. Sejdofoberna kan också höra till gruppen nationalromantiska vikingaentusiaster. Som tror på bilden av den Tor-brölande vikingen som dricker mjöd, härjar kloster och lägger ner fruntimmer på löpande band. Bilden av en sejdande viking stör dem och deras nationalromantiska bild av vikingarna helt klart.

3. Nazister och rasister som ogillar i princip alla som förhindrar att de kan skapa bilden av vikingen som den ariska stålmannen.

4. Förvirrade individer som inte förstår bättre och som följer i hälarna på någon av de tre första grupperna helt okritiskt.


Så det så......


Mikael Perman.