I senaste numret av den utmärkta tidskriften Populär Historia kan man läsa en artikel om forna tiders förhållningssätt till Gudar och Gudinnor, och en rätt så stor del av artikeln handlar om völvornas betydelsefulla roll i det förkristna samhället, om sejden och trollkonster, och annat som relaterar till ämnet.
Och än en gång får jag bekräftelse på att det börjar bli dags att avsluta den här smått löjliga diskussionen om sejden hör ihop med den nordiska seden eller ej.
Historiskt sett är sejden en självklar del av seden, och det kan ingen sejdofob tramsa bort.
Därmed inte sagt att alla måste sejda - lika lite som att alla måste rista runor och brygga mjöd.
Varje person måste ju faktiskt välja själv hur att leva sitt liv, välja väg och mål efter sin håg.
Så - om det är viktigt att vara en nordisk hedning/asatroende/fornsedare (eller vad man nu vill kalla sig) - sejda, eller inte.
Brygg mjöd - eller inte. Rista runor - eller inte. Blota till makterna - eller inte. Bygg en harg - eller inte.
Det finns inga fasta dogmer inom seden, inga påvar, inga måsten, inga förbud, inga blasfemier, inga dödssynder.
Det finns bara din önskan, dina val, ditt ansvar, ditt hjärta, din håg.
Take it or leave it.
|