Om Sejd och Sed och mångfald i Tro, Sed och Väg

Så tycker Träl Toke:

Att Sejden hör till Seden i betydelsen Vår Sed, Tro och Väg, såsom en specialitet utövad av därtill särskilt ämnade och böjda personer, både män och kvinnor, är ställt utom allt tvivel. Dessutom: Bortom Sejdens pågående förhöll sig dess utövare säkert till Seden i denna mening ungefär som annat folk.

Däremot kan man också se Sejden som en motsats till Seden, nämligen när Seden tas distinkt såsom Sedens led i triaden av Sed, Tro och Väg. Seden här syftar på det allmänna, det gängse, i seder och bruk, och ytterst, dessas grund och botten i den sedliga dimensionen, det normativa djupet hos utövarna av Sed, Tro och Väg. I förhållande till detta allmänna, detta gängse, är Sejden snarast udda, och något som närmast är att hänföra till den personliga, den unika Vägens led.

Därmed dock intet ont sagt om Sejdens sedliga karaktär (även om mången man nog tyckte den fordom vara ovärdig och bortom den gängse normen). Därmed inte heller det förnekat att utövarna av det allmänna, det gängse, ofta sökte sig till völvor och sejdare för spådom och annat i den stilen. Också i detta hör Sejden till Seden i betydelsen Vår Sed, Tro och Väg.

När frågan om Sejd och Sed sedan koncentreras till frågan om Sejdgruppers hemhörighet i en övergripande fornsedsorganisation (såsom SAS eller Forn Sed) så är saken alldeles klar: Sejdlag hör lika självklart hemma där som blotlag (och blotvägar) av alla de slag såvida de berörda lagen nu åstundar, äger och idkar någon referens till fornseden.

Frågan om hemhörigheten upplöses därför i en praktisk fråga; nämligen, om hur organisera olikheterna (dvs skilda från varandra avvikande hednagrupper) inom en och samma övergripande organisation. För Träl Toke förblir svaret alltjämt: Genom en väl genomarbetat och lagom strukturerad nätverksorganisation.

I gestalten av en sådan organisation kunde SAs läsas och förstås i PLURAL betydelse, där alltså vi i Sveriges Asatrosamfund, bland de i föreningen/nätverket inneslutna eller organiserade trossamfunden, torde kunna finna både (olika) sejdgrupper och från varandra radikalt olika blotgrupper, sedsgrupper, trosgrupper, etc.

På det viset skulle faktiskt Sveriges Asatrosamfund kunna börja stå under sitt namn och kanske sin formella status såsom ett ”trossamfund”.