Tystnaden var total sedan bud om ett försenat manuskript nått det skandinaviska forumet. Det ramaskri som följde inom var och en var tillräckligt för att kunna höras än idag. Ty alla visste att det inte fanns mycket kvar att spåna över då det mesta redan hade dryftats om på ett eller annat sätt.
Ej heller orkade agitator skrået hålla sin fana högt då även deras nerver var spända som bägsträngar och deras så kallade sarkasmer började likna illa dolda neuroser skapade av högt testoseron tryck buffrat av diverse erotiska inslag från cyberrymden.
Ur denna tystnaden kom de förlorade lammen tillbaka till skocken från allehanda äventyr borta från det vanliga bräkandet. Det började närma sig utfodring. Det första lilla lammet står än idag och väntar tålmodigt på att de andra ska våga sig fram och stämma upp i en bräkfest. I väntan på det så lockar ho' med attraktiva förslag som "Glimmers" utan att förstå att det redan är smakat och slukat.
Kom, min lilla vän. Anslut dig till den rovlystna skaran som väntar utanför betesmarken. Låtom oss inte vara får som får (förlåt mig
) utstå smärtor från husbonden. Låt oss vara likt vargar i väntan på att ett får ska ge ifrån sig ett oförsiktigt "bää" så att vi kan slita denne itu enligt de ramar och föreskrifter som vi av naturen följer.
När det riktiga utmaningen kommer smygandes vid skymningens vägskäl ska vi alla samlas för att studera det innan vi påbörjar våra attacker.