Vad tycker ni att Sagan om Drakens återkomst har för budskap och tema? Skriver en bokrecension, behöver lite hjälp.

Alla dessa hopplösa lärare, kritiker osv. Alla böcker, filmer, musik eller vad det än handlar om för underhållning har inget budskap. Men den typen av männiksor är så indränka i psykoligi att de inte kan fatta det. Att försöka analysera en james Bond film och vrida fram ett budskap, det är bara för korkat! Budskapet är "Ha kul, titta vilken fin historia jag har kokat ihop".

Men vad det gäller tema finns det ju hur mycket som helst att gräva i. Eller egentligen inte, det beror bara på hur hårt du känner för att filtrera handlingen.

Tema: Kampen mot det onda.
Budskap: Trevlig läsning, varsågod.

Ja, håller med precis. Tänkte på Godhet mot Ondska på tema, är ju i princip samma sak som du skrev.

Tema och budskap är en del av bokens syfte. Vad det syftet egentligen är blir i slutändan inget annat än åsikter. En del med starkt stöd i texten, andra med mindre stöd i texten. Om läsupplevelsen är positiv så är det väl bara bra. Detta är väl relativt om inget annat!? Men kom inte och påstå att det inte finns ett syfte med en text bara för att du inte vill läsa texten på just DET sättet.
Då kan man ju läsa Mein Kampf och säga: "Denna bok var trevlig läsning". Det går att göra men det är väldigt kortsint.
Eller att slötitta på reklam för nöjets skull utan att bry sig om reklamens syfte.
Sen är det naturligtvis inte alltid man BEHÖVER läsa kritiskt. MEN MAN SKA FAAN KUNNA GÖRA DET!
DenAmyrlintronade: Att du ens är här innebär ju att du läser på exakt det sättet du kritiserar?

Vad elakt att sucka åt honom!

Budskap: Det är lätt att tjänra pengar på folk om man ordbajsar mycket

Tema: Kopiera Sagan om Ringen

Alltså Jiarmai, Mein Kampf (otrevlig bok föresten) hör ju då till den kategori som deffinitivt HAR ett budskap! Vad jag retar mig på är att vissa anser att alla böcker, filmer, konst eller vad som helst har ett budskap. Om jag hittar på en historia för att spela rollspel har jag aldrig funderat på budskap. En fungerande miljö kryddat med kul saker att göra och lämpliga konfliket. Men budskap? Vadå? Och målar jag en tavla i ett mönster som jag tycker känns rätt har jag heller aldrig funderat på budskap. Men där har folk en tendens att ALLTID försöka vaska fram tjafs som inte alls finns där. En lek med färger bara.

Naturligtvis menade jag inte att inga böcker osv har budskap. Det borde väl vem sol helst förstått.

För att återgå till ämnet.

Budksapet för den här typen av bok skiter som sagt i för jag anser att det inte finns något.

Tema däremot kan man väl fördjupa sig lite i. Och likaså är det väl otroligt viktigt när man beskriver en bok eller författare vad det är som gör denna speciell eller bra.

Tema: En fingerad miljö där tidsåldrarna återkommer gång på gång. En slags magi eller kraft styr tidens gång och denna kraft kan utnyttjas av vissa människor (AS). Den onde (Den svarte) finns som en känd realitet, däremot ingen god gud annat än en okänd skapare. Vid vissa tidsåldrar får densvarte en möjlighet att bryta sig fri men stoppas hela tiden av människorna. Vissa människor stödjer Den Svarte med förhoppning om att få evigt liv och makt i utbyte. Varför är världen skapad på det här sättet vet man inte. (Det här är ju något att klura kring. För att ge människorna en inte för lätt tillvaro för att de behöver något att kämpa för?)

RJ: Nog är något av det mest speciella i hans stil i WoT att han lämnar så mycket osagt och att det finns så mycket mysterier. Han har hittat en perfekt balansgång mellan att avslöja för lite och lagom för att läsarna ska, precis som vi gör här, kunna diskutera i oändlighet om vad som händer och vad som kommer att hända. Sedan är hela miljön otroligt, OTROLIGT, väl genomtänkt ocg utförligt beskriven. Handlingen beskrivs inte bara utifrån ett par enstaka hjältar utan från många ögon, över hela världen. (Nja, kontinenten då). Den mörka sidan får vi inte se så mycket av men en aning. Så mycket att vi kan börja spekulera i deras planer.

Hoppas att detta var seriöst nog för alla?

Fick en 'flashback' och tänkte tillbaka på min skoltid, de få gånger man fick se en film.
Efteråt frågade läraren: "Vad var budskapet med den här filmen..."
Mats tänkte: "Va? Det var ju bara en film! Hoppas han inte frågar mig."
Läraren: "... Mats?"
Mats tänkte: "DET VAR JU BARA EN FILM!" och svarade "...jag vet inte..."

Jag håller nog med den Amyrlintronande när det gäller Sagan om Drakens återkomst. Om man vill kan man ju ägna sig åt att leta efter budskap, om man finner intresse i det, men jag läste i första hand för att få ett bra äventyr att leva mig in i, och det fick jag.
Vilken fantastisk bokserie Robert Jordan har skrivit, och som jag har fått ta del av. Om jag kunde skulle jag tacka honom. Och jag missunnar inte Robert Jordan att tjäna pengar på hans fantastiska verk.

Det finns inte en bok som inte har ett tema. De flesta har massor. Temat innebär ju bara att ett ämne, dilemma eller en situation diskuteras (indirekt eller direkt) i boken. WoT är ju en serie, och har därför en bunt teman. Den har säkert ett och annat ledmotiv(återkommande tema) här och var:
Rand slåss mot sitt öde (i samtliga böcker) (ledmotiv).
Barnslig fantasi vs grym verklighet utan hjältar i TEoTW (ett tema).
Att det finns ett byte av synvinkel tror jag är ett måste om man inte vill ha en rad med ytliga o platta figurer. Tänk er själva om hela serien utgick från Rands och Nynaves perspektiv. Hur djupa skulle karaktärerna bli då? Och hur jäkla intressanta?! Bytet av perspektiv främjar ALLTID temat.
Budskap är ngt helt annat. Börjar man leta efter en djupare mening i allt man läser så löper man risk att snabbt ta kål på den lilla läsglädje man har.
Men budskapet kan också vara ngt som poppar upp fort som fan när man läst en text. Orsaken brukar då vara att man av diverse orsaker redan är bekant med budskapet.
Budskapet behöver inte heller vara medvetet från författarens sida. Men, det kan också vara så att läsaren har skapat ett eget budskap av en text. Häri ligger faran att inte ha stöd för sin tes. Darwin skulle säkert förvånas om han visste hur hans "Om arternas uppkomst" (tror jag den heter) användes av rasbiologer för några år sen.

Amyrlin: Det var inte meningen att uppfattas som oförskämd, sorry!
Alla: jag försöker inte vara besserwisser, utan bara framhäva varför Fantsy är en av de största litterära stilformer som finns. Håller ni inte med?