du får väl betänka att det 'bara' är första boken i så fall, Martin kanske inte ville verka för blodtörstig innan han fått en stabil läsarkrets (vad vet jag?)...vill inte avslöja vad som händer i de senare böckerna, men folk kommer verkligen att 'gå åt som smör i solsken'.
"Jag tycker den är underbar, Ruggigt bra."
Duttig ponke :P
"De som jag anser vara "huvudpersoner"."
Hmn, men säg mig en sak då...Vem verkar vara mest huvudperson i WoT (i CoT)? Knappast Rand iaf. Egwene iofs, OCH ELAYNE, som knappt var med i den första boken. (Vad jag vill säga är att 'huvudpersonerna' inte behöver vara de samma genom hela serien.)
"Men har en känsla av att Eddard start snart kommer att stryka med."
Antar att du redan fått reda på svaret av vad för roll Eddard har när första boken är slut, (eftersom att du har läst klart de sista 100 sidorna innan jag hunnit svara.

)
seg
"Sen så tycker jag att det var riktigt jobbigt att Syrio Forel kanske dog. Han var ju skitgrov med sitt svärd."
Meh, det är ingen lam RJ värld där de goda aldrig dör. Trodde du märkt det. Dessutom är Syrio med i typ 2 kapitel från Arya's pov, och är en "Waterdancer" och ingen 'skitgrov' svärdsman. :P
"The Others. Hur fungerar de egentligen. När de dödar någon, så blir den personen de dödat också en av dem."
Du svarade ju på din egen fråga, (visserligen utan frågetecken, men ändå). Du kommer att förstå dig på "The Others" i de senare böckerna. (Vågar avslöja det, eftersom jag då ändå inte går in i detalj om vad som kommer hända och på så vis förstör läsupplevelsen.) Läs klart serien. (Alltså läs ut både A Clash of Kings och A Storm of Swords) Så kan vi föra en mycket mer intressant diskussion.
"Fast tycker att han växlar mellan de olika personerna lite för ofta."
Tycker att det är mycket bättre än RJ's IRRITERANDE 200 sidor i sträck från samma pov, (oftast från Egwene eller Elayne i de senare böckerna, vilket suger.) Antar att det gick an när det var Rand's pov, men jag anser det sätt Martin använder sig av är mycket bättre.
" och ofta så avslutas kapitlen med en frän grej som gör att man vill veta vad som hände efter."
Det kallas författarkonst, han (Martin) får läsaren att stanna intresserad, och om det ibland kommer ett långtråkigt kapitel med en person man inte gillar att läsa om, så vet man att när man väl har kommit igenom det blir det en mer intressant person igen. På så vis passar serien fler än en typ av läsare.
*väntar på A Feast for Crows*