Ed och Soningsblot, och inställandet av kursen mot Seger

Hej käre asp,

Vad så gäller Eden, eller akten att räta upp sig, sona sina brott och äska för bortmotandet av fel och brister i antågande, så känns det naturligt att göra detta på vårkanten, eller kanske just innan våren börjar märkas på riktigt.

I en vinkling börjar inte nyåret med vintersolståndet, utan just med våren. Att skaka av sig gammalt groll och de felsteg som man gjort under årets lopp, känns helt naturligt att göra, just inför nyåret, dvs. inför våren och det som sedan följer. Om detta är så, så lämpar sig en rit under fullmånen mellan Disatingstunglet och Vårfrutunglet alldeles utsökt.

Vad man sedan vinner med en sådan högtidsordning är att blotgapet mellan Disa och Vårfru fylls upp; det blir ingen inflation i bloten, och vi samlar oss, våra sinnen och våra avsikter, inför det som komma skall. På ett sätt samlar vi oss då, och gestaltar oss därigenom, såsom just Människor, Midgårds äkta innevånare.

Det är ju viktigt att vi inbjuder en djupare andlig dimension i vårat värv än bara att fira de olika årtidsväxlingarna. Detta firande, och denna delaktighet i naturförloppet är naturligtvis skönt och sinnligt givande och bör absolut bejakas fullt ut, men det skadar inte att vi också bejakar oss själva såsom sedliga och sedligt sinnade människor. Det är trots allt vår egenart i naturens härliga sköte.

För detta behöver vi ett Soningsblot som samtidigt riktar våra sinnen till Seger, inte bara i fysikalisk utan också andlig, sedlig mening.

För detta finns det knappast någon mer lämplig tidpunkt än ett blot under fullmånen mellan Disatingstunglet och Vårfrutunglet, alltså fullmånen före vårdagjämningen.

Eller?

Frid och lycka och all välgång,

/Kon Unge