Jag gick tillbaka och läste din "Tillbakagång? Eller vad?" en gång till, och en sak som jag fastnade för nu (en av flera), är när du skriver om det "empiriska", och jag gillar resonemanget kring det som gäller dessa inneboende styrkeförhållanden, koncentrationer, som (kanske) är statiska och helt oföränderliga över tid och väg, eller (kanske) inte. Jag klurar fortfarande.
Ringen ja, den som ändå är ytterst på hjulet, den som ger den stadga som alla ekrar såväl behöver, och därigenom stärker "sig själv".
Men kan man se Ringen som ett stöd (ett sätt att "gå tillväga") istället för att bara se en yttre begränsning, se Ringen som en stor "kontaktyta" utåt mot det "högheliga", mot det förutbestämda, mot himmel eller kosmos, såväl som ett stöd för "den form av organisation man väljer", ja då får Ringen en helt annan betydelse.
Det kan ju också vara så, att ekrarna fortsätter långt utanför Ringen, i en strävan mot nästa Ring, och nästa. Där varje Ring är ett hinder men även en insikt, som måste övervinnas och inses, för att komma vidare mot fullbordandet av "Det stora hjulet". Det hjul som alltid kommer att snurra, "med och för oss alla".
Kanske fungerar "det" likt en ädelgasatom med alla sina skal, men ändå med en strävan att "alltid fylla det yttre skalet", och därigenom uppnå "helheten".
Kanske fungerar "det" inte alls, kanske sker inte allt efter en förutbestämd plan, utan helt slumpmässigt beroende på våra alldeles egna handlingar och attityder gentemot makter och medmänniskor.
Kanske står Gudarna för det slumpmässiga -"På gården med brädspel de glada lekte", är det om eller för oss de spelar?
En tanke - "en namnlös dyrkan av det tidlösa", skulle kanske underlätta mycket när det gäller organiserandet, nätverksbyggandet, samspelet mellan alla dem som vill "guppera sig", samarbetet.
Asatroende, Vanadyrkare, Hedningar, Paganister, Nordiska fornsedare, Shamanister, Sejdare - "många grupper blir det" - många olika namn och många olika former för (kanske?) en strävan.
Men, såklart, nu talar jag om Ekumenik igen, det som "en del" finner så hemskt och motbjudande, och "detta" är nu "bara" inom "Hednasfären".
Det är nog inte så konstigt att "saker" är som de verkar att vara, om "antalet" hedningar är konstant måste helt enkelt någon minska om någon annan ökar, och om det är "solitärerna/hemsedarna" som ökar i antal, då minskar "de organiserade" i antal.
Orsak till nedgången kan kanske ses i trötthet på, och besvikelse över, att det inte blev som man hoppades när man "gick med i/startade" en förening.
Det kan bero på helt andra orsaker.
Tack för "den sjunkande solen", den gav mig ett utmärkt tillfälle till att resonera och "spåna" lite kring dessa frågor.
Men "Hjulet" snurrar vidare, och om inte "det" tröttnar på att snurra, så kanske .....