Tack själv Jarls yngste.
Visst är det konstigt att de tankar och åsikter som önskar ett lite bredare spektra när det gäller sättet att närma sig det heliga, ofta ses som tabu, och då av polyteistiskt sinnade.
Man tillåter sig själv att blanda friskt bland alla makter som man åkallar, det kan vara ett sammelsurium av namn på gudar, gudinnor och makter som troligtvis aldrig tidigare har tillbetts samtidigt, eller ens på samma plats.
Men om någon kan tänkas skönja en samstämmighet eller röd tråd, mellan en, här i norden, äldre, avmattad form av guds/gudinnedyrkan (den senare hedendomen), och en inte lika fullt så gammal (den tidigare kristendomen), och då använda det i sin alldeles egen sed, ja då skall det "dissas" (diskuteras, disikeras, diskrediteras) av en del "invändare".
Vem kände den första livsalstrande smekningen?
Vem förnam den första livgivande andedräkten?
Vem hörde den första gudomliga viskningen?
Vem var med när is mötte hetta?
Vem kan säga vilken sed som är den riktiga?
Vem kan säga vilken slingrande väg som är den rätta?
Det enda vi kan vara säkra på är att det finns en gemensam start, en gemensam ursprunglig kärna till livet.
Så varför då inte till "det heliga"?
Visst är det konstigt att man, inför sig själv, och även för andra, sätter upp begränsningar när det gäller detta närmande till det heliga.
Jag uppskattar när du tänder dina facklor och fyrbåk, tack för att fortsätter ditt värv.
Holme ristade
|