Jag tror att "vi" behöver alla tillfällen som "vi" kan få till detta.
Om inte makterna kan hjälpa oss med dessa eftertankens stunder, får "vi" kanske ge oss ut i skog och mark och söka "oss" en plats som kan ge "oss" lugn och ro till detta.
Om "vi" nu inte råkar äga detta lugn och ro i "oss" själva.
Detta behöver "vi", om och om och om igen.