Tack Kon Unge.
Tack för dina ord.
(Det har tagit lite tid att få till ett svar, tankarna finns, men att formulera dessa för att få sagt det jag vill säga,,,,, hoppas att jag lyckas göra mig någorlunda förstådd).
Modig, nja, det handlar mer om hur man väljer att se på de ”verktyg” som redan finns, och kanske finna på nya, eller utökade, användningsområden för dessa, istället för att ständigt uppfinna nya ”instrument”.
Men jag håller med om att begreppet mod är intressant, detta mod som kan få oss att våga beträda vägar man aldrig tidigare beträtt, detta mod som kan få oss att våga att, i alla fall försöka, göra det som är rätt, trots allehanda svårigheter och eventuella konflikter som kan uppstå.
Om man, som du har gjort, använder sig av en ”Madonnabild” för att gestalta själva fruktbarhetsgudinnan, så krävs det inte ”alltför mycket” härlednings, eller slutlednings-förmåga, för att se kopplingarna och ”anorna” som finns.
Om man ”ser sig omkring lite”, kan man nog, ur sitt alldeles egna perspektiv, hitta flera intressanta ”företeelser” som via sina, inte helt avklippta, ”trådar bakåt”, låter oss ana en gemensam och ursprunglig kärna (om inte helt uppenbart gemensam och ursprunglig, så i alla fall ”en bit på vägen”).
En bra sak är, att använda de backspeglar som ändå finns.
Att den ekumeniska tanken kan väcka så mycket ont blod, som den ibland gör, tycker jag är lite märkligt.
Viljan och öppenheten att ta till sig, eller åtminstone erkänna, olika religioner och religiösa strömningar har varit, och är, en del av mänsklighetens positiva signum, och har ju faktiskt varit följeslagare till människan under lång tid. Det är ju när inskränkthet och religiös/politisk maktfullkomlighet har fått råda som ”eländet” har fått fotfäste, i form av krig, inkvisition, förtryck, intolerans, konflikter, utanförskap etc.
Att inte kunna leva sida vid sida med andra ”övertygelser”, i ömsesidig respekt, ser jag som ett stort misslyckande.
Det finns mycket inom ”det Hedna” som attraherar mig, men det som ändå slår an mest, och bäst, är friheten i utövandet.
Att kunna vända sig åt det håll man själv vill, att offra till, eller samtala med, de/det gudomliga hur ofta man själv vill, det är nog den största styrkan i ”det Hedna”.
Men, detta är en ”frihet under ansvar”.
Det gäller att visa respekt för ”det heliga”, sin omgivning, sina grannar, att följa sin egen övertygelse, samtidigt som man låter andra följa sin.
Tycker jag i alla fall.
Tack för att du tänder dina fyrbåk
På återseende och väl mött i livet Jarls yngste
Holme ristade
|