Jag kan inget säga, - bara känna min ledsnad. Det var i och för sig vad vi väntat, och också - skulle jag tro - vad Freyadisa ville nu i slutändan. Och vad vi, tillsammans med henne bett för.
Jag delar er sorg, i den mån som jag - såsom avskärmad från hennes personliga liv - kan göra.
Freyadisa dog under halvmånen till VårFruFreya. Det är ett sätt att minnas henne att dra oss detta till minnes varje det år som vi själva lever.
Jag har endast ett råd att ge, och det rådet hämtar jag från Rydberg, - "sörj med måtta" i alla fall, trots den stora förlusten och sorgen, "sörj med måtta", ty själarna glädjs inte, utan sörjer över de tårar som vi fäller på grund av deras bortgång. Där de nu är vill det få glädjas i Sessrumner, Noatun, Valhalla, eller varän de annars gått.
Mer kan inte jag säga. Och inte kan jag ens följa mitt eget råd fullt ut. I vart fall fäller jag tårar.
Ha det bra i År och Frid och All Lycka,
/Kon Unge
|