Hell Dig , Frejadisa!
Folkets Gydja var du!
Vacker, kraftfull, trosstark!
Sorgen efter dig är stor, helt omöjlig att klä i ord!
Jag minns alla underbara blot du hållit! Minns alla roliga gillen, alla glada skratt.
Minns också allvarliga stunder och tunga steg.
Du var så levande, så äkta, så sann!
Att du nu är borta, känns så overkligt!
Jag ser en bild för mitt inre, en bild där du står och håller ett blot i din krafts dagar.
Farväl, min älskade vän! Jag ska aldrig glömma Dig!
|