Gotland, röd stuga, barn och barnbarn, det låter underbart.
Visst kan tillvaron vara riktigt plågsam ibland, ofta kan man inte själv påverka det som sker, särskilt inte om nära och kära blir riktigt sjuka, om de lider, om de går bort.
Det är skönt att man trots allt har förmåga att någorlunda gå vidare, att börja andas igen, att börja se sig omkring igen, att börja uppleva igen.
Freja och Oden, precis vid ingången till gården, inte alls illa!!!
Tor ja, en mycket sympatisk "kraft" att ha på sin sida.