Och att sedan sätta ord på de tankar som kommer…….kan vara svårt.
Men det gäller att ibland (om inte alltid) gå framåt med mycket ”lätta och varsamma steg”. Den gnista eller nyfödda tanke, optimism eller framtidstro, som krossas under skorna på det ofta mer eller mindre blinda ”viljan framåt”, kan vara krossad för mycket lång tid.
Det kan vara i ren ”välvilja och människokärlek” som marschen framåt äger rum, men ibland är det stövlar, med då helt andra syften, som krossar det mesta i sin väg framåt, framåt, framåt.
Är det kanske ”det Hedna” som symboliseras med ”ljuset som blir till ett frågetecken?
Fritt fram för betraktaren att ”se med egna ögon”, men hur tänker du?
Under mitt grunnande kom jag faktiskt även att tänka på Höder och hans olycksaliga, men förutbestämda, pilskott.
Intressanta tankar, ja, riktigt intressanta tankar är det som du anför, och visst är att dessa bilder gjorde jag som en snabb skiss vid ett tillfälle en tid efter SAS-haveriet. Tror dock att det fanns ett visst hopp kvar i tiden då, kanske till och med tro, trots onda erfarenheter och aningar.
Jag tror emellertid inte att det var den direkta anledningen att det höll på att gå som det gått för Sed och Tro på organisationssidan och ifråga om trovärdigheten och attraktionskraften.
Tror att jag hade mer tanke på Livets märkliga villkor överhuvudtaget, alltså Alla de olika Livens villkor, - och så denna sats uttalad i den tredje bilden:
Vad var det som hände egentligen? En tanke efter slutet, - och således ett förebud om en fortsättning.
Finns det en fortsättning? Bilden svarar med ett Ja. Där såklart en anknytning till Höder och Balder finns för handen på den djupare symbolnivån, och till Höders och Balders återkomst under omständigheter där till och med åkrarna växer och bär skörd, alldeles osådda, och där Bröderna bebo de forna vien, och Höner stänker med kvasten.
Så där tror jag att vi har svaret, - och det har du angivit, - och där i den sfären av tankar och känslor och förhoppningar får vi också ställa oss frågan om Seden och Trons och Vägens avtrubbade tillvaro och framtida fortsättning.
Ett liv som fladdrande och av ren tillfällighet flög under stöveln? Eller en stövel som i sin egen lags anda trampade ner livet? Eller en olycklig kombination av båda dessa?
Svaret är var och ens. Det finns inget svar som är allas. Och den viktigaste frågan är trots allt: Vad kan vi göra? Vad kan vi inte göra?
Ha det bra Holme, i God äring, Frid och All Lycka! Vi grejar (kanske) det här ("somehow")!