Jarls yngste och andra.
Den inspiration jag får när jag är ute och går i den otroliga färgprakt som hösten bjuder på, får mig att fundera en hel del kring bröderna Höder och Balder.
Deras olikheter som, kanske, är det som får det stora årstidshjulet att snurra.
Jag har väl nämnt det tidigare men, detta ödesdigra pilskott som var början på slutet, som i sin tur var början på det nya.
Denna kamp mella motpolerna,
mellan död och liv,
mellan mörker och ljus,
mellan kyla och värme,
mellan hämnd och förlåtelse.
Hösten får i alla fall mig att fundera i sådana här banor, funderingar kring det oundvikliga slutet, men även kring den precis lika oundvikliga början på något nytt och vackert, kanske rentav vackrare än det som var.......
Solskivan blir tyngre och tyngre, men den finns där, och den kommer att mer och mer samla sina krafter, tills det återigen är dags för dess alltid lika bejublade come back.
Nåja, lite löst funderat bara
Holme ristade
|