För min del behöver du inte ursäkta dig:-)
Det är klart man kan ta ställning och bör ta ställning.
Jag själv har själv har tagit en mängd ställningstaganden.
Självklart går våra åsikter i sär.
Annars skulle vi ju aldrig haft den här diskussionen.
Jag tänker inte göra anspråk på vad som är sed dock har jag en bild av vad JAG tycker är sed.
Jag kan inte se varför seden i sig skulle behöva vara ett verktyg för exempelvis miljökamp, dock tycker jag att det krävs engagemang i miljöfrågor och också att det finns utrymme för det i redan existerande grupper eller att det kan behövas starta upp något nytt om det som finns inte räcker till.
Kanske kan även Samfundet en dag bli ett miljösamfund om medlemmarna önskar det? I så fall blir det en förening med sedanhängare som arbeter i miljöfrågor, men seden i sig är fortfarande bara sed?
Du ser anknytningen mellan sed och miljökamp. Jag ser det inte.
I den andra debatten skrev Bodvar något om att debatten på den här sidan säger,
citat;
uttalar sig flera personer om hur viktigt det är att en sedorganisation eller ett asatrosamfund INTE tar ställning i olika samhällsfrågor. En sådan organisation ska exempelvis inte kunna ha en inriktning mot en ekologisk syn, eller ha uppfattning om barn- och kvinnomisshandel.
Slut citat.
Det här får ju stå för Bodvar själv som liksom alla i vårt land har full frihet att tolka bäst han vill.
Jag själv anser att en organisation får uttala sig bäst den vill så länge stödet finns hos dess medlemmar.
Mitt ursprunliga inlägg handlade om att JAG inte skulle kunna tänka mig att deltaga i någon form av miljökamp inom ramen för forn sed, vidare skrev jag att miljökamp inte kan gå hand i hand med seden. Sed är en sak och en förening något annat?
Det handlar inte om att inte ta ställning.
För mig handlar det om att ingen ska ta ställning över medlemmars huvud.
Självkart kan ett Samfund ta ställning i en mängd frågor så länge det stödet finns hos medlemmarna.
Vi tar ett exempel.
Tidningen Bjarke expressen intervjuar en styrelsemedlem från Sveriges Asatrosamfund och frågar:
Hur ställer ni er i Sas till frågan om trängselskatterna i Stockholm?
Enligt mitt sätt att se det kan inte Sas som organisation svara på den frågan utan får hänvisa till dess enskilda medlemmar.
Skulle Sas svara att det är bra, skulle flera medlemmar bli förbannade. Skulle Sas svara att det inte är bra, skulle andra medlemmar bli förbannade.
Vidare.
En sed som är blind för förtryck skriver du...
Jag förtår inte det här alls. Vad har frågan med sed att göra?
Seden i sig är väl inte fördömmande, även om jag själv nu råkar vara det?
Bilda då en förening öppen för sedmänniskor som arbetar mot förtryck, eller bilda en förening som i sin födelse har som största målsättning att arbeta för miljö eller vad det nu kan vara.
Jag själv valde en gång att gå med i Sas för att denna på ett klart sett tog ställning mot Rasism/Nazism då jag tycker och tror att främlingsfientlighet ar den största faran mot att få hedendomen allmänt accepterad, men det här är vad jag tycker och tror och är alltså min egen uppfattning, hurvida det handlar om sed eller inte är en annan fråga.
Jag väljer att gå med i den organisation som står för det jag står för. Sed eller inte.
När jag skrev angående att inte blanda sed till soppa så menar jag inte att man inte kan blanda till sedsoppa, bara att det enligt mig inte längre handlar om sed (för mig, New age kanske?
Mys pys. Jepp det är härligt att kunna luta sig tillbaka i den sed man tror på och känna värmen och tryggheten, en sed som på något sett är fri från vardagens bekymmer, en sed som inte fördömmer mig eller har några pekpinnar. En sed som låter mig fatta mina egna beslut om hurvida domen blir över död man.
Som hedning tycker jag att man kan tycka lite som man vill. Engagera sig i det man vill och stå upp för det man vill, men jag som hedning går ju att ta på, diskutera med, bråka med, få svar av.
Ställ frågan till seden. Vad är du?
Kan du ens ställa frågan, du?
Kanske kan vi sedanhängare i stället börja att tolka seden lite som det passar oss, kanske skaffa oss en sedbibel och sedan följa de stora bokreligionernas exempel.
På sikt kanske vi även kan vi flytta in i Knutby och starta ett spa.
Nej jag föredrar Mys Pys och jag behöver det och därför är det min trygghet, min tröst, min styrka och min svaghet.
Jag skiljer på föreningsliv och sed, där seden kan ingå i föreningslivet, men där frågor i föreningen inte nödvändigtvis är sed.
Som jag ser det är sed ett och föreningen något annat. Du skriver om seden som icke neutral, medan jag tycker att seden är vad den är, men att vi brukare av seden kan eller bör göra val.
Låt oss säga att jag väljer att leva ett liv i ensamhet någonstans ute i vildmarken. Min tillvaro är skild från all världens lidande och ondska och där brukar jag min sed i ensamhet.
Tycker du nu att min andlighet är ett avgränsat fält som är separerad från den värld vi lever i och att jag är en av de som tjänar de förtryckande krafterna i världen?
Jag tycker inte det och den som säger motsatsen tycker jag är en person som vill plantera in skuld i mig.
En kristen skulle kanske ha sagt att jag får brinna i helvetet.
Jag tycker att man ska ta ställning i den mån man har förmåga, vilja och möjlighet, men att det beror på ens egna förutsättningar.
Jag själv tycker att miljön är ett stort problem som vi måste ta tag i. Jag tycker att det finns en enorm ondska och ett enormt lidande i världen som vi måste hjälpas åt att bekämpa.
Jag tycker att den som misshandlar sina barn och sin fru är fega kräk som borde få sig ett kok stryk själva.
Det är hemskt med alla våldtäkter, och domen över dessa kan aldrig bli hård nog.
Jag har rest nid över den person som körde över min fru och smet, domen över honom kan inte heller bli hård nog.
Jag har tagit en mängd ställningstaganden i mitt liv och vissa saker har jag realiserat mer än andra.
När allt hemskt i världen bara väller över mig kan jag känna att jag kan ta en timeout, i seden.
Luta mig tillbaka och bara ha det Mys Pys.
Att jag skiljer på saker och ting betyder inte nödvändigtvis att jag inte tar ställning eller att jag inte tycker att man ska ta ställning. I sakfrågor tror jag att vi till stor del har samma uppfattning, vad tror du?
Jo det vore spännande att träffas och diskutera dessa frågor vidare och kanske ses vi igen någon gång, någonstans?