Tillbaka till förstasidan  

Tidszoner och nytändning..........

May 1 2012 at 2:47 PM

Joakim C  (Login Joakim_C)
TimeToTalk medlem

 
- Det var längesedan jag publicerade något på det tidigare så fina TTT. Men tiden går och saker och ting förändras. Tydligen också sunda värderingar ,vanligt hyfs samt att vara vänliga mot varandra. Många kunniga skribenter syns inte på TTT numera, och det är dags att fundera på om man vill synas på TTT eller inte. Tänkte faktiskt maila Tony om att ta bort mina ”klassiska” inlägg” då jag blivit mer och mer tveksam att mina bilder och texter ska finnas kvar på detta i grunden fina fora.

Jag har verkat på forumet i många år nu och det som en gång var ett otroligt fint forum med massor av sköna debatter, (- Hej Undersköterskan, jag tycker din senaste Omega recension var strålande bra skriven!) samt härliga inlägg av duktiga fotografer, och skribenter hoppas jag hittar ”hem igen”. Vi ska naturligtvis rannsaka oss själva; vad har vi gjort för att driva forat till den utveckling vi vill se? Gränserna för vad som egentligen skulle tillåtits på TTT har stegvis flyttats fram utan att man kanske först nu insett vad som hänt med kvaliteten. Kritik mot Tony och Jocke som driver forumet är ju enkelt att ge som utomstående. Men det är alltid lätt att vara efterklok, och jag säger som fadern: -”det finns de går före och uträttar något och så finns det de som kommer efter och kritiserar”.

Nu tar vi nya tag och jag ser fram mot en ny plattform samt många sköna, lärorika inlägg framöver.

I väntan på nyskrivet material publicerar jag återigen följande:

Tidzoner och dess tidmätare - historik och bakgund.

I och med industrialismens frammarsch började resandet bli mer och mer vanligt förekommande. Detta skedde för drygt 100 år sedan och de lokala tiderna som användes var den exakta soltiden. En tidmätning som i praktiken varierar under året med 16 minuter. Den så kallade Tidsekvationen beskriver skillnaden mellan medelsoltiden och den sanna soltiden. Medelsoltid används eftersom vi vill ha en dygnstid som inte ändras i längd, och gör ett armbandsur praktisk som tidmätare. Man kan ju uttrycka det som att armbandsuret faktiskt är en mer exakt tidmätare än sann soltid.

Lek med tanken att behöva hålla reda på kanske 10 olika lokala tider under en resa, och vems lokala tid skulle användas som referens? Avresestationens, ankomststationen, eller…? – Ja, i det fanns det stora problemet. Även England och andra länder upplevde tid-dilemmat, men eftersom problemet/tidsdifferensen naturligt ökar ju mer vidsträckt ett land är i väst-ostlig längd, påverkade detta Amerika i högre grad. Dock började engelsmännen att använda enhetlig tid redan 1940, trots att tidsskillnaden sträcker sig endast över cirka 30 minuter. Det gick så långt att svåra olyckor inträffade och man blev tvingade att göra något åt saken. Innan systemet med tidzoner kom i kraft hade Amerika hela 48 olika lokala tidzoner på sitt vidsträckta järnvägsnät.

Ett system som var praktiskt användbart behövdes; en av människan fastställd standard-tid som kunde användas över en större del i väst-ostlig riktning. Och som var allmänt vedertagen, först i nationell användning. Amerikanen Charles Dowd utvecklade ett system med tidzoner. Inom zonen var tiden enhetlig, (1 timme). Och vid nästa tidzon skiftade följaktligen tiden plus eller minus en timme. Detta system accepterades i slutet av 1883 som standardiserad ”Railroad time”.

Detta blev sedan grunden i Dowds system som användes när Kanadensaren Sandford Flemming presenterade sitt förslag om ett globalt tidzonsystem. 1884 hölls en konferens i Washington, U.S.A. där det beslutades att Greenwich - meridianen skulle antas som noll/referensmeridian. Tidzonerna och dess tillägg skulle följaktligen utgå från denna. Egentligen ville man först att referensmeridianen skulle utgå från Washington, men deltagarna på konferensen såg praktiskt på saken och fann att Greenwich passade bättre. Dessutom använde de flesta handelsfartyg sjökort tillverkade av det brittiska amiralitetet där just Greenwich var referensmeridian.

Tidzon-ur (World time watches; time zone watches) är intressanta ur, dels ur en historisk synvinkel, samt att de har en komplikation som varierar beroende på modell och tillverkare. Behovet av sådana ur kom i slutet av 1800-talet, som vi sett tidigare alltså under industrialismens frammarsch. Resandet ökade kraftigt och ett behov av klockor med tidzoner växte fram. De första klockorna var fickur med mer eller mindre lyckade konstruktioner. Det kunde vara ur med ett flertal tavlor för de olika tidzonerna. Detta var inte speciellt praktiska klockor och behov av en bättre lösning behövdes. Jag gör en skillnad mellan ur som har så kallad ”World time” funktion och ur med endast second time zone, (ibland 3 zoner).

”Äkta” Worldtime-watches om vi använder det ursprungliga engelska begreppet är ett ur som har funktionen att visa multipla tidzoner, det vill säga ett ur som oftast har städer och nationsnamn på en separat skiva som är justerbar. De första tidzonuren var ur med en andra tidzon så kallade ”Captain’s Watches. Det är också den typen av funktioner som idag är mest förekommande. När det gäller tydligheten och läsbarheten är ur med endast en andra tidzon enklare att vid en snabb överblick avläsa än en ”Worldtime-watch”. Det är ju också få människor har behov av mer än en andra tidzon.



Jag har använt och testat med några ur med utgångspunkt från den praktiska aspekten; hur fungerar de efter en tids användande, och vad fungerar inte så bra. Driftsäkerhet och att uren går jämnt, vilket är det viktiga, spelar en stor roll i det dagliga användandet, (annars lär uret inte bli använt någon längre tid). Tål de omild behandling såsom slag, stötar? Kort sagt ett test av det dagliga praktiska användandet. Ett viktigt kriterium för det dagliga armbandsuret är att jag inte ska behöva plocka av det i ”tid och otid”. Några egentliga världstidur har jag aldrig ägt, dock är Patek Philippes ur väldigt vackra, så vi får se – en dag kanske…..

Ulysse Nardin San Marco (Stålarmband). Referens 203-22

Boetten är 38mm exklusive krona, tjocklek 12,5mm och uret väger med stålarmband 120 gram. Armbandet är konstruerad med genomgående skruvar på de yttersta länkarna som ni ser på bilden. Ett behagligt armband som ”inte drar hårstrån”. Låset är det konventionella dubbla viklåset.. Allt är fint polerat och med mycket hög finish. Efter en tids användning fann jag att en av skruvarna gängat ur en bit och åtgärdade detta. Länkarna rör ju sig longitudinellt under bärandet, vilket gör att risk finns för urgängning. -Inte bra, så det gäller att kontrollera dessa med jämna mellanrum. IWC använder sig av en annan länklösning som är betydligt bättre.

[linked image]

[linked image]

[linked image]



Tavlan i detta fall får anses som mycket lättläst. (I ljus miljö) Index i silver som ger ett elegant uttryck. Timmarkeringar, minut och timvisare med lysmassa; som dock är av klen variant och inte lyser tillfredsställande i mörker. Om lysmassa är applicerad är ju det rimliga att den också fyller en användbar funktion. Sekundvisaren kunde också ha någon slags markering i änden för den tydliga läsbarhetens skull.

Tidzonjusteringen sker med de rektangulära knapparna: ”+ knappen” är placerad klockan 8, och ”- knappen” följaktligen klockan 2. Den logiska placeringen är naturligtvis tvärtom. Känns avigt och inte alls naturligt med den placeringen. De nyare modellerna har en annan variant med båda knapparna på en sida (Klockan 8 och 10).

Klockan 11 är indikeringen för ”hemmatid” placerad. (Placerad vid 9 på de nya modellerna). Placeringen gör utseendet något obalanserat, men har inga andra nackdelar. När timvisaren passerar 55 minuter börjar tidzon-siffran att vandra för att slå över vid 00. Kronan är skruvad och känns i utskruvat läge ganska bräcklig och ömtålig. Emalj pryder UN-logotypen.

Uret är vackert, men jag tröttnade ganska snart på det då jag fann det för ”blingit”. I övrigt är detaljfinishen mycket hög och det är ju också ett ur som inte är speciellt vanligt i Sverige. Garantiservice och reservdelar finns i Tyskland vilket inte är till fördel när det gäller ett problemfritt ägande. Verket gick jämnt och fint, inget att anmärka på när det gäller det. ”UN” är ett litet märke på marknaden, och andrahandsvärdet på deras ur är inte speciellt bra. Något att tänka på om du är ombytlig av dig.




Oris Worldtimer Classic och Full Steel

Denna urkonstruktion är en riktig lyckträff! Föredömlig hantering, och med utgångspunkt från det praktiska användandet är Oris Worldtimer ett av marknadens bästa tidzon-ur. Hanteringen är mycket enkel med två tryckknappar på vardera sidan om boetten. Ett tryck på någon av knapparna flyttar timvisaren en timme. (I logisk placering) Även datumvisningen följer med om tidjusteringen passerar midnatt, en fukktion som Oris var först på marknaden med. En smart funktion är det lilla fönstret, klockan tre i ”hematidvisningen” detta indikerar om det är natt eller dag, bra att veta om man inte vill ringa ett opassande telefonsamtal till hemmet mitt i natten!

[linked image]

Tavlan är fördömligt designad; lättavläst, ren och tydlig, samt klassiskt vacker. Med alla funktioner som ska visas på tavlan hade det kunnat bli smått rörigt. Worldtimern finns numera i många varianter, de modeller jag använt är Classic och Full Steel, båda med subsekund klockan nio. Funktioner för tid och datumjustering är mycket bra, datumjusteringen går att ställa oberoende, du kan enkelt klicka dig framåt med kronan i första läget.

[linked image]

[linked image]

Oris har glasbaksida, ETA-baserade 2836-2 driver uret, med Oris egenutvecklade Worldtimer-funktion. Service på detta verk ska kunna utföras av de flesta urmakare. Boetten är ca 39 mm, höjd 12mm, och uret väger drygt 130 gram, med stållänken, som är mycket solid konstruerad. En av de kraftigare och bättre på marknaden, länken är dessutom mycket skön på handleden. Nu finns worldtimerfunktionen på ett flertal av Oris modeller, och uren menar jag är mycket prisvärda, på E-bay är det ganska lätt att hitta just den modell du söker, och även på Tradera dyker Oris upp ibland. Service kan göras i princip av vilken urmakare som helst. Något klen läsbarhet i mörker, men med mina hyfsat pigga ögon så är det möjligt.

[linked image]

[linked image]

[linked image]




IWC UTC Referens 3251

Boettstorlek 39mm, höjd 12,5mm (glaset är konvexformat).

Mitt dagliga ur som jag använt mycket frekvent . Det har varit med om en del tuffa tag, samt en väldigt fuktig arbetsmiljö. Det har klarat sig galant och har trots en del slag och stötar inte protesterat alls. Tavlan kunde i vissa lägen vara mer lättavläst. Beroende på hur ljus reflekteras av index och visare, varierar graden av tydlighet. Den äldre modellen finns med svart tavla, och går säkert att finna begagnad på marknaden. UTC-skivan är på den äldre modellen placerad i överkant på tavlan. Alla justeringar görs på detta ur via kronan. Datumjusteringen är ett aber, den måste göras med hjälp av timvisaren, och du måste gå ”varvet runt” för att göra detta.

[linked image]

[linked image]

[linked image]

[linked image]

[linked image]

[linked image]

Tidzonjusteringen görs via kronan, som är skruvad. I första läget justeras UTC-skivan genom att vrida kronan framåt/bakåt. Enkelt och smidigt, men i jämförelse med Oris konstruktion är den verkligen inte lika användarvänlig. Uret ingår i den så kallade ””Spitfire” serien och har mycket tydligt hämtat designinspiration från de så kallade piloturen. Jag har använt detta ur med gummi och läderband. Detta ur tycker jag inte passar med länk, och de så kallade ”Nato-banden” skämmer i mitt tycke ett ur i civil användning (tycker de är förskräckligt fula). Verket är i grunden ett ETA-verk, med IWC,s UTC-modul. Dessutom med tillagd finish av IWC. Uret har fungerat utan anmärkning, och går absolut jämnast av de tre testade uren. Rekommenderas om du vill ha ett elegant ur som jag har fått flera positiva kommentarer om. Slutligen så går det att avläsa tiden i mörkret på detta ur.

[linked image]

Världstidur har funnits länge, jag har sett exemplar från 1700-talet med städer/platser på urtavlan. Patek Philippes ur med Louis Cottiers konstruktion tillverkas än idag. Patek återupptog tillverkningen av världstiduren i början av 2000-talet, efter en lång tid i träda.



Mer om Louis Cottier finns att läsa här:

http://www.antiquorum.com/vox/june_2002/cottier/cottier.htm tillhör de mera kända




Källor: Patek Philippe Magazine. Howse Derek, Oxford 1980, ”Greenwich Time and the discovery of the longitude”.


 
 Respond to this message   
Responses

Find more forums on WatchesCreate your own forum at Network54
 Copyright © 1999-2014 Network54. All rights reserved.   Terms of Use   Privacy Statement