... än just korta serier när jag läser inläggen. Om det räcker för att skapa klassiker så skulle ju min Archimede Pilot XLA bli en given klassiker, det kan ju knappast tillverkats mer än några tusen av den...
Jag tror t.ex. också att det måste finnas tillräckligt stora serier för att ett antal exemplar skall överleva och att det kan skapas en hype kring att leta upp de kvarvarande exemplaren.
Jag tror också att utseendet spelar roll. En Sub eller DJ från 1971 ser likadan ut som en sub respektive DJ från 2011 för ett otränat öga. Detta spelar mindre roll för "hardcore"-samlare, men för oss lite mer normalt intresserade så tycker vi att det är dubbelt kul att ha en 40 år gammal klocka, som dessutom ser tämligen modern ut. Jämför med en 40 år gammal Omega eller IWC, som ju i de allra flesta fall ser just ut som en 40 år gammal Omega el. IWC och inte som klockor ser ut idag.
Till sist så tror jag att klockans hållbarhet är mycket väsentlig, och en förklaring till att vintage-Rolex står sig såpass bra. En 40 år gammal Rolex har ju ett urverk gjort för att gå i fyrtio, om inte hundra år. Omega och IWC är kanske egentligen inte långt efter i kvalitet, men det räcker med att de bara en aning efter i hållbar boett och hållbarhet i urverk för att det skall ge utslag över lång tid. Dessutom är de långt efter Rolex i kundernas uppfattning om hur hållbara de är. Rolex har sedan starten extremt framgångsrikt odlat sin egen myt som världens mest hållbara klocka.
Nåväl, det var mina €0,02. Frågan är vad detta säger om framtiden. Jag tror att om Rolex får större rotation på sitt modellprogram och att de klassiska modellerna faktiskt ändrar utseende över tiden så riskerar tappa Rolex sin samlarstatus.
Men, den som lever får se. Jag lovar ett nytt inlägg i mars 2042 på samma ämne.
Trevlig kväll!
/Klocksebbe