Tillbaka till huvudsidan  

REVIEW: En fascinerande klocka från ett tillika fascinerande land !2006

March 15 2008 at 12:13 AM
Undersköterskan  (Login geraldgenta)
Owner

 
 

REVIEW: En fascinerande klocka från ett tillika fascinerande land !

Written by Undersköterskan at 18 Jul 2006 11:09:11:

A new watch from a new country. För första gången någonsin har forumets undersköterska lagt vantarna på ett tidsinstrument tillverkat i Ryssland. Det är ett oerhört fascinerande armbandsur med ett minst sagt spännande urverk. Hur står sig egentligen det grovt tillyxade, enkelt dekorerade och oregulerade Vostok 2432 mot schweizisk konkurrens ? Denna fråga, och många andra, behandlas i dagens review. Men först en resa genom tid och rum, det är dags att bekanta sig med det land, det folk och den kultur som framställt klockan.

Ex oriente lux – Ljuset kommer från öster

Det var en tidig junimorgon för tre år sedan som forumets undersköterska gav sig ut i det morgonsömniga Sankt Petersburg och hoppade på tåget till Pusjkin eller Tsarskoje Selo, ”Tsarens by”, som det lilla samhället egentligen heter. Mina studiekamrater hade sagt sig vara ointresserade så eder undersköterska tittade ut genom tågfönstret på egen hand denna, som det skulle visa sig, oförglömliga morgon. Jag visste att Tsarskoje Selo var ett litet samhälle några mil söder om den stora metropolen Petersburg och från detta lilla samhälle hade en gång det största imperium som mänskligheten någonsin skådat faktiskt styrts. Det var en kittlande tanke och det var med stor förväntan som jag efter dryga 20 minuters tågresa klev ut på perrongen i Tsarens by. Jag slog följe med en grupp byggnadsarbetare sysselsatta med att reparera årtionden av kommunistiskt vanstyre innan jag påbörjade min vandring från det ena palatset till det andra, från den ena magnifika parken och kyrkan till de vackraste av bokskogar och de mest utsökta av små broar. Här finns det magnifika Katarinapalatset från vilket Katarina II, mer känd som ”The Great Catherine” eller ”Lady Catherine” en gång regerat över Ryssland och i Aleksandrpalatset ett stenkast bort flyttade en gång den sista tsarfamiljen av Romanovs dynasti in och bosatte sig.

Det var här jag blev stående, betraktandes ett par byggnadsarbetare som smetade ny vit färg över de flagnande pelarna vid den stora ingången till det relativt lilla och i huvudsakligen gul färg inramade Aleksandrpalatset. Så det var alltså här som Nikolaj II och hans familj en gång hade bott, det var här barnen vuxit upp och det var från detta lilla palats som 1/6 del av jordens yta en gång regerats. Jag slöt mina ögon och ”Atlantis came back from oblivion” för att citera den store ryske teaterregissören och tsaristen Edvard Radzinskij. Ännu en gång utstrålade palatset fantastisk skönhet, de kejserliga regementena marscherade igen när Tsaren red iväg med sitt jaktsällskap samtidigt som barnen, så enastående vackra och lyckliga, lekte i slottsparken under överinseende av sina etiopiska barnskötare med sin sirliga klädsel. Vilken syn ! Hur mycket hade man inte gett för att få uppleva bara en endaste dag i Tsarskoje Selo på det tidiga 1910-talet…

Allt detta tog slut på ett smutsigt golv tjugotre trappsteg ner i en källare i Sibirien den 17 juli år 1918. Ännu en syn utspelar sig för eder undersköterska. Röken efter pistolskotten börjar skingras och allt är tyst. Det är ett av de ögonblick i världshistorien då tiden tycks stå stilla. Då hörs ett skrik från en av flickorna invid väggen. Det visar sig att Anastasia, som tidigare bara svimmat av skräck, fortfarande lever och nu hysteriskt skriker när hon ser blodbadet. Hela bandet vänder sig mot henne och istället för att ladda om går de allesammans de få stegen fram till henne med gevären i högsta hugg. Bajonetter tränger igenom hennes kropp och ett ögonblick senare ligger även hon stilla. Det är slut. Det tog slut där i en omöjlig smärta från slöa bajonetter och forumets undersköterska faller automatiskt på knä i bön, som för att bära de bortgångnas själar rakt in i himmelriket. Byggnadsarbetarna vänder sig om men tycks inte särskilt överraskade. De förstår vad som får människor att knäböja just här, jag är varken den förste eller siste att göra så.

När kvällen anlände började resan tillbaka och i ett försök att smälta intrycken från Tsarskoje Selo besökte forumets undersköterska Peter & Paul fästningen vid Nevas utlopp inne i Sankt Petersburg dagen därefter. Det var här som den sista tsarfamiljen slutligen fick en värdig begravning efter att de jordiska kvarlevorna lokaliserats i en massgrav utanför Jekaterinburg i Sibirien år 1991. Den 17 juli år 1998 begravdes den sista tsarfamiljen av Romanovs dynasti med undantag av två kroppar som hittills inte hittats, på ett värdigt sätt och med en stor del av Rysslands dåvarande maktelit, inklusive president Jeltsin, närvarande. Begravningen gick till historien som ”Århundradets begravning” och innebar en förhoppningsvis slutlig frid för människor som lämnade jordelivet för tidigt.

Ryssland har genomgått en enorm förändring under senare år. År 1985 utnämndes Michail Sergejevitj Gorbatjov till ny generalsekreterare för Sovjetunionens kommunistiska parti. Då var det ingen som insåg att han också skulle komma att bli den siste att inneha denna befattning. Gorbatjov, förfärad över sovjetimperiets ekonomiska stagnation, lanserade begreppen ”glasnost” och ”perestrojka” och drog tillbaka och avvecklade de sovjetiska styrkorna i Östeuropa i ett försök att minska det ryska totalförsvarets enorma budget som vid denna tid beräknas ha motsvarat ofattbara 20% av Sovjetunionens BNP. Nya lagar stiftades också och för första gången sedan organisationen skapades kunde inte längre KGB godtyckligt arrestera, förhöra och sedan avrätta vilken människa man så önskade utan att ha saklig grund för ett sådant agerande.

Ryssland förändrades, tveklöst i positiv bemärkelse, och år 1989 föll Berlinmuren. De kommunistiska ledarna i Östeuropa, som nu saknade militärt stöd från Ryssland, var säkra på sitt respektive folks kärlek och aktning, en dårskap som saknar motstycke i världshistorien och några år senare var allesammans, med två undantag, också borta.

Den 12 juni år 1991 valdes Boris Nikolajevitj Jeltsin till Rysslands president, den förste folkvalde ryske ledaren någonsin. Förhoppningarna tilltog i styrka när mannen med det snövita håret och stela ansiktet installerades i Kreml den 10 juli samma år och, istället för att ställa sig framför det jättelika porträttet av Lenin likt Rysslands stora och onda män före honom, istället sträckte sig efter den ryska monarkistiska vita, röda och blåa flaggan som den störste Tsaren av Huset Romanov, Peter den Store, 300 år tidigare fört till Ryssland.

Den ryska ortodoxa kyrkans patriark svarade med att välsigna presidenten, också det något alldeles unikt i en stat som sedan Lenins dagar varit strikt ateistisk. I december detta magiska år tillkännagav Michail Sergejevitj Gorbatjov sin avgång sedan Sovjetunionen helt enkelt upphört att existera och relativt fredligt utropade Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina, Kazakstan och ett flertal andra republiker sin självständighet.

Leningrad blev åter Sankt Petersburg. Huset Romanovs färger med vitt (fred), rött (kraft) och blått (tro) blev åter Rysslands färger. 74 år av kommunism, en i grunden odemokratisk och ondskefull politisk ideologi som står så långt till vänster att skalan inte räcker till, var över.
Miljoner nyfikna ryssar började se framåt, men också bakåt. Huset Romanov hade trots allt styrt Ryssland i 304 års tid, kommunismen bara i sjuttiofyra. De 304 kejsaråren fick sitt slut genom mordet på elva människor i en källare i Sibirien men väldigt få ryssar visste att detta hade hänt. Eller hur. Eller varför.

Rysk klockindustri kännetecknas av samma problematik som rysk industri i övrigt. Ryssar är begåvande människor som ständigt kläcker nya innovativa och briljanta idéer, problemet är bara att landets omoderna industri helt enkelt inte klarar av att förverkliga de planer och drömmar som landets befolkning presenterar. Inte ens den ryska krigsindustrin, som är den enda del som fått erforderliga ekonomiska resurser under de senaste 100 åren, har klarat av att förverkliga forskarnas tankar och projekt. Ett fint exempel på detta är den ryska portabla luftvärnsroboten SA7, ännu en briljant rysk idé som den inkompetenta industrin inte klarade av att göra någonting mer av än en defekt och illa fungerande luftförsvarsrobot. Ett annat exempel är konstruktionsbyrån Mikoyan Gurevitjs flygplan 29 (MiG 29) som i likhet med alla andra flygplan från MiG var imponerande manöverdugligt men ändå handikappat av den efterblivna ryska elektroniken, vad hjälper avancerade luftmanövrar när fåglarna från Väst har flera klasser bättre elektronik och vapensystem ?

Visserligen har Ryssland uppnått stora framgångar i havsdjupen, i luften och i rymden, men vi får inte glömma att det fortfarande är ett land som inte vet hur man tillverkar kylskåp, bilar och brödrostar på ett för Väst konkurrensmässigt sätt. Allt detta håller dock på att förändras i takt med att kapital och ”know how” från Väst strömmar in i landet och på sikt är detta något som också kommer att påverka rysk klockindustri. Vi väntar alla med spänning på den dagen.

Dags så att fördjupa sig i den ryska klocka som forumets undersköterska inhandlat på neowatches.se till den i dessa sammanhang ytterligt blygsamma summan av ca 1500 kr. Min klocka är en Vostok Europe AN225 Mriya. De av forumsdeltagarna som är skolade i rysk krigsmateriel eller har ett allmänt intresse för flygplan höjer nog genast ett ögonbryn. AN225 är givetvis en förkortning av Antonov 225, det största flygplan som någonsin tillverkats och som ursprungligen byggdes, under slutet av 80-talet, för att bära sovjetiska rymdkapslar ovanpå flygkroppen. An-225 är en vidareutveckling av Antonovs populära serie av transport- och passagerarflygplan i An-1xx klassen (Antonovs hundraserie) och byggdes bara, till följd av den oerhörd utvecklings- och produktionskostnaden, i endast ett enda exemplar som efter Sovjetimperiets fall blev stående på en landningsbana i Ukraina utsatt för väder och vind som successivt tilläts förstöra flygplanet innan en grupp ryska affärsman vågade ta sig an projektet att åter göra denna förvånansvärt graciösa, åttamotoriga best flygfärdig igen. Idag flyger åter världens enda exemplar av An-225 och är huvudattraktionen på alla flyguppvisningar i vilka denna sällsynta och unika fågel deltar.

URTAVLA: Att AN225 Mriya är en flyginspirerad produkt från Vostok Europe märks inte enbart på namnet, sekundvisarens bakre del utgörs av en flygplanssilhuett och själva urtavlan är faktiskt vacker. Just denna klocka var den enda i Vostok Europes hela kollektion som tilltalade mig rent estetiskt varför valet också föll på just denna modell. Indexet är applicerat på den vackert silvergrå och tjusigt snidade urtavlan och förutom den sedvanliga datumvisningen, placerad vid klockan 6, har klockan också två ovanliga egenskaper. Dels en analog 24-timmars visning som hjälper klockans bärare att i ett förvirrat tillstånd avgöra om klockan är 0600 eller 1800 och dels också en ”day and night indicator” som är vit under dagtid för att sedan successivt bli helt svart under natten för att sedan åter successivt bli vit under morgonen. Nyttan av denna funktion kan förstås diskuteras, men det är ändå en fascinerande om än tämligen onödig komplikation.
BETYG: 9 (av 10)

BOETT: Boetten är tredelad och skuren i ur ett stycke solitt och rostfritt 316L-stål som sedan guldpläterats, en ovanligt tjock plätering enligt Vostok Europe för övrigt. Det är en kraftfull och tjusig boett, kapabel att inhysa betydligt större verk än det VE2432 ”in-house” som arbetar i dess inre. Hardlex-glaset garanterar en viss motståndskraft mot repor och uppdragskronan är inskruvad. Just uppdragskronan är ett kapitel för sig, ty en mer ranglig krona får man verkligen leta efter. I inskruvat tillstånd ger den ett solitt och stabilt intryck, men väl utskruvad är man rädd att minsta rörelse ska få den att lossna från boetten. Till sin funktion skiljer den sig också en smula från konventionella produkter från Schweiz, ty datumet ställs genom att vrida klockan förbi 12 och sedan tillbaka till 8 varpå man vrider förbi 12 igen. Ett omständligt och för mekanismen slitsamt sätt att arbeta, men det fungerar trots allt. Boettlocket är inskruvat och inhyser en glasbaksida som gör det möjligt att betrakta VE2432-verket. Den inskruvade kronan och det inskruvade boettlocket garanterar en tämligen god motståndskraft mot vatten och klockan är mycket riktigt stämplad 10 ATM. Den opålitliga känslan i uppdragskronan drar ner slutbetyget något.
BETYG: 6 (av 10)

URVERK: 2432 är ett ”in-house” verk som Vostok Europe visserligen säljer till andra tillverkare. Efterfrågan av ryska verk är liten i världen idag, detta som en konsekvens av att schweiziska verk är betydligt mer avancerade, mer pålitliga och betydligt bättre byggda ur en kvalitativ synvinkel till en visserligen något dyrare merkostnad. Som en följd av detta återfinns ryska urverk i regel endast i ryskbyggda klockor och Vostok Europe är inget undantag.

VE2432 är ett 32-juvelers verk som arbetar i den sävliga takten om 19.800 halvsvängar per timme. Precis som med all annan rysktillverkad mekanik rör det sig om grovt tillyxade komponenter utan förfining, konstruerade för att fungera under stor pålitlighet ”years on end”. Ur en rent estetisk synvinkel kan man också konstatera att VE2432, vars bryggor är grovt slipade, ändå försetts med blånerade skruvar och en enkelt dekorerad, svart rotor med Vostok Europes logotype. Trots detta är det inget vackert verk, inte minst med tanke på att svärtan på rotorn var bitvis dåligt utförd, en smutsfläck noterades på en av bryggorna och ett dammkorn på insidan av glasbaksidan också uppenbarat sig, men det är ett verk konstruerat för pålitlig drift och det finns ingen anledning att tro att den beprövade mekaniken i just mitt exemplar kommer att göra mig besviken under överskådlig tid.

Noterbart i övrigt är att balansen är osedvanligt bra stötskyddad och att kraftreserven är tämligen ringa, blott 31 timmars driftreserv garanteras när fjädern är fullt uppdragen mot normalt 40-50 timmar för ett schweiziskt verk. Summa sumarum: Skön omväxling till världens alla 2824-2 från ETA. Vostok Europe anger en normal tidsavvikelse om mellan -20 till +40 sek/dygn (just mitt exemplar går +17 sek/dygn ”wristtime”) vilket tydligt deklarerar att VE2432 inte är en vanlig gäst hos COSC även om en omsorgsfull regulering sannolikt skulle kunna få verket att prestera avgjort bättre.
BETYG: 7 (av 10)

LÄNK: Länken består av ett krokopräglat armband i genuint läder med Vostok Europes-logotype på spännet. Det är ett skönt och kvalitativt band men som vanligt är jag allergisk mot läderband som utgör sig för att vara krokodilband varför denna rem snart ska ersättas av en annan. Icke desto mindre ett bra betyg om man bortser för det faktum att remmen, på bästa Thailand-manér, utger sig för att vara något den inte är.
BETYG: 8 (av 10)

SAMMANFATTNING: Vostok Europe AN225 Mriya är ”a one of a kind creation”, dessutom en limiterad upplaga i vilken forumets undersköterska kommit över exemplar nr 834 av 3000. Designen är genomgående vacker men också överdriven till sina proportioner, med andra ord sedvanligt rysk eftersom begreppet ”lagom” inte existerar i Ryssland. Det är allt eller inget och denna klocka har faktiskt nästan allt. Två suspekta och ovanliga, men också fascinerande, komplikationer i den analoga 24-timmars visningen och dag/natt-indikatorn höjer pulsen ytterligare och urverket är verkligen en skön omväxling från exempelvis ETA 2824-2, ett bevisligen stryktåligt och pålitligt ryskt ”in-house” verk som blir intressant att bekanta sig med under de närmaste åren. Rekommendationen blir helt klart ett köp, om inte annat så för den förtjusande omväxlingens skull samt det väldigt attraktiva priset om endast ca 1500 kr på www.neowatches.se

Vänligen
Forumets undersköterska – taking care of people and watches on a daily basis


 



Tony Axelzon
www.watchlinks.net

 
 Respond to this message   
Find more forums on Network54Create your own forum at Network54
 Copyright © 1999-2017 Network54. All rights reserved.   Terms of Use   Privacy Statement