Heimdall återbördar Smycket till Freja. Just Det är Blotets innebörd 

Gamla Uppsala, påskdagen, 23 mars, kl. 14.00

Vi kommer att hålla sedvanligt blot, med Lag Om, musik och mycket annat, och i direkt anslutning till blotet planerar vi även att hålla något slags gille. Blotplaneringsgruppen har emellertid inte kommit så långt i planeringen så att vi kan ge klara besked om var, när och hur ännu – men denna information kommer att presenteras här så snart den finns.

VÄL MÖTT !!!

Styrelsen i Sveriges Asatrosamfund

Till vårblotet vid Uppsala högar:

Uppsala högar ligger strax norr om Uppsala längs med väg 290.
Bussar från Uppsala:
Det går bussar från centrala Uppsala till Gamla Uppsala.
Se http://www.ul.se/stadstrafiken/ för information om bussar 2, 91, 110 eller 115.

Bil från Uppsala:
Uppsala högar ligger strax norr om Uppsala längs med väg 290.
Du hittar även en karta på eniro.se.
Sök på "Högarna, UPPSALA"

>>Jag hör min älskades röst. Se, där kommer han springande över bergen, hoppande över höjderna. Min älskade är lik stenbocken eller hjortens kalv. Se, nu står han bakom vår vägg, han ser in genom fönstret, tittar in genom fönstret, tittar in genom gallret!<<

>>Lovprisen den Evige från himlarna, hyllen honom i det höga! Lovprisen honom hans väldigheter, hyllen honom alla hans härskaror! Lovprisen honom I alla, himlars himlar, I vattenmassor över himlarna! Ja, de skola lovprisa den Eviges namn, ty han bjöd, och de skapades, och han ställde upp dem för evigt, gav dem en lag, som ingen kan ändra.<<

Dessa verser härstammar från Siddur, en böne- och lovsångsbok i judisk tradition. Nymånen ses här som ett  tvåfaldigt tecken, ett tecken på den trånande och befriande kärleken, och ett tecken på den heliga lagen och storheten hos Den Evige som bakom världsalltet bor och som framskapat det, den Den som tillsände värmen, för att uttrycka det i eddiska termer. 

Också i nordisk tradition har man sedan hedenhös beaktat och hälsat på nymånen och framsagt verser t.ex. för välgång, lycka och frodighet. Speciellt viktig bland nytändningarna av tunglet var Nykonungen, årets första nymåne. Denna är att identifiera med Disatingets nymåne, blotcykelns första måne i den återupprättade heda domen i vår tid och vårt land.

Så står att läsa i Wärend och Wirdarne:

Nytändningen är alltid helig, men heligast har alltså hållits den första under året, den måne som kunde ange och bestämma över år och frid under hela tiden fram tills dess nyårs-nyet syntes igen. Varje nytändning är helighållen, men var och en av dem innesluter en egen makt och betydelse. - Hur skulle vi hälsa Vårfrutunglets nymåne efter Soningstunglets nedan? 

Detta är för var och en att bestämma utifrån sitt eget hjärta, anlag och andens ådra. Här ovan har angivits en ton som faller just den nymånehyllaren naturlig inför Vårfrutunglets första visning (som i år äger rum den 7 mars). Här tas det fasta på den trånande kärleken hos Vår Fru till Od, hennes förlorade make och behag. Den Heliga Lagen och det Goda Sinnet och Visheten finns också med på ett hörn i hyllningen, som även innesluter - i soningens tecken, -  hennes den heligas mod att i ånger se sin skuld i vitögat utan att sudda bort den, förtränga den, bagatellisera den, och så fägnas över att Od, den Helige, Helige, vill förvisso med henne skulden till trots.  

Där Befrielsen! Trånadens lön! Segern i kampen mellan Människa och Thurs!

/Kon Unge 2008-03-01

Denna måne ligger mellan Disarnas tungl och Vårfrumånen. Vi har tidigare undrat vad den skulle ha för ett namn, men sett den som Segertunglets. 

Vi har inte velat se på denna tid och inte ens på själva blotet under fullmånen såsom ett firande av Ljuset och Värmen, utan snarare såsom ett stadfästande i vårt sinne och själ av att Segern är viss. Vi har då velat hävda att den segern inte bara omfattar Naturen som vi bor i, vistas och verkar i, utan också vårt eget inre,  och således, - att blotet betecknar vår egen seger med Makternas bistånd över de dunklare sidorna av oss själva.

Ska en sådan själslig seger vara viss, så behövs det besinning och självrannsakan, samt försakande av det som är dumt i vårt liv och i själva verket intet värt. Det behövs att vi i en mening "fastar", dvs. ger oss möjlighet att genomskåda vår vandel och gottgöra det vi gjort fel, våra överträdelser och dumheter. Därför är denna tid under Segermånen också, och nödvändigtvis, en Soningens tid, och själva blotet ett Seger- och Soningsblot.

Men det betyder inte att vi avstår från vår dagliga föda och det annat som är gott. Det finns överhuvudtaget inget fel med det goda i livet, de självklara och naturgivna sinnliga njutningarna. Sinnlighet är inte "syndig", förutom när den förleder människan till att svika sitt sedliga sinne och bryta banden med sin grund i Allfader, Gud.  

Gudarna lekte muntra och glada på Idavallen. Inget fel i det! Att äta och dricka, tävla och älskas, äga munter och frodig tid är inget ont. Tvärtom! Men det är ändå inte njutningarna som sådana, inte frukterna och godsakerna i salighetsriket, som är "Paradiset", - det är själva Relationen med sin Grund och sin Gud, själva det medfödda Gudsförhållandet som är det!

Men ett offrande av något av det goda till en annan som bättre kan behöva det, ett försakande av det som förefaller överflödigt eller kanske skadligt mot själv, mot miljön eller andra människor, ett stannande upp och en ny ansats till ett fortsatt liv i fördjupad drengskap och hederlighet, en sund självrannsakan, en kritisk granskning av egen vandel, är något som både den enskilde grannen och Seden själv kan behöva. Seden, Tron och Vägen behöver betona för själv och andra att den inte blott är sinnlig, utan att sedligheten och förhållandet till det Heliga är den fasta själsliga grund som helgar sinnligheten och kringgärdar den som sig bör.

Tiden under Segermånen är således en tid till eftertanke, ånger och försoning, en medveten hållning och mental ansträngning som ger oss förutsättningarna för att så i blothandlingen under fullmånen i uppriktighet satdfästa den Kommande Segern över Kylan och Mörkret i det yttre som i det inre. 

Det är en tid under vilken vi gör oss särskilt varse den Heliga Lagen, och då naturligtvis också det Goda och Frodiga sinnet som i gryende former gör sig gällande i djupen under Disatunglet. Det är det Sedliga Valets, och det Goda Valets tid, utan vilket ingen Seger!

I TIDENS SPEGEL:

Valet mellan Turs och Människa i Oss själva och vår Värld.

/Kon Unge

I dagarna blev Disatingstunglet fullt. Detta var den 22 januari. En fullmåne till den 21 februari, och den nästa fullmånen därpå är Vårfrutunglet, det beryktade Påskblotets heliga fullmåne.

Törens blotlag ligger som bekant på is sedan länge och mäktar inte att förrätta något allmänt blot till Disorna och andra

+ + +

Vi hedrade med god mat och dryckjom, muntert sinne och goda tankar Gudorna alla, och det Heliga Kvinnliga, det Eviga Kvinnliga, själva Frodigheten och det Goda Verksamma Sinnet i och bakom allt som är.

I ekumenikens och allreligiösitetens anda uppvisar vi här insprängd mellan isarna en medeltida framställning av Gudsmodern, och inbjuder grannar i sed och tro att tillåta sig avsmaka det Goda och Kärleksfulla i hennes sinne och bild, - egenskaper som vi måste finna i Vårfru Freja om Hon ska gagna vår ande och vårt liv och vår avkommas väl och ve.

+ + + 

Du! 

Du den  Trefaldige i och över allt som är och kan vara!  

Du som har skapt både Himmel och Jord och oss Människor med,... 

Livet! Härligheten!

Du Allfader, som har lekt och alltjämt leker på Idavallen, och där har haft Dina glada dagar!  

Bistå oss! Hjälp Freya! Din Disa!

Ja, vart tar det vägen 

allt vatten

som runnit under bron 

när väl     källan 

och själva floden tar till 

att sina?

Något åt det hållet till kan man måhända uppleva inför de eviga motgångarna i asatrosfären. För några år sedan fanns det både liv och kraft i rörelsen, och även när "skeppsbrottet" vart ett faktum, - ett faktum som härstammade från kraschen mellan krafter som ville vidare med rörelsen fram till dess följdriktiga slut, och krafter som hellre ville behålla rörelsen såsom den alltid varit - så skickades det ut en livbåt i skepnaden av Nätverket Forn Sed för att ro saken - den levande seden och tron - i land. 

Flera blotlag tog sig plats i den båten, bl.a. Bifrostfolket och Törens blotlag. Det senare blotlaget, Tören, aldrig stort men dock fullt av liv och strävan, vart ganska omgående kastat överbord, då besättningen överlag inte orkade höra på något tal om att kursen var fel och att det saknades både kompass och behövlig ballast för att kunna rida ut stormarna och komma i hamn. Bifrostfolket gick då självmant ur båten och försökte ro sin egen eka. Nu är Nätverket en blogg blott på internätet, och både Tören (sedan länge) och Bifrostfolket (alldeles nyligen) lagt på is. 

Hur det står till med själva "centrat" och "hjärtat" i asatrorörelsen, - alltså Sveriges Asatrosamfund (SAs), - finns det motstridiga uppfattningar om. Inifrån föreningen hörs det röster om att allt går bra och som det ska, och att t.ex.  antalet medlemmar ständigt stiger; utifrån kan man märka att Asatron / Seden uppmärksammas då och då i media, att SAs har en duglig, balanserad och trovärdig ordförande, och att Mimer nu kommer ut, men att aktiviteten för övrigt inom föreningen är låg:  Hemsidan har stagnerat. Ceremonigruppen visar inga tecken på att fungera. Debatten på SAs debatt har sedan länge gått mycket trögt och luften tycks i praktiken ha gått ur diskussionerna. 

Om det nu inte var för att något enstaka blotlag/samfund ute i landet rapporterar sig vid full vigör, och om det inte var för att enstaka hedningar kan förmodas alltjämt upprätthålla och utveckla sin egen vardagssed / hemsed, - så skulle man lätt kunna ledas till den slutsatsen att luften faktiskt alldeles gått ur hela rörelsen för Sed och Tro, åtminstone för denna gången!

En ljusning - kan man tycka, -  finns dock i alltihopa, nämligen att Sveriges Asatrosamfund antagit den formella skepnaden av ett trossamfund. I den ljusningen finns emellertid den dystra förmörkelsen: föreningen står varken under sin formella beteckning eller sitt namn. 

+ + +Dina Gudar skall du vinna!. Upphovsrätt Kon Unge  + + +

Man kan gott hålla före att föreningen SAs började i fel ända när man utropade sig såsom ett trossamfund innan man de facto var det. Ett trossamfund förutsätter nämligen ett visst mått av enhetlighet, inte bara ifråga om en abstrakt och allmän värdegrund (ehuru viktig i sig), utan också ifråga om gemenskap vad vidrör trosuppfattningar och arten av troserfarenhet. Det er ju vad ordet "trossamfund" betyder. Bortsett från den gemensamma och allmänna värdegrunden, saknas allt detta Sveriges Asatrosamfund. 

Men bristen på enhetlighet kan också ses såsom ett tillskott och kraft, om man bara sköter sina kort bra och går rätt tillväga. Mångfald i hednahopen, liksom i naturen, innebär en möjlighet till rikedom. Var den hedning som inte kallar sig för hedning bara på grund av lustan till egen etnisk markering, 

forntidshistoriefetischism, rollspel eller motsvarande, utgör ett potentiellt frö till fortsatt liv och fortplantning. 

Om den ene tror på det Heliga såsom varande den opersonliga Allsjälen, ett högheligt Det, emedan den andre tror på det Heliga såsom ett Jag och således såsom ett Du; om den ene känner andlig dragning till de Många Gudarna och deras olika skepnader och makter, emedan den andre söker sig till den Ende Gud, d.ä. Enheten i och bakom De Många Gudarna; om den ene ser med andens öga på de Höga och Heliga Väldigheterna såsom verkliga potenser, krafter, personligheter i världsalltet, emedan den andre tenderar att uppleva dem såsom symboler, personifikationer, poesi som erbjuder en glugg för andens och själens ögon att kika in eller ut mot Det / Den Heliga; om den ene fokuserar på Tron i sin Sed och Tro, emedan den andre engagerar sin ande mer i Seden, eller kanske Sejden, så omfattar dessa hedningar olika, ofta radikalt olika vinklingar av det Heliga, som i sig erbjuder likasinnade en potentiell grund för en andlig gemenskap med andra hedningar, en gemenskap på - och i - vilken de kan bygga ett blotlag av ett slag, en församlig som avviker från många andra hednaförsamlingar, ett samfund av en egen art och hållning, en egen väg till andlig utveckling och gemensam troserfarenhet. Utan en sådan gemenskap, - inget samfund alls i verklig mening! Men i och med mångfalden av en sådan andlig gemenskap, - så har vi mångfalden av hedniska trossamfund!

+ + +   Runor skall du finna... Upphovsrätt Kon Unge  + + +

Problemet är bara att utarbeta och genomföra i praxis ett system, ett sätt att gå till väga, en organisationsmodell som banar vägen för andlig tillväxt i hednasfären, utbyte, dynamik, under det att varje samfund definierar och medvetet odlar sin säregenhet, och som samtidigt förmår förhindra att de olika trossamfundens särmärke gör att de investerar det mesta av sin kraft i att (högfärdigt) bekämpa varandra.  

En sådan organisationsform står att finna i nätverksmodellen, ett verkligt och genomtänkt och för ändamålet skräddarsytt nätverk (på gemensam värdegrund) av olika hednaförsamlingar, blotgrupper / samfund; ett nätverk som till sin natur är vida mer grundligt och gynnsamt för utveckling och frodigheten i hednasfären än blott en blogg på internet eller en epostlista i den digitala sfären, eller åter, ett sporadiskt nätverk av enskilda individer som engagerar sig en stund, kommer och går, dör bort till mer blomstrande nejder (t.ex. de etablerade religionsformerna), - eller ger upp.  

Genom att praktisera en välfunnen nätverksorganisation av hednagrupper (och inte av enskilda individer såsom individer och egon) skulle Sveriges Asatrosamfund möjligen (och med tiden) kunna stå under sitt namn, och det med råga! Namnet får då icke uppfattas i singularis (eftersom SAs innesluter en brokig skara alldeles utan andlig gemenskap att stå på och således helt utan en grund för att utgöra ett trossamfund), utan har att ses i pluralis, alltså som SVERIGES (olika, samlade, etc.) ASATROSAMFUND. 

Detta är vägen! Det har sagts förr! Men det skadar inte att säga det ännu en gång, att tjata om det självklara, och så samtidigt önska alla grannar i Sed och Tro en trevlig sommar och lycka till på den fortsatta vägen mot den Heda, den Ogrumlade men Mångfacetterade Domen och Seden.

Kon Unge ristade denna retorik under Sommarsolståndet

  Klicka här för en respons på denna skrivelse 

   Klicka här för ett inlägg i samma anda  

Kan vi våga oss på en vårhälsning till alla grannar i sed och tro? Solen skiner ju vackert, enstaka örter tar fart, - men, och det är bocken i marginalen, solen skiner över isen, och örterna slår sig upp genom täcket av snö eller där det råkat bli bar mark. 

Sommartid har börjat gälla, så rent administrativt är det grönt. Och nog blir det väl vår och så sommar också denna gången i årstidernas radband. 

Hoppas vi och tror att det blir så och skickar med detta all önskan om trevlig sommar och ett givande värv. Ha en riktigt skön vår och underbar sommar!

Menglöd/Mardöll i festklänning av fiskens fjäll. - Vår Helgaste Hon  © /Kon Unge 1999
X   X   X

Detta blev dock inget av, och när så blott två personer återstod i blotsamlingen efter alla oväder som härjat i asatrosfären, var det kanske inte så värst aktuellt med denna möjlighet att visa sig själv och sin säregenhet inom ramarna för Sed och Tro. 

Tanken är däremot bra. Ingen andlig orientering, och ingen religion är (alla gemensamheter till trots) densamma som den andra. Individen är unik, så också hans eller hennes gudsförhållande och andliga väg i livet. Andens fingeravtryck är eget. Den personliga karaktären, även av en och samma sak, varierar nödvändigtvis från den ena till den andra. 

Detta är också nyckeln bakom husseden / hemseden (eller "hustavlan" som det förr hette) hos var och en såsom den egentliga grunden och den egentliga utgångspunkten för det gemenskapliga andliga livet och utövandet av religionen inom församlingen/blotlaget. I förlängning av detta är det även nyckeln och grunden till den vidare samfälligheten av olika församlingar i ett konstruktivt och andligen givande samliv och samverkan med varandra. 

Grannarna i Seden och Tron bör kunna se, höra och känna av varandra, - och ta till sig det som faller deras egen unika själ i smaken. En alldeles monolitisk och såsom allmän och obligatorisk hållen troslära dödar däremot snarare än gör levande anden; den innebär också en abstrakt och livlös konstruktions våldförande på den konkreta och livs levande individen. Därför är tanken att garantera yttrandet av det egna på det gemensammas plats absolut av det godo.

_______________________

"Gudarna sägs i Edda vara >ástríkir og öflugir<, kärleksfulla och kraftfulla, inför frammejslandet av Människans vara i Världen: - Livet, Kärligheten och Öppenheten inför det Heliga och Dess vilja är A och Ö i Sed och Tro!"  menar Kon Unge. "För att en religion ska vara autentisk och samsas med Människan måste grundtonen stämma."

">Draken< i Hvergelmer, d.å. Begärets brunn, - den typen slåss om utrymmet med Audhumla". Kon Unge gjorde bilden med utgångspunkt i en forntida framställning  av Jörmunganden. © /Kon Unge2003 

"Bilden är inte tänkt som någon idealtyp att ta efter, - utan som åminnelse om det som också i djupen bor och vi bör ge akt på att tämja såvitt det heligas vilja och lag det fordrar."

____________________________________________

När så nu Kon Unge hoppas orka med en egen spalt här på sidan är detta visserligen ingen "hemsida" såsom det var tänkt från början, men väl i den gamla och goda tankens anda. Det innebär då samtidigt att de uppfattningar som framgår av stoffet i spalten är hans egna och återspeglar inte nödvändigtvis någon vidare samlings gemensamma syn. 

Spaltskrivarens egen grunduppfattning är t.ex. teistisk, emedan även personer av panteistisk grundsyn är välkomna i blotlaget; han lutar ock mer mot "Den Ende" "Högsthelige" bakom och i de Många Gudarna, - vilket kanske inte så många andra inom asatrosfären vill göra utan väljer istället åt sig en mer regelrätt polyteistisk gudsbild. Det är därför viktigt att understryka det redan sagda att epistlarna skrivs inte i Asatron/Sedens namn och inte ens i Blotlaget Törens namn utan blott och bart spaltskrivarens eget.

___________________________

Innehållet i spalten är tänkt att vara utav en mer "teologisk" karaktär, eller i andaktens och det andliga äventyrets (lekens) anda. Det är i vart fall inte i huvudsak frågan om någon "politisk" eller organisatorisk ouvertyr eller argumentation. Meningen är i stället  att försöka lyfta fram grundläggande trosföreställningar och sedliga vinklingar, att bana vägen för andliga sinnesstämningar och ett levande gudsförförhållande, samt bidra till klarhet i trosföreställningarnas sfär. Ämnet är således tänkt att utgöra en utläggning av ett slag som hos läsaren kan ge tillfälle till kontemplation och kanske inspiration. 

Ämnets behandling kommer säkerligen inte att falla var och en i smak och sinne, varför det är möjligt att någon känner sig hågad eller tvungen att tala emot det. Det kan ju också tänkas tilltala någon enstaka hedning som kanhända vill uttrycka sitt gillande. Sedan kan det även finnas de som gärna skulle vilja utveckla trådarna vidare. För sådana diskussioner hänvisas till "Gästboken"  eller (Kon Unges) Sedniskt Forum, eller någon annan debattsida i asatrosfären, t.ex. Bifrostfolkets eller den mest besökta av debattsidor, Sveriges Asatrosamfunds sida, eller så Gimle (som också den är välbesökt och känd för en något mer seriös diskussion).

"Ett vedträ i brand / tänder ett annat, / låga födes av låga; / mänskan av samtal / med mänskan blir vis, / enslingen andligt förkrymper," (Havamal 57)

__________________________

Till spalten: Hið Fyrsta Orð / Ordet det Första

Det var ett riktigt gott blot och det bådar på gott! Det var  nära halvt hundra närvarande där på Österhögen, stämningen var bra och vädret var vackert och skönare än på länge. Tack! 

Förglöm för sjutton inte att i vårt land detta året byter vi till sommartid på just natten till påskdagen! -  "Sommartid börjar" står det ju i almanackan.

Bilden  visar t.ex. en essens utav "Segern" som här blotas för:  Vanväsendet (1+1=1) = ||| (=3) - © /Kon Unge 1998        

Hell dig, du luftens och himmelens eld, du världens låga, du fagra himlakropp! Hell!

Hell dig, du dagarnas rodnad och ljus, du välgörande sken och värmarens glugg, du dotter och mö till Mundelfare! Hell! Hell vare dig!

Hell dig du Månes syster, du Glens kvinna, du Södres lekvän! Hell dig du skyars glöd och luftens bjärthet, du förgyllare av molnen, du landens ljus, upplysare. prydnad! Hell! Hell! Hell vare dig!

Hell dig, du jordens belysning och morgonljuset, du skuggornas skräck och världens klarhet, du alstrare av jordmånens blomstring! Hell! Hell! Hell vare dig, du överklara och himlars sköld, du isarnas förtärare och folkens behag och ära! Hell! 

Sol är Du, Länders Lyster och Ljus! Vi bugar oss, ja, vi lutar djupt och i kärlek för din Helga Dom...

En kommuniké från blotlaget av den 12/03´05

På grund av vissa förändrade personliga förhållanden som dessvärre tär på resurserna tid och kraft vad vidrör arbetet för asatron/seden, kommer Törens Blotlag att gå ytterligare ner i varv under det kommande halvåret eller så. Vi fortsätter dock att förbereda Eddaläsningen på så sätt att den verkligen kan bli givande för deltagarna och föra sed och tro framåt, men vi gör detta i lugn takt. Tanken är att när blotlaget kan gå upp i varv igen ska vi kunna sätta igång med själva läsningen. Vissa vivårdaraktiviteter fortsätter vi med som vanligt, om än i den enskildes regi. Samma gäller våra blotstunder, med undantag för förekommande delaktighet i andra blotsamlingars evenemang.