Klipp 2 ur Arkivet angående invigningen av Hogslabytor: [Nyhet av 30/06´04]
| Hogslabytor
invigd och viet helgat för sedningars bruk
- - - - - -
Den procedur som vi nyttjade under invigningen kan tänkas vara av intresse för även andra nordhedningar att bekanta sig med, varför det kan vara på plats att beskriva den här:
[Hogslabytor. Copyright Blotlaget Tören, Södertörn 2004]
VIVÅRDARAKTEN: Det var med tillfredsställelse vi kunde konstatera att den blotstall som vi tidigare under veckan placerat där framför stöttan stod kvar, liksom det golv av stenar som kringgärdar stallen. Innan invigningen satte igång kapade vi det höga gräset med några för ändamålet anskaffade knivar, beskar en del grenar som stod i vägen, strödde några knytnävar dekorsten över stengolvet och i fogarna mellan stenarna, och gjorde andra liknande saker i syfte att ytterligare göra platsen angenäm för sinnena. Först efter denna vivårdarakt påbörjades själva invigningen. OLJEBADET: Den första akten bestod i att bada bildstoden, först med vatten, därefter med oljor av trenne slag. Dessutom besmorde vi bildstoden med honung. Det gick åt litervis olja på den torra bildstoden, och en stor mängd honung. Men innan dess vi påbörjade detta bredde vi en duk med runor broderade på över blotstallen, placerade där på edsringen och inuti den lyktan med levande ljus. En stor bukett nyplockade ängsblommor ställdes sedan intill bildstodens bas. Vi tände också tre tjocka buntar rökelse, så att hela lunden fylldes vällukt. Under tiden som badandet och besmörjandet ägde rum lästes dvärgaramsan i Völuspa (verserna 10-16) högt på ursprungsspråket. Denna text är som bekant skjuten in i Valans spådom just där Gudarnas skapargärningar omtalas, och det tycktes oss på plats att involvera världsalltets alla dvärgar i den regelrätta skapelseakt som invigningen av en gudabild verkligen är. BERÖRINGEN: Efter oljebadet och smörjelsen följde beröringens ritual, dvs. ingjutandet av olika gudomligheter och makter i bildstodens olika delar, så att den skulle gestaltas såsom en instans av den gudomliga helheten och inte blott såsom ett isolat i en polyteistisk panteon. På det viset blir den Helga Helhetens närvaro i bildstoden säkerställd så att vid varje förehavande som vi sedan har med den levande och framskapade Hogslabytor har vi också med hela den samlande Gudaskaran att göra och de med Gudarna förbundna makter.
|
Till
Huvudet skänkte vi här Heimdal, Urd, Uller och Höner, samt Lagens
Brunn; till Bröstet/Barmen Oden, Mimer, Kvaser och Saga, samt Visdomens
Brunn; till Könet/Roten Njörd och Njärda, Freyr och Freya, Hennes tärnor
och Hildisvini, samt Heidruns Mjöd i Drakens brunn. Sedan satte vi Tor i
Händerna, och Tor i Fötterna, Dvärgarna alla i Händerna, och
Torsbockarna, Gyllentopp, Freyas katter och Freysgalten samt Sleipnir i Fötterna.
Sedan Måne i det Vänstra Ögat, Sol i det Högra, Natt och Dag i de Båda.
Slutligen ingöt vi Den som tillsände Värmen och Urmodern Audumla i
alltihopa, helheten.
LIVGIVNINGEN: Detta moment i invigningen av en Gudastod markerar den egentliga tillblivelsen av Guden. Innan dess att bildstoden erhållit sin levande ande är den blott en bit trä, metall eller vad den än gjorts i för ett material. Likheterna i sak är därför påfallande med Völuspas verser 17 och 18, varför vi valde att ta den senare versen till bruk under livgivningen av Hogslabytor. Blott en mindre anpassning av texten till sammanhanget behövdes, och vi läste följande text till stoden: ”Önd þú né áttir, óð þú né hafðir, lá né læti né litu góða; Önd gefr Óðinn, Óð gefr Hænir, Lá gefr Lóðurr ok Litu Góða!<< eller på svenska: >>Ande du ej ägde, omdöme ej hade, ej livssaft, ej läte, ej livlig färg. Ande ger Oden, Omdöme Höner, Livssaft ger Lodur och Livlig Färg!<< HÄLSNINGEN: Därmed fanns Tor i stoden; Hogslabytor hade blivit till! Vi hälsade Honom välkommen och frambar sedan till Honom våra offergåvor, nio äpplen och en mängd godsaker. Detta blotet ledde Eva Odendisa med den kraft och skicklighet som vi så väl känner. Invigningsceremonin förrättade vi emellertid tillsammans genom att dela upp det rituella arbetets olika moment mellan oss. EFTERAKTEN: När blotet avslutats städade vi noga efter oss. Offergåvorna konsumerades eller lämnades i den intilliggande ”Mullbanken”, vi tog hand om tändstickor, rester av rökelsepinnar och dylikt, allt detta dels utav respekt för Hogslabytor och Hogslabylunden, och dels med tanke på det trista faktum att stället otillbörligt gjorts till en stinkande sopstation, och vi fått städa upp skiten. Det är vår enträgna önskan att de grannar i sed och tro som önskar hylla och rådfråga och blota till Hogslabytor icke lämnar efter sig en pinal att rutna i viet. Vi hoppas också att det ska kunna bli kutym i förehavanden med denna Gud att bildstoden alltid badas i olja av trenne slag innan själva blotet förrättas. Därtill skulle vi gärna se att de grannar som tar sig till Hogslabytor var gång ger marken under stoden en skvätt dekorsten eller liknande.
[Blotstall, eld och äpplen. Copyright Blotlaget Tören, Södertörn 2004] Vi lämnade så platsen och tog oss in på själva festområdet, Hågelbypark, där man rest en midsommarstång osv. i sedvanlig ordning. Därefter hade vi midsommarbord och gille tillsammans i hemmet hos en utav oss. Vad gäller invigningen finns det blott ett moment kvar, ett ”luktoljebad” (dvs. badande av Guden i eteriska oljor som uppges som koncentrationshöjande, avslappnande, respektive aktiverande), - något som vi förlägger till Sommarsolståndets tungl. Sol och Måne får i vårt tycke och vår smak gärna samspela i ett så viktigt värv som invigning av en Gudastod är. För detta Månens moment se Arkivett |