Blotet det Höga: Den första satsen
En fornpersisk bild av Själen; "Faravahar," vilket betyder (det Andliga och Sedliga) "Valet"
+ + +
Hell Eder, I Höga! I Heliga! I Väldiga! I Rådare i Alltet och Nornors Förbundna! Hell! Och trefaldigt Hell!
+ + +
Denna Gudens namn är "Den som attraherar allt och alla"
Vem kan i sin själ förneka det som väl har sett Dem?
+ + +
När jag möter Eder på Blotvallen och ärar Er tillsammans med andra och mig mer eller mindre bekanta och obekanta grannar i Sed och Tro, - så tilltalar jag Eder vördnadsfullt medelst de antagna formalia, och jag säger till Eder: ” Oh I Heliga! I Heliga Samling och Väldighet!”
Men när jag möter Er enskilt, eller tillsammans med mina närmaste vid husets harg, så tilltalar jag Er såsom mina och våra runor och öronrunor, och jag säger till Er: ”Min Älskade! Oh min Älskade!”
Vilket är bäst? – Båda är bäst! Men det enskilda förhållandet är förutsättningen för att det offentliga är något värt. Utan att älska Er av allt vårt hjärta, och utifrån vårt eget hjärta, på vårt eget och mest innerliga vis i vår enskildhet, så blir det allmänna blotet blott robotens tungotal och hädelse mot Er kärlek och därmed mot grunden till Er väldighet och Er vilja med världen och oss.
Har det ej traderats över tungor och tecken genom tidevarven (vsp 17-19) att I är De Trenne som Kärleksrika och väldeligen Kraftfulla alltjämt kommer till Huset och där täcker de två som I finner där och utgjuter i dem och över dem Era goda gåvor, - nämligen ande och od och Eran skepnad, - och därigenom gör dessa två till Era sammansvurna i Kärleken och i Väldigheten och i Meningen och Fröjden med tillvaron? Ja, i själva i det livslevande mysteriet!
De Tre kom till huset och gav dem båda deras grundlag, kraft och egenskaper
Och om således Kärleken och Er höga Vilja är deras ursprung såsom Era fullvärdiga hjärtevänner, bör då inte dessa två också älska varandra, och i kärleken mångfaldiga sig och utsträcka sin kärlek till släktet allt? Och borde de inte tillsammans med andra, med telningarna och släktet när och fjär förenas för att i blotet inför den gemensamma hargen, bära vittne till Kärleken och tacka för Den och alla Livets goda Gåvor, om än så i offentlighetens förstummade form?
Svaret är såklart ja. Men på villkor att de verkligen äger kärleken i det förtroliga förhållandet. Svar således: nja, - för det är inte alltid så.
+ + +
Det högsta blotet är alltjämt att älska och att göra det som är rätt, inte för Lönens skull utan blott för att det är Rätt och av det Heliga helgat. Att älska av all sin kraft och uppskatta Livet och dess Givare och att odla Freden och vörda Lagen, - det är den vänaste bädd som den älskande delar med sin älskade, och det är att älska det Heliga och att vara i besittning av Dess kärlek i sött och surt och för all sin tid.
Det är ock att dela Ringen med sin Helige Förtrogne och Hjärtevän i det Eviga Hjonelaget som förbindelsen mellan Gud och Människa i Urtid och Alltid inbjuder till och förseglar.
"Astrik" (Kärleksfull) kan vi kalla Dessa Tre ( som vi alla känner).
+ + +
Anstår det då den Sammansvurne att bryta Eden genom att inte gengälda kärleksgåvan med den enda tillbörliga gengåvan att älska av all sin kraft och uppskatta Livet och dess Givare och att odla Freden och vörda Lagen?
Nej, det gör det icke, - och Edsbrottet traderas därför följdriktigt som ursprunget till All Harm och Lyte i luften, Ofreden, Fimbelvintern och så Förintelsen som på den följer: ”Gingo mot varandra / ord och löften / de grundsaker som de / med varandra haft…”, (Vsp 26)
! ! ! ! ! ! ! ! !
Inga ord kan beskriva vad som händer på Vigrid i varje den själ som försakar sin grund och källa!
? ? ? ? ? ? ?
Ack! I Höga och Heliga! Det finns alltjämt en i varje själ som hellre vill fälla torra tårar (såsom det heter i Thökksmål), sålunda famla i Mörkret och försaka Ljuset, Livet och Kärleken och lita på sin egen List och Lögn.
Det anstår oss som vill älska Er och vara kärleken Edran värda, att, inte hata men väl hålla i skack denne en.
+ + +
”Hell Er I Heliga! I Heliga Samling och Väldighet! - Vi förhärligar Er och offrar av Oss till Er”
+ + +
I Höga! I Heliga! I Väldiga! I Rådare i Alltet och Nornors Förbundna! Hell! Trefaldigt Hell!
Vi vill tacka för Livet och dess Gåva, för Era Gåvor och Kärlighet, och vi vill lova att ömma om skänken och söka att inte förglömma att uppskatta den!
Vi tror oss ock veta att om vi försakar Er kärlek och går bakom våra ord, så bryter vi bron mellan världar, den heliga Bifröst, - och skiljer oss.
Hjälparens Hammare och Hängivelsens Horn, - så mötas De var dag i Kärleken!
+ + +
Till år och fred och all lycka!
Kon Unge, 29/12´05
För responser på denna epistel, klicka här
Till den nyaste episteln
Tillbaka till Törens startsida
Sidan modifierad den 30 december 2005