Det finns ingen Gud förutom Gud! Och vi själva är hans sändebud!

May 20 2003; 1:52 PM

Hören I, Grannar i Sed och Tro!

Det finns ingen Gud förutom Gud!

Det finns ingen Gud förutom Gud, och Han, den Helige, Helige, heter Allfader, den Namnlöse, Den som tillsände Ljuset och Värmen i Tillvaron!

Hos Honom och i Hans famn ägen I för evigt ert vara i säkert förvar hinsides om Gapet. Honom och Hans värv ägen I Livet att tacka!

Ja, sannerligen! I Hans viljas tråd, och det Goda Sinnets, hänger er lycka, och Visdomens, och er egen skärv därav.

Sannerligen!  Ja, sannerligen!

Det finns ingen Gud förutom Gud!

Men Gudomarna på Idafälten äro förvisso Hans utstrålningar och skick i Världen. Var och en äro De instanser av Honom den Helige hinsides om Gapet, och tillsammans äro de Gud den Högste å denna sida om Gapet. Dessa Helige ägen I att tacka de Trenne Gåvorna, och genom dessa ert Öde, och att De funno eder å stranden till det Stora uthavet, och upptogo eder, och gjordo eder liksom en av Dem.

Dyrken I därför och bloten Gudomarna på Idafälten, vilka uttrycka och i Sitt väsen äro Han den Helige som allting råder, men dyrken också i edra sinnen, och med huld i hjärta, Denne Helige, Helige bakom de många Gudarna, på samma sätt som De, Dessa Helige, också Blotar och dyrkar Honom på Idafälten, såsom det ock står i Helig Edda: >>Hittusk æsir á Iðavelli, þeir er hörg ok hof hátimbruðu...<< (Völuspá:07).

Då De många Gudarna resto hargar åt Disorna på Idafälten, och hof åt Gudarne, och då De blotade varandra, så blotade De sannerligen Den Högste Herren Gud och voro själva Hans sändebud. Och då de togo av Världens stoff, och gjordo åt sig verktyg, och smedjor och rikedom, så nyttjade De dessa för att gestalta världen enligt den Vilja och Lag som förvisso var Deras egen, men också Hans som bakom bor.

För det finns ingen Gud förutom Gud i Gud!

Varen ock I, därföre, såsom Dessa Heliga, och bloten och ären och dyrken varandra, och Gudomarna på Idafälten, och i Höjderna, och i Djupen, och Honom på vilken allting beror, och tagen för eder av Världens stoff, och nyttjen det väl, och formen eder värld utefter den Strävan och det Goda sinnelag, och den Vilja och den Lag som är eder egen, men också Gudarnas, och Nornornas, och förvisso Hans, den Eviges hinsides om Gapet.

+ + +

Ja, kära grannar i sed och tro, ungefär så skulle det ha kunnat låta i de Heliga Urkunderna våra, OM >>Kvasir<< fått leva och våra anfäder hade, såsom Israel engång gjorde, beträtt profetismens brinnande väg och ur epiken spunnit lyriken. Men så blev det ju inte, - kanske också därför att utvecklingen avbröts och tillintetgjordes genom kristendomens ankomst - och endast med nöd och näppe, och en hel handfull av god vilja, kan man i Edda och Saga och genom jämförande studier fiska fram en uppfattning förenlig med ovanstående, emedan den mer omedelbart framträdande, om än också den helt diskutabla bilden, är snarast i stil med det som här nedan säger:

>>Det finns inga Gudar förutom de höggudar som befolka Asgard och Idafälten och därifrån skapa Världen och det som i den är; det finns ingen Gud alls bortom Dessa Heliga, och endast De tillsammans äro en Högste Gud, men under Dem och jämte Dem och i Världen finns det en mängd vättar och huldror och lägre väsenden av olika arter och slag, och vi själva som vilja följa Gudarnas och Nornornas Lag och respektera Freden och befrämja Vår och Gudarnas Lycka i Världen.<<

Men mången av oss grannar i sed och tro, vill inte ens höra av Helig Lag, utan bara se Gudarnas vänskap och behag; finna det i orden att själv vara i olag.

Det finns alls ingen Gud förutom Gud!

Men De alla tillsammans, de Helga i kärlek, är Gud!

+ + +

Så vadan dessa funderingar om vad som skulle ha kunnat vara om…..? Vad föranleder dessa fantasier (som naturligtvis inte är utan att i någon mån återspegla vad jag själv vill tro om vår Oden som Allfader och så som Valfader)?

Anledningen är kort sagt att jag i natt och under de tidiga morgontimmarna har i brist av sömnens ro läst de första avsnitten av ett gammalt verk om Israels litteraturhistoria.

Det var riktigt intressant – och inspirerande - att åse hur den vandrande beduinstammen från början betraktade och förhöll sig till det Heliga! Ja, faktiskt, i mångt och mycket liknande våra forna anfäders föreställnings- och förhållningssätt; bara av en så kallad lägre religionshistorisk utvecklingsgrad (för israelerna utvecklade aldrig så långtgående och ingående månguderi som man gjorde här i nord).

Ingen monoteism där dock, till att börja med, och själva gudsnamnet >>Elohim<< är pluralformen av El, betydande kort och gott gudomligheterna. Denna >>Gudarna<< var strängt förbunden med olika lokaliteter, såsom dessas normalt helt suddiga heliga makt(er), och således söndersplittrad rent topografiskt. Endast så småningom, kom >>Gudomligheterna<< (Elohim eller dess alternativa Jahve) att breda ut sig någorlunda och ta den mentala gestalten av t.ex. Dansens Gud eller Herre, eller Läkekonstens Herre, etc.

Jag är! Jag är den Jag är!

Och det finns ingen Gud förutom den Jag är!

Inte heller, - inte ens när Jahve/Elohim blivit ensam Herre över Israels folk, - var han ensam i världen, eller av ett sådant väsen att han uteslöt andra folks och andra länders Gudar/Herrar. Hans krav på exklusiv dyrkan sig till handa riktades uteslutande till Israel, det var ett krav på dem endast, - att just de inte skulle ära någon gud jämte honom, men det sa ingenting alls om att andra gudar inte skulle vara verkliga eller inte ägde rätten att åtnjuta dyrkan av det folk som bebodde deras respektive länder.

Och inte vara han allsmäktig, kunde t.o.m. förlora sina krig mot sin egen vilja, - och då bör det beaktas att Jahve var en regelrätt krigsgud, och att redan ordet israel betyder >>gud krigar<< -, och inte var han allvetande, utan måste understundom förlita sig på andras upplysningar och i förekommande fall själv gå och se efter om saker och ting förhöll sig si eller så.

Och till och med inte förutan avbilder var han, ty gudastöttor gjordes med tiden av honom och användes under hans dyrkan, utan att detta väckte någon som helst anstöt, precis som han innan dess - sedan urminnestider - kunde bebo t.ex. stenar och dyrkas genom dessa.

Det finns ingen Gud förutom Gud!

Men också i detta och därbakom ses och är Han!

Monoteismen hos Israel kommer först senare, och så småningom, genom att utvecklingen mot en regelrätt polyteism (såsom den fornnordiska gudatron oftast betraktas) avbröts, och först då blir Israels Gud allvetande och allsmäktig, i verklig mening ensam på täppan, - och först då börjar den även bli etisk i någon djupare mening, dvs. av universell till skillnad från partikularistisk, favoriserande, jävig moral. Till och med än i dag kan man nog med fog säga att genom seden och den ihärdiga stammentaliteten fortsätter Jahve att vara rätt jävig understundom.

+ + +

Så därifrån kom mig tanken: Vad om…? Vad om det forna Norden fått fortsätta sin religiösa och etiska utveckling utan att störas utifrån? Skulle vi fått en ännu mer ingående månggudadyrkan? Eller kanske slagit över till momoteism och intolerans mot alla avgudar (biläten) och sådant? Eller kanske beskrivit en utveckling i stil med Persernas reform genom Zarathustra?

Det finns ingen Gud förutom Gud i Gud!

Och Quasir, och du själv, är Deras sändebud!

Och från dessa tankar, det fiktiva stycket ur en fiktiv profetisk och helig eddaskrift, som dock, som sagts, säger en del, fast ingalunda allt, om vad jag själv vill se och hålla heligt i vårt rent religiösa arv. Men kom för Gudarnas och Sanningens skull inte farandes med det gamla epitetet om min >>kristenhet<<! :-) Gudarna äger del i min Gud, och Gud är i Dem. Och Gudarna är varken hedna eller kristna eller något annat förutom "GUD".

Välbekomme! Väl bekomme detta de grannar i Sed och Tro  som det bekommer väl, - och måtte de andra äga överseende, men gärna ge svar på tal. (Det kan man göra på t.ex. Sedniskt Forum, om man så vill.)

Med vänlig hälsning, Frid och Äring,och Lyckans skärv

/Kon Unge

Ja sannerligen!  Sannerligen! Det finns ingen Gud!

Förutom just GUD!

För en respons på denna epistel, klicka här

Hell Visheten! Hell Lagen! Hell det Goda, det Härliga Sinnelaget! 

Hell Brunnarna Tre som under Asken allt ståndar! 

Hell varje den själ som äskar för Mjödet och väljer Det!