>>Profetens röst<< mal vidare…..

(å) >>Profetens röst<< mal vidare…..

...inför alldeles döva och otacksamma öron !  :-)           

Sveinbjörn Beinteinsson, - den Förste Allshärjargoden i modern tid

......(såsom det brukar heta i somliga >>Heliga skrifter<<).

+ + +

Hell Visheten! Hell Lagen! Hell det Goda, det Härliga Sinnelaget!

+ + +

Sen I, goda grannar i Sed och Tro! Sen I hur Gudarna på Idafälten skildra igenom sin gärning själva Allfaders id och sinnelag!

Sannerligen, sannerligen äro Dessa de Heliga gemensamt hin Namnlöse, den Oinskränkte, som från hinsides om Gapet har vållat vår Värld!

Sannerligen, sannerligen äro Dessa Våra Gudar gemensamt hin Namnlöse, den Oinskränkte, som ock anstiftat all den oändliga raden av världar och åldrar i tidlösheten.

Sannerligen och visserligen har vi det radbandet av världar att tacka Honom och Dem! Våra liv och våra lustar! Vår godhet och allt som gott är och vi vördar!

Ja, förvisso äro Gudarne och de ljuva Disarna gemensamt Han den Hemlige bortom Världen, och De som förnämst giva Honom anlete för oss, - oss Emblas döttrar och söner, och Asks, att betrakta an och hålla av.

I sanning, - också för den sakens skull älska vi ju Dem, de Helige Gynnarna och Fruarna på Idaslätten!

+ + +

Så säger i Helga Völuspá (08): >>Tefldu í túni, teitir váru, var þeim vettergis vant ór gulli,<<* och därigenom veta vi som vörda Honom och se Honom i Gudarnes gestalter, och i Deras liv och vara, att Allsmäktig Allfader, den Evige, är så sannerligen full av gamman och lust, och lekfullhet, när Han skrider till verket. 

Och vi se och skönja att Han gör detta blott av Sin Egen lust och Utan att äga någon Anledning, annan än, törhända, Glädjen att skapa och Lusten att vistas i tiden, och därigenom, kanske, skapa åtskillnad och dela på sig Sig själv och Vara med om Sig själv, - att älska Sig och göra Sig känd och traktad!  

Detta veta inte vi utan bara gissa, - men helt visst är i vart fall, att hos Honom (eller Henne) förefinnes det ingen brist i vanlig ordning, och ett fullkomligt överflöd av allt.

+ + +

De Tre kom till huset och gav dem båda deras grundlag, kraft och egenskaper

+ + +

Hos Allfader på andra sidan om Gapet finnas inga band, och inga gränser, och icke heller någon ände som inte Han själv korar åt Sig jämte Sitt eviga, orörda väsen. Enbart Hans Egen vilja och Allmors behag är Hans Lag och Hennes. 

Och Han den Heligaste, ville Världen, och den behagade Honom som Henne! Så se vi på detta. Men Oss är det ett tecken på Hans gränslösa godmodighet och Hennes kärliga sinnelag, att Han på så vis, och Hon, valde att vålla Världen och leka i Världen, och att därigenom underkasta Sin Helighet den lekens stränga regler. Ingen lek är ju utan sin lag!

Ingwaz, Alstringskraften och Herren den Vise Vane, Lagen och det Goda Sinnelaget! © /Kon Unge 1999

+ + +

Helt visst, i våra ögon, gjorde Han, Herren Gud den Högste (och Hennes höghet och helighet) just detta medelst Sin utstrålning i Gudarne som tävla i tunet och ta itu med lekens lag och konsekvenser, ty så säger i Helig Edda på denna plats, att De Helige Gudarne lekte och tävlade glada i tunet, men att de trenne >>Tursamöarna<<, mycket mäktiga, kommo dit ur >>Jotunheimarne<<, och att De Högheliga makterna då gingo till tingstolar för att där rådslå om vad göra, och om hur vidareskapa världen (Völuspá: 08, 09).

+ + +

Så har man länge lärt Eder, goda grannar i Sed och Tro, att de trenne Tursamöarna äro de Heliga Gudarnes törst efter guldet, Deras girighet, och därigenom Deras syndfullhet, - men det säga vi Eder att så är alls icke fallet å denna plats i världens och livets lopp, för haven I då icke fått veta att Gudarne på Idaslätten ledo alls ingen brist på guld?! 

!!!!  Hur kunde De då trängta och törsta efter det som De dock hade och har i överflöd? !!!

Kärleken är Det Enda som Gudarne vilja öka och föröka hos Sig själva och i Alltet!

De Trenne Tursamöarna ur Jotunheimarne avse istället det Heliga spelets och därmed skapelsens och livets enklaste regler. Härmed åsyftas de trenne gränserna, dvs. i Tiden, i Rummet, och i Kraften, därav Nornornas Lag, den Grundlag som Allgode Allfader, utefter Sin Allvishet, själv har valt åt Sig såsom Valfader, och i Sin Rättvisa bestämt och stiftat åt allt annat liv i Världen.

Först därefter, och därigenom att liven i Världen ej alltjämt fortsätta följa sin lag, uppkommer törsten efter guld och uppsjön av girighet, och det onda och förvridna som därav följer. Det är med tanke på detta senare som inskränkningarna här omtalas som >>tursamöar<< och vi även få se dem i Helig Edda (Völuspá in skamma 11-12) såsom Lokes trenne avkomma med Gullveig/Angurbodas eldhärjade hjärta.

"Loke åt hjärtat: 

På lindens bränder han halvsvedd hugsten av en kvinna fann, - vart havande därav av den onda kvinnan. Från detta har vart i världen vidunder  kommit!"

"Födde Ulven Loke med Ångerbåda, 

och Sleipnrr med den Vådliga Färden. Bland alla tycktes värst en trollpacka. Hon var av Byleists broder kommen"

+ + +

Så . . . - alla grannar i Sed och Tro!. . . ! Varen ock I som Herren den Högste, i den mån det anstår edert vara och I själva förmån! 

Varen ock I som Gudarne på Idaslätten såsom det anstår eder och I kunna förmå! Leken I och tävlen i livets tun, varen glada och njuten av levnadsloppet, men underkasten eder Lagen och gören Eder plikt! 

Sådana vore nog profeten Quasirs bud utifall vi kunde förnimma Hans ord!

/Kon Unge

Hell Visheten! Hell Lagen! Hell det Goda, det Härliga Sinnelaget! 

Hell Brunnarna Tre som under  Asken allt ståndar! 

Hell varje den själ som äskar för mjödet och väljer Det!

* Brate: På gården med brädspel de glada lekte, armod på guld fanns ingalunda.

 

Tillbaka till Törens startsida

Till Blotet Det Höga

Till Ljuset Härliga Ruslek

Till Gammal Skåpmat

Till Sedniskt Forum