Tillbaka till Törens startsida

Arkiv för äldre nyheter och anslag, mm.

1. I denna tid stundar Disablot i asatrosfären, - månen blir full nu på tisdagen! [Anslag av den 23/01´05]

Utefter Törens "tradition" helgas detta blotet särskilt den kvinnliga sidan av livets och alstringens heliga makter, asynjorna i gudaskaran, valkyrjorna, nornorna, svanebrudarna, - överhuvudtaget de frodiga och gynnsamma möarna i djupet av världen, eller, om man så vill, det feminina i himlarna både över och under jord.

Inom blotlaget har vi kommit att se på denna högtid som blotcykelns första. Vi förrättar denna gång inget allmänt blot, utan medlemmarna får lov att blota de heliga disarna enskilt vid detta tillfälle, i hemmet och/eller i familjens utvalda vi.

Svanetunglet över världen all, där kyssen, sedan ägget, så ungen... ©/Kon Unge

Disatunglets fullmåne år 2005 inträffar klockan 11.32 den 25/01. I Stockholmstrakten kommer månen upp klockan 15.12, och går så ned klockan 9.11. När vi ser den är månen redan med kurs mot nedan. "Helig tid" till hyllning och blotande av Diserna borde vi därför kunna hålla redan från natten till tisdagen.

Vi i Törens blotlag tillönskar härmed alla vänner och grannar i sed och tro en god och fröjderik helgetid! Vaners välsignelse, frid och all lycka! Måtte det nya blotåret vara oss gynnsamt och gagna förbindelsen mellan Gudarna och Människan!

2. Törens Blotlags årsmöte 15/01´05: Planer på Eddaläsning mm. [Anslag av den 17/01´05]

Törens Blotlag har under helgen haft sitt andra årsarbetsmöte. Vi spånade ner i blotlagets situation och framtid, och kom fram till att blotlaget, dess litenhet till trots, ändå äger ärende inom asatrosfären i Stockholmsregionen. Vi kommer därför att fortsätta vår strävan att få blotlaget att växa och finna vägar till detta ändamål. Det konstaterades under mötet att vissa intresseanmälningar vad vidrör medlemskap i blotsamlingen har mottagits av oss under senare tid, men att intet har än så länge kommit utav det.

Mötet beslutade att blotlagets ambition skulle även fortsättningsvis vara själva bloten och strävan efter livsgemenskap med det heliga. Vi beslöt oss dock för att så länge antalet medlemmar inte blivit avsevärt större, skulle vi delta i andra och vänskapligt sinnade blotlags högtidssammankomster, snarare än att själva förrätta några allmänna och öppna blot. Asasamfundet Bifrostfolket har svarat positivt på våra trevare kring detta och välkomnar oss på deras blot. Vi tackar för det.

Mötet beslutande också att bredvid den övergripande ambitionen att med tid och tillväxt kunna förrätta hela högtidscykelns blot, skulle vi ägna oss mer konsekvent åt kunskapen om det hedna trosinnehållet och tentativ systematisering av det. Detta vill vi göra i direkt anslutning till gemensam läsning av Edda under jämförande blickar till motsvarande texter och föreställningar i den ”bredare traditionen”, t.ex. i Veda och Avesta, och ytterst hos religionerna mer allmänt. Eddaläsningen kommer att arrangeras av blotlaget, men vi inbjuder till delaktighet i detta verk även vissa grannar och vänner ur andra blotsamlingar som är intresserade av läsningen. Blotlagets Interna forum kommer att figurera i detta arbete för överföring av texter och bilder och för kommentarer kring den aktuella texten, vinklingar och preliminära tolkningar, etc. Varje gång Eddagruppen sammanträder kommer vi att ha en anspråkslös andaktsstund av varierande slag, och efteråt ett enkelt gille.

Ifråga om vivårdarsidan av verksamheten kommer Törens blotlag också fortsättningsvis att ömma för och vårda Hogslabylunden och nyttja den såsom en av sina kultplatser. Hogslabytor har med tiden kommit att bli en viktig helgestod för blotsamlingen, och vi hoppas på att vi och andra besökare av lunden ska med tiden kunna bygga ut blothargen intill stoden.

De tidigare planerade och påbörjade pubbträffarna prioriteras inte och skjuts på framtiden.

Vad angår blotlagets medlemskap i Nätverket Forn Sed konstaterades att detta inte är av avgörande vikt men önskvärt, samt att även om Törens blotlag nu inte skulle komma att vara med i nätverket så stödjer vi det ändå i dess strävan att upprätthålla en allians av självbestämmande blotsamlingar riket över.

3. Blotcykeln 2005-2006 börjar [Anslag av den 12/01´05]

I morgon är Tjugondedagen Knut; då dansas i Sverige Julen ut. I förrgår, måndagen den 10 januari, klockan 13.30 tändes Disatingstunglet, under vilket det är brukligt att blåsa till ett Disablot. Den andre månen därefter är Påskmånen; den har vi velat kalla för Vårfrutunglet och ägna dess fullmåne Freya och motsvarande väsen. Den fullmånen inträffar strax efter vårdagjämningen. Därför kan vi se på det blot som därunder förrättas såsom ett Segerblot; det bär nämligen i sitt sköte både det raskt tilltagande Ljuset och den framväxande Värmen. Men Disatingstunglet innefattar i sin tur de frodighetsalstrande makterna i sin linda i djupet av naturen, vilka i sitt väsen och sköte bär det som senare komma skall och som firas kring Midsommarstången.

Vanaväsendet i famnlag på kullen under månen. ©/Kon Unge

I måndags tändes från isländsk synvinkel den måne som där kallas Þorramáni, d.ä. Thorres måne. Under det tunglet förrättar man Þorrablótið, det enda kulturella evenemang i landet som fortfarande refereras till såsom ett "blot". Men detta evenemang innesluter inget offrande till makterna (förutom hos de självmedvetna hedningarna), bara ett jättelikt gille med mycket dryckjom, dans, och mängder av forntida mat som man gärna förtär från träfat och liknande.

Vad Törens blotlag kommer att göra under Disatingsmånen är inte klart ännu; men att blotlaget på ett eller annat vis gör sig delaktigt i makternas värv är givet.

4. Snart dansas Julen ut! [05/01´05]

Tomten i skorstenen, julbocken och en gran i Hogslabylundens grannskap ©Törens Blotlag

"Tjugon´dagen Knut dansas Julen ut!" Javisst, det är först om en vecka det, - men på sina håll i Norden dansas Julen ut redan under natten som följer på Trettondedagen Jul. På Island tändes det exempelvis brasor runtom i landet och huldufolket (här, människorna utklädda till alver) samlas i dans kring brasan; god mat fyller magen, mjödet - berusande sinnet - färgar blodet och får det att brusa...

Vi vill därför redan nu tacka för den Juletid som har varit. Det har varit en tid med sina glädjestunder i sedvanlig ordning, men också med sorger och vemod av mer djupt ristande och allomfattande slag än vanligt. Flodvågen i länderna kring den Indiska Oceanen har fört med sig smärta i sinnet, och sporrat till eftertanke om vårt livs villkor. Den har därvid framhävt vår ödesgemenskap med alla andra människor: en ödesgemeskap hos Emblasläktet som säkert ligger i det verksamma djupet bakom gudasagorna kring Midgårdsvärnarens värv.

Denna katastrof har funnits med oss ända sedan natten till annandagen jul. Julen 2004 har därför blivit annorlunda än alla andra jul som vi varit med om. Grannblotlaget Asasamfundet Bifrostfolket har skänkt hela sin medlemskassa till flodvågornas offer; det bär ett gott vittnesbörd om den blotsamlingen, är helt i dess anda. Törens blotlag har ingen medlemskassa att skänka (då alla utlägg varit spontana vid uppkomna behov), men var och en av oss har enskilt skänkt av sina medel till detta hjälpens ändamål. Vi människor är skapta, inte till att kriga och tvista med varandra, och inte till att vända varandra ryggen, utan väsentligen till att äga gemenskap med varandra i lust liksom i nöd, och till att äga gemenskap med det Heliga.

[Besök gärna Minnesvården på startsidan]

5. Nyårshälsning [av 31/12´04]

Gott Nytt År - önskar Törens Blotlag alla hedningar och andra! Frid och all lycka på den väg som ni - eller vi - vill vandra!

Goda hälsningar och glada till ett glädjerikt år! (Alla bedrövelser i den närvarande tiden till trots!)

Hogslabytor i vinterhamn under Julefullmånens tredje dag. ©Törens Blotlag

6. Nyheter: Hogslabylunden i Juletid [av 31/12´04]

En liten lägesrapport från Hogslabylunden är kanske på plats: Under fullmånen i december har en utav oss i blotlaget specifikt ägnat sina tankar åt välgång och lycka i livet och värvet till alla oss som valt forn sed och tro. Att följa upp detta i Hogslabylunden (som ju figurerat mycket i blotlagets sammankomster till blot och bedjan, - se Arkiv) kändes rätt. En av familjerna tog sig dit: Blotstallen av björk var bortplockad när de kom fram, ställd i ett skjul till skydd från vinterns makter.* För att ära Tor och uppvakta Honom i Juletiden, ställdes då stallen tillbaks en liten stund och pryddes med julpynt och annat fint. Eld gavs i lyktan och Hälsning från hjärtat å alla våras vägnar. - Här en bild från denna enkla uppvaktning:

Julbock, äpple, eld och en påse fylld med runor på stallen i Hogslabylunden. ©Törens Blotlag

* Blotgolvet av stenar står kvar, men skulle behöva ett ordentligt tillskott av sådana starka gåvor, - och kanske skulle man rentav se till att Hogslabylundens Herre fick en blotstall helt och hållet av sten?]

7. Julhälsning [20/12´04]

God Jul! önskar Törens Blotlag till alla hedningar och andra.

Må gott i Jolnirs tid! Mycket med mat; måtta med mjödet! Värme och vänlighet i överflödet!

Ljus och värme i stugan under den iskalla midvinternatten. ©Kon Unge

8. Nyheter [av 20/12´04]

En av de drivande krafterna i Törens Blotlag lämnar nu blotlaget för att tillsammans med likasinnade ägna sig åt ett särskilt gille kring sin fulltrogne, Herren Frejr. Vi som är kvar i blotlaget beklagar förlusten. Vi önskar honom all välgång i sitt värv, och frid och lycka i livet.

Detta innebär tyvärr avsevärd minskning av blotlagets samlade ork, varför påbörjade aktiviteter såsom regelbundna pubträffar skjuts på framtiden. Planerade aktiviteter såsom kreativ ikonografi och annat sådant får bida sin tid. Tyngdpunkten i verksamheten fortsätter att vara bloten. För att kunna hålla hela årets sju blot kan vi komma att behöva söka samarbete med andra blotlag i Stockholmsområdet, kanske särskilt Asasamfundet Bifrostfolket, med vilket Törens blotlag har ägt ett vänskapsförbund redan innan Bifrostfolket kom med i Nätverket.

Det är för tillfället något oklart huruvida Törens blotlag kommer att finnas kvar inom Nätverket Forn Sed. Blotlagets medlemmar finner att självbestämmande hednagrupper är a och ö i rörelsen för nordisk sed och tro, och att den bästa samorganisationen av dessa är nätverkets helt frihetliga men i viss mån reglerade arrangemang. Oavsett om Törens blotlag fortsätter att vara med i Nätverket Forn Sed eller ej, så sympatiserar vi med Nätverkets strävanden och uppmanar andra autonoma hednaförsamlingar som delar dess värdegrund att knyta an till det. "Många bäckar små kan bli till en å"!

9. Anslag [20/12´04]

Pubbträffarna: Vi har nyligen dragit igång återkommande pubträffar. Nästa träff var planerad att äga rum rum vid Vintersolståndet den 21/12 Kl. 18 på Charles Dickens, Folkungagatan 55. Men då ingen medlem i blotlaget för närvarande kan hålla i denna pubträff inställs den. Hur det sedan blir med pubbträffarna i framtiden meddelas senare. Eventuellt kan vi låta dessa sammanfalla med den allmänna hednaträffen första Torsdagen var månad.

10. [Anslag från 18/10´04]

[Nyhet 09/07´04] Under fullmånen: Luktoljebad av Hogslabytor och Jordande av "Hjärtat"

Blotlaget Tören har fullbordat sin invigelse av Hogslabytorsstoden och Hogslabylunden under midsommarfullmånen. Blotlaget har i samband med detta också jordat ett "Gudomens och viets hjärta" i lunden. - Detta är bakgrunden:

Solens ständiga sällskap: Så säger i Völuspá om Sol och Måne under skapelsens gryende dagar, att de utgör sällskap med varandra: "Solen kom från söder / i sällskap med månen på höger hand över himlaranden." Originalet talar härunder om Sol som Månes "ledsagare" (sinni), och det är klart av hela sammanhanget att i föreställningen utgör de varandras ständiga umgänge.

Det är naturligt för oss sedningar att ta hänsyn till Månens rörelser. Därför har vi, redan under Ceremonigruppens tid, valt att t.ex. slutgiltigt fira Vårfru / Våren under den fullmåne som följer närmast på Vårdagjämningen (d..ä. vid påsken), även om så Vårblotet påbörjas vid tiden för själva den solara händelsen, alltså vårdagjämningen. På samma sätt känns det både som befogat och följdriktigt att den invigning av Hogslabytor och Hogslabylunden som påbörjades under Midsommarn, ska avslutas och fullbordas först under Sommarsolståndets fullmåne, vilken inföll fredagen den 2 juli klockan 13.09.

Gudomens substans: Inom Törens blotlag är vi öppna för att vid behov lära oss av andra religioner, inte minst av kusinerna Indien och Persien, och tillåta oss att inspireras av dem. Lämpliga procedurer under invigningen av Gudastoder tycks oss kunna vara en instans av ett sådant lärande. Den uppskattningen har färgat av sig inom den invigningsceremoni som blotlaget förrättade på Midsommarafton (se nyhetsinslaget nedan). Såsom en ytterligare lärdom i just det sammanhanget är att symboliskt och rituellt förkroppsliga i varje Helgedom ett "Gudomens Hjärta", eller vad som hos Indierna kallas för "brahmapadaartha" (brahmasubstans). Hos dem är det brukligt att periodvis byta ut gamla bildstoder mot nya; den gamla bildstoden betraktas då som "död" och begravs därför högtidlig, eller så behandlas den vårdslöst såsom vart annat skräp, så fort "substansen" har fjärmas ur den och under strängt rituella och delvis hemlighållna former insatts i kopian av gudabilden (= "den nya guden").

[Hågslabylundens och Torsbildens röda "hjärta" av sten: Tyr leder här Människan; å baksidan flankeras Hon av Tyr. Häri finnas också runorna Kenaz, Lagus och Ehwaz och Isarna tre. Vad detta allt betyder är för var och en att tyda och lista ut, men var "hjärtat" nu ligger i lunden gömt är för ingen att veta förutom en Röskva och en Tjalve till den lövsalens Tor. Copyright Törens blotlag 2004]

Detta tilltalar vårt religiösa sinne, även om vi så varken bör eller ens kan följa det i varje enskildhet. Vi har därför spånat ner i saken och eftersökt en motsvarande "substans" för Hogslabytor och Hans vi, och så funnit denna motsvarighet i en sten som all sin oansenlighet till trots låg på marken och "ropade" på oss under vårt enkla blot vid Slagstas bronsåldershälla på Skärtorsdagen (en beskrivelse av detta blot finns på Sedniskt Forum). När vi plockade upp stenen visade sig den inte bara var väldigt skön och taktil i hand, utan också, bakom smutsen, röd till färgen och i så måtto avvikande från andra stenar vi såg i omgivningen. Denna sten har vi tvättat noga, oljat, invigt, och så ristat med bindrunor och lönnrunor för att däri fånga den helige Tors främsta kall och värv i världen. Och vi har kallat den ristade stenen för "Gudens och Lundens Hjärta". I efterföljd av bruket i forna dagar har vi även färgat runorna och själva stenen för att den desto lättar ska inverka på det inre sinnet och de kraftfulla runorna rista desto djupare ner i det.

Luktoljebad och jordande av Hjärtat: Därför samlades Blotlaget Tören vid ettiden på fredagen i Hogslabylunden, med både ett Hjärta i säcken och en plan på fickan för en "Rituell Fullbordan och Befästelse av Invigningen under Fullmånen". Stenhjärtat kan ni skåda här ovan. Själva den rituella planen ser ni här nedan:

- - -

Vi hälsar Tor och framsäger till Honom hur vi tänkt att detta Badet av Honom och Gömmandet av Hjärtat av sten ska ske.

1. Vi gör i ordning blotstallen. Duken först, så Edsringen, Lyktan däri (för att omgående förflyttas ner på blotgrunden framför stallen, och för att tändas först senare), så den med blommor och prakt prydda Hammaren, så Hjärtat av sten.

2. Vi går runt och ropar in platsens alla vättar med hjälp av klockor och tilltal. Vi omber De av dessa som vill bistå Gudar och alla goda makter att samlas med oss och slå ringen tät runt Luktoljebadet och Hjärtats gömmande på platsen, emedan de som det inte vill uppmanas hålla sig borta.

3. Vi åkallar de Helga makter som omnämns i Segerbönen, och ber dem att helga vår handling med gynnsamhet, Midgårdsvärnaren till hjälp och oss midgårdsbor.

4. Vi tänder Elden i lyktan och Rökelsen under stoden. Vi tilltalar därunder Månen, Solens Sällskap, och framför Eva Odendisas "Dikt till fullmånen". [för denna, se Friggas Godeord på www.fornsed.se]

5. Vi badar Tor i eteriska oljor, Tre oljor till helgestodens tre Väsensdelar: Huvud, Barm och Kön eller Rot: Säger niotalet gillt.

6. Vi badar och hyllar och så "jordar" Hjärtat av sten ristat med själva Midgårdsvärnets heliga runor, under den åstundan och den befallning, att Det slår en Ägishjälm över platsen till befrämjande av detta helga värv och uppfyllelse av varje den vädjan som är rättrådig och naturenlig.

7. Vi offrar till Tor och Viet allt Källvattnet/Mjödet, och ger våra enkla Gåvor. Vi tackar de Höga makter och Vättarna på platsen och ber att Hogslabyviet måtte bestå och gagna Midgård och goda människors väg i Sed och Tro.

Vi städar upp, packar och går. Verket då fullbordat. Till Midgårds värn! För Midgårds värv!

- - - - -

Efterspelet: Och så vart det i all väsentlighet under enstaka tillägg och smärre förändringar improviserade i stundens ingivelse.

[Skålande med Hogslabytor strax efter Oljebadet och Honungssmörjelsen på Midsommarafton: Copyright Blotlaget Tören, Södertörn 2004]

Torsbilden såg långt bättre och mer välmående ut när vi kom denna gång än vad den gjorde innan vi badade den på Midsommarafton. Oljan har sedan sugits in i veden och honungen syntes inte längre till; stoden var nu mörkare till färgen, och inte längre snustorr. Stanken, svagt kännbar senast, var nu helt väck, och med all förmodan kommer de eteriska oljorna att kännas subtilt närmast stoden ett bra tag.

I vetskap om att Månen nu har fått vara med i verket, och att Hogslabytors och viets hjärta nu ligger begravt och tryggt gömt i lunden, satt vi så kvar en stund på det öppna fältet i lägerplatsen bredvid lunden för att vila, samtala och bara samvara en stund.

Anmodan om Oljebad och Stengåvor: Vi plockade också några stenar att lägga till blotgolvet. Sådana stenar är emellertid inte i något överflöd i den omedelbara närheten. Däremot finns det gott om stenar intill bron under motorleden framför Hågelbyparken. De grannar i sed och tro som ämnar ta sig till Hogslaby för att nyttja eller bara beskåda viet, uppmanar vi att gärna därifrån eller från annat håll plocka med sig sådana större stenar såsom ett bidrag till golvet, - eller, vilket känns ännu mer tillfredställande och sinnebildligt starkare; att grannarna för med sig en sten ur den egna hargen att lägga till blotgrunden runt stallen. Sedvänjan att föra stenar till hargen har vi tagit efter en gammal granne i sed och tro*, och det skicket kan nog ses som tämligen etablerat numera i den moderna Seden. Vår fromma förhoppning är att dessa och andra "Stengåvor" kan bli ett permanent inslag i uppvaktandet av Hogslabytor, bredvid "Oljebadet" av stoden var gång just Hogslabybildstoden nyttjas till blotande av Tor, alldeles oavsett vilken ritual så kommer till bruk vid uppvaktning och dyrkan av Tor i andra stoder och å andra håll i landet.

Detta, att en och samma Heliga Makt dyrkas och betjänas med olika ritualer på olika platser, är något som är väletablerat i andra hedniska religioner och även inom katolicismen (där t.ex. Gudsmodern Maria kan dyrkas med olika ceremoniell på olika platser). Det är i våra ögon inte annat än rätt att vi tar efter dessa religioner i detta avseende. Att det Heliga allmänna tar gestalt som det Heliga specifika och det Heliga platsbundna, är i vårt tycke immanent pregnant. Vi finner det gott, men självklart har var och en detta som han eller hon själv vill och finner gott.

[Blotbord med edsring, hammare och blotgåvor, klockorna, hornet och elden därunder. Copyright Törens blotlag, Södertörn 2004]

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

*Grannen ifråga var Kvällulv/Mikael Perman som skrev om detta på SAS-debatt för länge sedan.

11. [Anslag: 30/06´04] Fornminnesvandring och picknickgille i det gröna. Dagtid under nymånen i juli.

Vi gör en mindre vandring till den höga och sköna klippan vid Sundsberg med utsikt över Tullingesjön och Norsholmen. Där förrättar vi en enkel hyllning till Njörd/Njärda och Vanasyskonen med Vattnet såsom element och urmoder för Livet i samspel med Ljuset i fokus. Vi letar sedan upp en fornborg och en svårtolkad runsten i det mycket fornminnesrika närområdet. Dessutom bestiger vi eventuellt (beroende på väderlek och ork) Mälardalens högsta berg på andra sidan om sundet, och njuter av utsikten över Albysjön. – För intresseanmälan och närmare upplysningar, kontakta Tören.

12. [Nyhet: 30/06´04] Hogslabytor invigd och viet helgat för sedningars bruk

Nu på Midsommarafton den 25 klockan 14.15 samlades Blotlaget Törens medlemmar och deras familjer vid runstenen i Hågelby. Avsikten var att dels inviga Hogslabys bildstod föreställande Tor, och dels att förrätta ett blot åt Honom och Gudarnas samlade skara, för att därefter fira Midsommarn. Trots att vädret var vackert och tusentals människor befann sig på festområdet alldeles intill, fick vi vara helt i fred för nyfikna blickar, och våra gärningar utspelades i hastigt tempo och stor innerlighet utefter den plan som vi i förväg hade gjort.

Den procedur som vi nyttjade under invigningen kan tänkas vara av intresse för även andra nordhedningar att bekanta sig med, varför det kan vara på plats att beskriva den här:

VIVÅRDARAKTEN: Det var med tillfredsställelse vi kunde konstatera att den blotstall som vi tidigare under veckan placerat där framför stöttan stod kvar, liksom det golv av stenar som kringgärdar stallen. Innan invigningen satte igång kapade vi det höga gräset med några för ändamålet anskaffade knivar, beskar en del grenar som stod i vägen, strödde några knytnävar dekorsten över stengolvet och i fogarna mellan stenarna, och gjorde andra liknande saker i syfte att ytterligare göra platsen angenäm för sinnena. Först efter denna vivårdarakt påbörjades själva invigningen.

OLJEBADET: Den första akten bestod i att bada bildstoden, först med vatten, därefter med oljor av trenne slag. Dessutom besmorde vi bildstoden med honung. Det gick åt litervis olja på den torra bildstoden, och en stor mängd honung. Men innan dess vi påbörjade detta bredde vi en duk med runor broderade på över blotstallen, placerade där på edsringen och inuti den lyktan med levande ljus. En stor bukett nyplockade ängsblommor ställdes sedan intill bildstodens bas. Vi tände också tre tjocka buntar rökelse, så att hela lunden fylldes vällukt. Under tiden som badandet och besmörjandet ägde rum lästes dvärgaramsan i Völuspa (verserna 10-16) högt på ursprungsspråket. Denna text är som bekant skjuten in i Valans spådom just där Gudarnas skapargärningar omtalas, och det tycktes oss på plats att involvera världsalltets alla dvärgar i den regelrätta skapelseakt som invigningen av en gudabild verkligen är.

BERÖRINGEN: Efter oljebadet och smörjelsen följde beröringens ritual, dvs. ingjutandet av olika gudomligheter och makter i bildstodens olika delar, så att den skulle gestaltas såsom en instans av den gudomliga helheten och inte blott såsom ett isolat i en polyteistisk panteon. På det viset blir den Helga Helhetens närvaro i bildstoden säkerställd så att vid varje förehavande som vi sedan har med den levande och framskapade Hogslabytor har vi också med hela den samlande Gudaskaran att göra och de med Gudarna förbundna makter.

Till Huvudet skänkte vi här Heimdal, Urd, Uller och Höner, samt Lagens Brunn; till Bröstet/Barmen Oden, Mimer, Kvaser och Saga, samt Visdomens Brunn; till Könet/Roten Njörd och Njärda, Freyr och Freya, Hennes tärnor och Hildisvini, samt Heidruns Mjöd i Drakens brunn. Sedan satte vi Tor i Händerna, och Tor i Fötterna, Dvärgarna alla i Händerna, och Torsbockarna, Gyllentopp, Freyas katter och Freysgalten samt Sleipnir i Fötterna. Sedan Måne i det Vänstra Ögat, Sol i det Högra, Natt och Dag i de Båda. Slutligen ingöt vi Den som tillsände Värmen och Urmodern Audumla i alltihopa, helheten.

LIVGIVNINGEN: Detta moment i invigningen av en Gudastod markerar den egentliga tillblivelsen av Guden. Innan dess att bildstoden erhållit sin levande ande är den blott en bit trä, metall eller vad den än gjorts i för ett material. Likheterna i sak är därför påfallande med Völuspas verser 17 och 18, varför vi valde att ta den senare versen till bruk under livgivningen av Hogslabytor. Blott en mindre anpassning av texten till sammanhanget behövdes, och vi läste följande text till stoden: ”Önd þú né áttir, óð þú né hafðir, lá né læti né litu góða; Önd gefr Óðinn, Óð gefr Hænir, Lá gefr Lóðurr ok Litu Góða!<< eller på svenska: >>Ande du ej ägde, omdöme ej hade, ej livssaft, ej läte, ej livlig färg. Ande ger Oden, Omdöme Höner, Livssaft ger Lodur och Livlig Färg!<<

HÄLSNINGEN: Därmed fanns Tor i stoden; Hogslabytor hade blivit till! Vi hälsade Honom välkommen och frambar sedan till Honom våra offergåvor, nio äpplen och en mängd godsaker. Detta blotet ledde Eva Odendisa med den kraft och skicklighet som vi så väl känner. Invigningsceremonin förrättade vi emellertid tillsammans genom att dela upp det rituella arbetets olika moment mellan oss.

EFTERAKTEN: När blotet avslutats städade vi noga efter oss. Offergåvorna konsumerades eller lämnades i den intilliggande ”Mullbanken”, vi tog hand om tändstickor, rester av rökelsepinnar och dylikt, allt detta dels utav respekt för Hogslabytor och Hogslabylunden, och dels med tanke på det trista faktum att stället otillbörligt gjorts till en stinkande sopstation, och vi fått städa upp skiten. Det är vår enträgna önskan att de grannar i sed och tro som önskar hylla och rådfråga och blota till Hogslabytor icke lämnar efter sig en pinal att rutna i viet. Vi hoppas också att det ska kunna bli kutym i förehavanden med denna Gud att bildstoden alltid badas i olja av trenne slag innan själva blotet förrättas. Därtill skulle vi gärna se att de grannar som tar sig till Hogslabytor var gång ger marken under stoden en skvätt dekorsten eller liknande.

Vi lämnade så platsen och tog oss in på själva festområdet, Hågelbypark, där man rest en midsommarstång osv. i sedvanlig ordning. Därefter hade vi midsommarbord och gille tillsammans i hemmet hos en utav oss.

Vad gäller invigningen finns det blott ett moment kvar, ett ”luktoljebad” (dvs. badande av Guden i eteriska oljor som uppges som koncentrationshöjande, avslappnande, respektive aktiverande), - något som vi förlägger till Sommarsolståndets tungl. Sol och Måne får i vårt tycke och vår smak gärna samspela i ett så viktigt värv som invigning av en Gudastod är.

13. [Nyhet: 06/06´04] Fröblot

Tören höll den 15/5 ett Fröblot för att hedra den värmande och livsgivande Guden. Vi var sex deltagare som samlades vid Jordbro gravfält. Efter att ha rest gillestugan med hjälp av en segelduk och funnit stenhällen för att etablera den heliga arenan på, målade vi på den valda hällen religiösa symboler, så som skepp, Frö som omfamnar Gerd, hästar, solkors, valknutar, runor, mm. Vi använde kritorna (street chalks) vars färger försvinner när det regnar, vilket innebär att berget inte skadas.

Vi reste sedan hargen och målade även den, och la därefter upp alla blotgåvorna och de rituella tillbehören på en vacker silkeslöja med nordiska motiv inpräntade i guld. Efter detta gjorde vi en gemensam inkallan av makterna alla, och orienterade oss sedan mer specifikt mot Herren Frejr. Vi läste hymner till Honom och frambar gåvor i form av öl, mjöd, källvatten, lin, lök, äpplen, säd av vete, honung, bananer och godis till en Völsestaty* som vi placerade på den lilla stenhargen vid roten av den målade hällen.

Såsom avslutning på blotet skänkte vi öl och annat dryckjom åt naturens diverse makter, och till de Heliga Makter som vi ville se bakom de bilder och helga runor som vi målat på hällen. Efterått samlades vi till ett enkelt picknickgille under segelduken och en ljuv gemenskap i det gröna.

*Völse är ett namn på en fallisk gestaltning av Frö/Freyr. Den Völse som Johan gjorde inför Fröblotet tillverkade han av trä. Han målade den med svart huvud, vit hals och röd kropp, inspirerad av de så kallade "rödstenarna".

Den inkallan som kom till bruk under detta blot var den som vi alternativt kallar "Inbjudan av Makterna alla till den Höga stund" eller "De Tre Brunnarnas inbjudan". Med den vill vi mana fram de Heliga Makternas kollektiva närvaro inför sinnet, genom att fokusera på Makternas enklaste och underliggande trefaldighet såsom vi tycker oss finna den i Gudasagan. Detta är denna inkallan:

Vi inbjuder Heimdall den Lysande Bjärte, vars Horn för evigt ligger i Lagens Brunn! Vi inbjuder Honom vars Lur alltjämt vill Väcka till Värn, till Ordning, till Det som är Värt! Och vi ber att Han här måtte vara och med Hornet göra hörda, våra böner och blotan å denna stund, och med Ljuset och Värmen göra känd, vår dyrkan och kärlek hos Gudarna! Såsom Han en gång smälte Isen i Gapet och med Audumla blottade Livet och dess Grund i världens stoff, så måtte Han ock här inför Makterna anföra vår Egen önskan, Inre vilja och Lovliga lust!

Vi inbjuder Oden den Mycket Vetande, den Mycket Vise vars Öga vaskas var dag i Mimers brunn! Vi inbjuder Honom den Helige Höge, den Jämnhöge, Tredje, vars Ande evinnerligt genomser Djupen och Djup bakom Djup för alla vårs skull. Och vi ber att Han måtte visa oss Vägen till Sanningen och det Visaste livet; att Han ger oss en klunk av det Mjöd som han berövade Klippans borg, och så bärgade till Asars och Mittens gård.

Vi inbjuder Njörd som är Njärda, och Hennes son och Hans dotter, vars Goda och Fröjdiga och Frodiga sinne så älskligt flödar i Asken, dess ådror, grenar och blad, och vars lynne och läggning puttrar och bubblar i Begärets brunn, oss alla till glädje och gagn! Och vi ber att denna Härliga, Lekfulla Kraft, hos oss ska förstå att samsas med Vishet och Eders Lag, och förstå att bli varse och undvika Dunklet hos Draken som gnager på världens rot.

Vi inkallar Dessa, de Tre Brunnarnas yppersta alster, att här stå för, att här vara den Mäktige Namnlöse, den Evige Allgode, den Allvise som bakom allt bor, och att helga för oss denna höga stund å hargens plats för att blota till Vishet, God Äring och Frid och den Heliga Ordning som råda skall.

Hell vare De Tre! Hell Honom och Henne den Enda! Hell alla de bland oss av Emblasläktet som håller Dem i ära och helighet! Hell!

Blotets distinkta inInriktning på Frejrsväsendet i tillvaron markerades dels genom Völsehargen och några av blotgåvorna, och dels genom att en hymn till Frö framsagdes strax efter den allmänna inbjudan härovan. Denna lovsång skrev Johan i höstas:

Hell dig Frö, du världens herre, du som härskar högst på himlen
Öppna dina slutna ögon, vakna ur din djupa vila
Böj på nacken, blicka nedåt, låt dig bländas utav blicken
Låt dig lockas, till att fria, uppfyll lunden med din lyster
Sprid din säd på helig åker, Gerd är kvinnan du måst äkta

Hell dig Frö, du Världens Herre, du som härskar högst på himlen
Jag vill tacka dig för äring, rika skördar som du skänker
Jag skall blota, giva gåva, skära kornax med min skära
Mala säden med en kvarnsten, baka brödet utav mjölet
Jag skall blota, giva gåva, lin och lök och öl att dricka
Jag skall offra säd och honung, detta äpple till din ära

Hell dig Frö, du världens Herre, du som härskar högst på himlen
Helig är den dryck jag dricker, sen du drunknade i karet
Jag vill blanda blod med blodet, dricka utav vigda vätskan
Helig är den dryck jag dricker, öppnar upp den stängda dörren

Hell dig Frö, du världens Herre, må du motta dessa offer
Återgälda oss med gärder, Skänk oss många goda gåvor
Gör så grödor kommer