En granne i sed och tro berättar att han just sett snödroppar för den första gången. Det är ett tecken på att det nu våras i den grannens liv att han sett denna ört som han aldrig tidigare sett. 

Att han i dagarna sett snödropparna skjuta upp genom täcket av den ihärdiga vinterns snö är dessutom ett tecken på att det nog våras för även alla oss andra (åtminstone för denna gången).. 

Men själva den envisa vintern, med snö och frost långt efter vårdagjämningen, är ett mindre trevligt tecken som bebådar vintrar på glid, och i slutändan, istid och år utan sommartid.  Den globala uppvärmningen och den globala fördunklingen, - följden av fisande fabriker, kemiskt flåsande fordon, vår egen fåfänga, girighet och frosseri,...... -  kommer kort sagt att ta sin tull av vår frid, lycka och välgång.

Åt heliga makter/gudar helgat hus och fordon i farten

Att det så kan finnas tecken för oss att tyda också i själva täcket av snö 

          vill jag nu berätta om.          

+ + + 

+ + + 

Nåväl: 

Jag gick över bron med familjen. Det var gångbron över leden intill Botkyrka kyrka, alldeles bredvid Svartlösa tingplats.

Min lilla dotter frågade mig vad det var för spår i snön. Nja, det är...., sa jag, men stannade så upp och sa: - Det vet jag fan. Det finns ju inga spår som leder till spåren!

- Måste väl vara antingen fåglar som gjort dem, eller så djur som krupit under snötäcket. Nej inte fåglar, - spåren är för stora och djupa. Det måste vara så.... Säkert finns det gångar och tunnlar där under täcket. Men dessa gångar måste vara rätt så vida, spåren är ju stora??? 

- Detta har jag då aldrig sett förr. Hur kommer sig detta? Märkligt! Helt märkligt! Tur att vi har en kamera att ta bilder med!

Spår i snön, utan några spår som leder till spåren. Hur kommer det sig?

Vi stod så på bron i det hemska bruset från trafiken och betraktade fenomenet. Undrande. Vitt och brett över åkern kunde vi se isolerade spår i snön, till vilka det inte ledde några spår. Vi kom att tänka på och tala om de geometriska formerna som hittats i åkrar vida i världen, och som förbryllat mången man. Och jag började skåda formerna i det ljuset. 

- Varför skulle inte makterna kunna meddela sig genom spår i snön, utifall de nu vid något tillfälle gör det genom geometriska former i åkermarken?

Inte så att jag tror så värst mycket på de omtalade formerna, och flera av dem har bevisligen varit bluff från skojlystna människors sida, - men ändå...

Några geometriska former var de spår i snön som vi tittade på dock ingalunda. Snarast kunde de påminna om våra hällristningar från bronsåldern. Därför kom vi att försöka  läsa spåren som sådana ristningar.

- Tänk om makterna vill meddela sig genom dem!

En mus, enligt dotterns förslag, - kanske en näbbmus. Eller så en ödla?

+ + + 

- Vad för människor månne där vara och leva medan fimbulvintern den långa varar i världen?  

- Liv och Livtrasir skola där vara och övervara och bli far och mor till släktet allt!

+ + + 

Flera av formerna sa oss ingenting, andra kunde vi ha gissningar kring. Bland dessa var den subtilt bevingade väldigheten som  med bestämda tag för fram en plog eller något  liknande, kanske en kälke. 

Den subtilt bevingade väldigheten med plogen framför sig.

Och så hade vi de där figurerna som färdas tillsammans på någon farkost, måhända en släde, måhända en båt som tar sig över svallande vågor och brusande hav. Eller ser vi inte farkosten? Ser vi inte figurerna?

En farkost på ett brusande hav.

Kolla in den där varelsen som sitter bakut i båten eller vad det är. Ser efter bagaget? Insvept. Håller kanske i rodret? - En hon, skulle jag tro.

Hon som sitter vid rodret.

Och så han som står där i stäven och huttar på havet, de svallande vågorna, och kanske är det hunden, människans bästa vän, som gör sig gällande vid hans ben? Men kanske hans barn, - deras avkomma som är med i flytten, eller flykten från det sämre till det bättre, söderut? Kan det vara fylgjan, månne tro? Någon antydan till vingar, alternativt en strålglans finns där ju.

Det är svårt att veta vad detta allt kan betyda. Det är svårt att veta, - men det är ens eget inre och vetskap som avgör den saken. Profetians gåva ligger inte i det yttre, utan i det inre seendet som avläser det yttre av alla de slag, och så "vet" vad komma skall.

Han som står i stäven och huttar på vind och hav.

Jag vågar i alla fall tro och hoppas att i år blir det vår, men blir också varnad i mitt inre för den vinter som ej tar slut.

Sex till tjugo år kan det ta fimbulvintern att slå sin ramm över norra halvklotet allt, i fall Golvströmmen faller. Det är den globala fördunklingens och den globala uppvärmningens verk. Ytterst är det människans, vårt eget verk. Vi har inte vördat och värnat om Gudarnas gåvor.

Båten på brusande vågor. Längre bort ute på åkern, spår i snön som vi ej kunde tyda.

Det som inte händer nu det händer sen. Vi har därför bara att önska oss själva och varandra lycka till med den stora flytten söderut, och naturligtvis välgång i den yxtid, vargtid som flytten för med sig.

Trevlig sommar i alla fall!

/Kon Unge

Hell Visheten! Hell Lagen! Hell det Goda, det Härliga Sinnelaget! 

Hell Brunnarna Tre som under Asken allt ståndar! 

Hell varje den själ som äskar för mjödet och väljer Det!

+ + +

Till År och Frid och All Lycka!

X   X   X 

För en respons på denna artikel, klicka här

+

25/03 ´06