"Samfundsfördraget"
[eller med sitt sanna namn, Nätverksfördraget]
av Kon Unge
+ + +
Detta dokument är rätt omständligt på olika vis, men det kan dock tjäna till att lyfta fram nätverksidén i asatrons/sedens sammanhang och belysa (på ett annat sätt än vanligt är) hur den idén i sin mer formaliserade eller organiserade version kunde te sig. Därigenom kan det ge exempel på ett mellanting mellan den mer sedvanliga (och mer centralfokuserade) organisationsformen å den ena sidan (såsom hos föreningen Sveriges Asatrosamfund), och den mer lösliga och spontanistiska nätverksmodellen å den andra (såsom hos Nätverket Forn Sed). Detta mellanting mellan ytterligheterna ligger avgjort på nätverksorganisationens sida på skalan, utgör alltså en modalitet av nätverksidén, samtidigt som det sticker av från den mer spontanistiska och lediga modellen.
Dokumentet skrevs för knappt tre månader sedan alldeles innan Nätverket Forn Seds första ting. Det bar ursprungligen arbetsrubriken "Nätverksfördraget" och hade Nätverket till sitt föremål. Det utgör dock inget formellt dokument hos detta nätverk av asatroende, inom vilket författaren (Kon Unge) verkar. Däremot bygger det till stora delar på elementär (om än mycket lösligare) rådande praxis inom Nätverket, och vill så att säga i tanken stadga och formalisera denna praxis utöver det som nu är, och närmast hypotetiskt utveckla och projektera den fram mot en tänkbar framtid. Dokumentet är därför lika mycket eller snarast långt mer en vision än verklighet. Det har också såsom ett förslag mött ogillande hos de grannar som inte är intresserade utav något vidare "samfundsbygge" och är helt tillfreds med den mer lösligt stadgade organisation som vi nu har inom Nätverket Forn Sed. Det ska också med nöje medges att hittills har den organisationsmodellen (och den värdegemenskapen såsom den framgår av Nätverkets hemsida) fungerat som tilltänkt var. Frågan är bara hur långt detta duger inför de utmaningar som de större sammanhangen (bland annat som resultat av Nätverkets fortsättningsvis lyckade verksamhet) ställer på organisationen och rörelsen.
I någon mån (speciellt i de mindre "teologiska" avsnitten av Avdelning II: Idéfördraget) uttrycker dokumentet också centrala tankegångar och humanistiska stämningar som rått inom Sveriges Asatrosamfund, inom vilket författaren tidigare varit engagerad, - men motsäger å andra sidan den föreningens nuvarande organisationsförhållanden å det bestämdaste (jfr. SAs´ stadgar med Avdelning I: Föreningsfördraget). Det gemensamma rör t.ex. hållningen till rasism och nazism, till demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, den relativa frånvaron av homofobiska tendenser, m.m. - liksom själva den målsättningen med samorganisationen (enl. föreningen SAs stadgar) att göra asatron/seden till ett religiöst alternativ bland andra i vår tid.
Men för att avgjort förebygga allt, även inledande missförstånd om att skrivelsen här nedan på något vis skulle utgöra ett styrdokument för Nätverket Forn Sed, har titeln här ersatts med "Samfundsfördraget" (med syftningen "fördraget mellan de delaktiga samfunden/blotgrupperna i den religiösa sammanslutningen), och var än ordet "nätverk" prominent figurerat i den ursprungliga texten har det ersatts med ord som "flätverk", "samorganisation", "sammanslutning" och liknande (varmed alltså bör förstås "ett nätverk av mindre hednagemenskaper, församlingar eller samfund)". Den nya titeln kunde i sin tur rent ytligt tänkas kunna förleda läsaren att tro att det här rörde sig om ett dokument som befattade sig med Sveriges Asatrosamfund som ju ofta omnämns som "Samfundet" i dagligt tal i våra led. I praktiken torde det dock inte utgöra någon större risk då det för besökaren av denna sida normalt är välkänt att författaren inte längre tillhör den föreningen. Sveriges Asatrosamfund står å andra sidan rätt obestämt inför den framtida organisationsformen för föreningen och många alternativ har varit uppe å tapeten (jmfr. SAs Organisationsdebatt). Om nu SAs mot förmodan ville göra de här framförda grundprinciperna med avseende på organisationsformen till sina egna, så vore det säkert en plus för asatrorörelsen. Det skulle kanske öppna möjligheten för ett meningsfullt samarbete mellan Nätverket och SAs, något som i sin tur nog skulle gagna rörelsen för sed och tro och t.ex. kunna bidra till att rörelsen förmår styra förbi och borta från den allt mer hotande och beklämmande etnicistiska fällan.
Det är hursomhelst författarens tro och förhoppning att detta dokument (eller snarare de tankegångar och strukturer som lyfts fram i det) ska kunna vara till nytta för den granne och frände i sed och tro som oavsett organisationstillhörighet känner sig nödsakad att nita blicken ner i frågan om den lämpligaste organisationsformen för asatrorörelsen, eller så kanske hoppas finna uppslag till svar på frågan om hur bäst bädda för framodlandet av autentisk andlighet och religiöst liv inom rörelsen för sed och tro. Författaren håller för säkert att en organisation av nätverksmodell är den enda möjliga grogrunden för asatron/seden såsom en verklig andlig rörelse i dagens läge. Han håller också för självklart att endast autentisk och givande andlighet i nordhedendomens termer kan befria rörelsen från diverse surrogat för andligheten, typ etnicismen. Därför tas här steget att göra "Nätverksfördraget" under namnet "Samfundsfördraget" tillgängligt för en vidare publik av asatroende/sedanhängare.
Dokumentet har fått utstå en rättvis kritik på grund av dess brister i vissa teknikaliteter, inklusive att framställningen är krånglig, dåligt skriven, och allt annat än lättillgänglig för läsaren. För dessa brister äskas här om överseende; kanske kan skrankorna åtgärdas längre fram, men för tillfället får tillägnandet av texten faktiskt bero på läsarens vilja och ork att arbeta med den. En avsevärt allvarligare brist är att "fördragets" tankegångar och begrepp inte alla är lika bergfast rotade i författarens förvissning och vision, somliga alltså något tentativa, och inte alltid fullt ut förmedlade med varandra, vilket i sin tur kan betyda oupptäckta motsatser. Vidare har en del konkreta bestämmelser kring organisationsformens mer påtagliga regelverk tidigare hållits öppna som frågetecken och löst gripna uppslag, men görs här för formens skull bestämda, fastställda, även om de i själva verket fortfarande är tentativa i författarens sinne. I denna version har även försök gjorts att i någon mån ackommodera olika synpunkter och stämningar som riktats mot fördraget, liksom relevanta tingsbeslut med mera, så innehållet är inte i alla stycken identiskt med det ursprungliga. Vissa förändringar som vid genomläsningen tyckts författaren utan vidare självklara har också gjorts. Däremot har han här försökt motstå frestelsen att ytterligare spä på innehållet med sina rent privata uppfattningar och idiosynkratiska förmedlingar av stoffets element. Dock har författaren ansett det av nöden att på ett ställe där det talas om avståndstagande från varje dogmatik, klargöra att detta inte betyder ovilja mot en strävan efter systematik i kunskapen om nordhedendomen och dess trosinnehåll, och då ägnat åt detta ett eget stycke (se II:7). Mångfald är självklar och frodighetsalstrande, men i fall man hyllar det rent fragmentariska, det inkongruenta, det ofullständiga på detta område, kan det knappt vara något annat än ett utslag av rörelsens barnsjukdomar.
Med avseende på Avdelning II, "Idéfördraget" har författaren tyvärr inte rönt några synpunkter alls. En genomläsning av denna sektion av dokumentet ger dock vid handen att här framställs en del teologiska koncept och resonemang som knappast kan sägas vara allmänt vedertagna eller självklara i våra led. Utgångspunkten för dessa tankegångar är en föreställning om en väsensförbindelse med det heliga, eller så att en strävan mot en sådan förbindelse är naturlig för människan och nedlagd i hennes väsen. Hit hör också samvetets röst, som, såvida den inte är grumlig och samvetet irrande, utrycker det "böra" i den personliga tillvaron som är helgat av det gudomliga, och som därför skall äras och om möjligt åtlydas. Detta är en personlig uppfattning för författaren av denna text, men ingalunda en för honom idiosynkratisk perception, utan hör till religionernas innersta allmängods. En annan central teologisk tankegång i denna sektion är distinktionen mellan troserfarenheten eller upplevelsen av, och förhållandet till det heliga å ena sidan, och de mentala, rituella, symboliska och andra "former" som den erfarenhet kommer till stånd och kanaliseras igenom å den andra. Medvetenheten om denna distinktion är större eller mindre hos de olika religionerna, och skarpare eller svagare hos de troende oavsett vilken religion de bekänner, men tyvärr finns det också hållningssätt inom religionerna som totalt ignorerar distinktionen, absolutiserar därför den egna formen och alienerar både själv och andra i en falsk tillbedjan av formen. Att den klara distinktionen mellan den religiösa formen och det andliga innehållet inte framstår som självklar för de troende överlag är desto större anledning att lyfta fram den och ställa den på sin spets, även om den så inte kan få förefinnas i just en sammanfattning av vår värdegrund inom ett fördrags ramar med mindre än att den faktisk är allmän för oss. Å andra sidan finns det skäl att anta att medvetenheten om denna distinktion kan vara större i våra led än i många andras, och den är hursomhelst oerhört viktig, varför det inte har tyckts författaren fel att innesluta den i dokumentet. Distinktionen är dessutom av betydelse för hågens genklang inför vissa andra distinktioner som förutsätts i "fördraget", såsom den mellan "hemsed", "grannsed", och "samfällighetens sed".
Avsikten med dokumentet har hela tiden varit att utgöra en grundval eller referenspunkt för diskussion kring dels nätverksförordningen såsom idé och potentiellt gynnsam praxis och grundplan för asatrorörelsen och hur den bäst kan gestaltas, och dels den värdegrund som vi vill och kan äga gemensamt. Detta är fortfarande avsikten, varför "fördraget" läggs ut här i sin helhet, med möjligheter till kommentarer och diskussioner på debattforumet. - Så Den Höges helga mål: "Ett vedträ i brand tänder ett annat, låga födes af låga; mänskan af samtal med mänskor blir vis, enslingen andligt förkrymper." (hm:57)
Till sist: Dokumentet innesluter en del terminologiska förslag och uppslag om bruk av välkända ord, som författaren ser ingen anledning att slopa här, utan väljer snarast att göra mer bestämda närmast som om självklara. Detta gäller t.ex. de ovannämnda termerna "hemsed" respektive "grannsed/blotlagssed", också det helt vanliga ordet "godeord", nyorden rådsgode", "tingsgode", uttrycket "andlig smak", med mera. En lämplig terminologi är nästan lika viktig för en seriös organisation och andlig inriktning som den är för själva tanken. Att även diskutera terminologin är därför en uppgift som helst inte får försummas.
Eftersom en typ av kritik av "fördraget" gör gällande - och detta förståss med viss rätta - att det är alldeles för formellt och så att säga "lagmannamässigt" (och kanske förmätet?) till karaktären, kan jag, författaren av dokumentet, inte motstå frestelsen att enkom påpeka att såsom den visuella bakgrunden på skärmen har jag här nyttjat en ålderstigen pärm till den kanske mest vördade och i en mening auktoritativa skrift vi har i våra led, nämligen Edda. :-) Jag hoppas grannarna i tron och seden förmår uppskatta den humorn. Om inte annat torde den kunna förstås såsom självironi.
/Kon Unge
ES. 1: Läsaren ombeds återigen vänligen hålla i minnet alltid den tentativa karaktären av denna skrivelse formen till trots, och att den just i nuläget på sina håll tveklöst kan sträcka sig för långt. Att här stryka sådana punkter har inte ansetts av nöden då dokumentet ju utgör i flera avseenden en vision tillika med diskussionsunderlag och det därför är för läsaren att avgöra vad som är relevant just nu, sen, eller aldrig, och vad som är realistiskt och vad en utopi. Detsamma gäller sedan även det som fattas texten med avseende både på just nu och sen.
ES. 2: Ett sorts abstrakt av hela dokumentet läggs ut i tillägg längst ner på denna sida. Denna sammanfattning har åstadkommits under beaktande av vissa förslag inifrån Nätverket Forn Sed till en helt kort framställning i punktform. Jag har då lagt till några punkter som jag ansåg absolut oundgängliga för saken i sig, och för att det ska röra sig om ett koncentrat. Någon läsare kan finna det lättast att läsa först detta koncentrat eller kanske t.o.m. kan finna det alldeles tillräckligt att tillägna sig bara det.
+
+ + +
Ett förberedande arbete till fördrag
mellan blotgrupperna i vår sammanslutning för
Tro, Sed och Väg
["Upp ser Hon komma för andra gången Jorden ur Havet, livligt grönskande...."]
Avdelning I. Föreningsfördraget: Organisation, Medlemskap och Mål, mm.
I.1. SAMFUNDSFÖRDRAGETS GRUNDVAL ÄR SJÄLVSTÄNDIGA BLOTGRUPPER I SAMRÅD OCH SAMARBETE MED VARANDRA
(1) Grundkonceptet är detta: Självbestämmande, självständiga och likvärdiga grupper, blotlag, gäll, hednaförsamlingar eller trossamfund som på basis av en gemensam värdegrund och elementär hållning samarbetar med varandra i mån av upplevda gemensamma behov och unison vilja. Detta grundkoncept yttras sedan i en rad mer formella inrättningar, såsom det ständiga samrådet mellan grupperna, sammanstrålandet av medlemmarna under det årliga tinget och det gemensamma blotet i anslutning till tinget. Till detta kommer gruppernas gemensamma hemsida på nätet och ett internt diskussionsforum, samt ett fåtal förtroendeposter/tjänstemän, - allt inom ramarna för principen om maximal decentralisering, demokratisk ordning, och minsta möjliga organisation för att fullfölja de fastställda målen och sammanslutningens uppgifter.
(2) Grupperna innefattar i sig själva (i mån av förmåga) hela spektrumet av det grundläggande andliga arbetet (såsom ceremoniarbete, studieverksamhet, vivård och utbredning) och den omedelbara andliga gemenskapen (såsom gemensamma blot, övergångsriter, andakter). De enskilda grupperna är väsentligen att betrakta såsom "samfund/församlingar" inom vår sed och tro, snarare än någon administrativ enhet (vilket de dock inom vidare sammanslutningen också är). De förkroppsligar som sådana det återkommande samarbetet, sammankomsten och samrådet mellan gruppens enskilda medlemmar samt gruppmedlemmarnas omedelbara andliga gemenskap med varandra och tillsammans med de heliga makterna.
(3) Att de i sammanslutningen delaktiga blotlagen, gällen, osv. är självständiga betyder att de inom ramarna för samfundsföredraget bestämmer egenhändigt över sina inre angelägenheter, hur frekvent de träffas och vad de väljer att göra, vilken blotväg de väljer att beträda, arbetsfördelningen och ansvarsfördelning inom gruppen, upptagande liksom avslutande av enskilda personers medlemskap i gemenskapen, osv. osv. Men blotlagen/grupperna har också såsom delaktiga i sammanslutningen av grupper, ett fåtal förpliktelser gentemot den vidare sammanslutningen, såsom att äga del i det ständiga samrådet mellan grupperna, vara företrädda på tingen och delta i sammanslutningens gemensamma blot. Det åligger också varje grupp att kort (eller utförligt om man så vill) upplysa de andra grupperna i den vidare sammanslutningen om det arbete gruppen gör och den andliga gemenskap den odlar.
(4) Den omedelbara andliga gemenskapens grundbult är de enskilda medlemmarna i blotgruppen, och dessa individers eget utövande av sed och tro i hemmet och annanstans, både under det vardagliga livet och under olika helger och festligheter, vid livskriser och avgörande vändningar i livet och hos naturen, osv. Därmed är också dessa enskilda medlemmars andliga smak, erfarenheter, hållning och förståelse i andliga frågor av elementär vikt och betydelse. Det förutsätts att alla gemensamheter till trots är varje individ ett unikum och varje familj och hushåll säreget i förhållande till alla andra. Därför är också vardagsseden och husseden mer eller mindre säregen för var och en, och därför också i någon mån avvikande från den sed och de trosyttringar som gestaltas under blotlagets/gruppens sammankomster och andliga gemenskap därunder. Den säregna personliga vinklingen på det heliga, liksom den egna husseden och utövande av sed och tro till vardags är helt och hållet var och ens ensak, och således inte föremål för någon annans dogmatik.
(5) Det organisatoriska flätverket, d.ä. själva sammanslutningen mellan de skilda blotlagen/ gällen/ församlingarna, består av de ingående grupperna. Sammanslutningen är dessa gruppers spontana såväl som deras organiserade samverkan och utbyten. Medlemskapet i sammanslutning är därför primärt och på botten endast gruppernas, där enskilda medlemmar erhåller sitt medlemskap genom delaktighet och medlemskap i någon av grupperna. Då blotlagen/grupperna utgör de egentliga parterna i den övergripande sammanslutningen, och då dessa grupper gestaltar sig som egna organismer av ett slag, så är det självklart att i gemensamma beslut i gemensamma frågor gäller principen ”en grupp en röst”, alldeles oavsett gruppens storlek i termer av medlemsantal. Denna förordning är grundläggande och definierar det organisatoriska flätverkets karaktär av att utgöra självständiga grupper och andliga gemenskaper i samverkan.
(6) Sammanslutningens grupper är först och främst s.k. lokala blotlag baserade på geografisk närhet, men de enskilda medlemmarna i sådana lokala blotlag kan också upprätta grupper tillsammans med medlemmar i andra grupper, liksom med enskilt anslutna medlemmar, vilka grupper inte är strängt platsbundna utan uttrycker och utövar en särskild inriktning inom sed och tro. Sådan grupper (som lämpligen kan kallas för ”blotvägar” till skillnad från det mer neutrala ”blotlag”) kan t.ex. vara ett Torsgäll, eller ett Frösfölje, ett Sejdargäng, Soldyrkare, Runosofiska gillet, osv., och organiseras såsom mysteriekult eller på något annat det sätt som tycks medlemmarna behövas för den valda uppdraget eller syftet. Det befintliga Friggas Godeord för kvinnor endast utgör en sådan grupp inom Nätverket Forn Sed. - Medlemskap i en grupp utesluter inte medlemskap i en annan grupp, men en och samma person får inte föra mer en två gruppers talan i meningen att inneha mer än två gruppers röst vid formella beslut eller till tings.
(7) En enskild person och ett enskilt hushåll kan äga andlig gemenskap med de heliga makterna i avskildhet, men när denna person eller detta hushåll slår följe med ett annat så bildar de en andlig gemenskap med varandra och i praktiken en blotgrupp. Antalet tre personer eller hushåll antas dock här som förutsättningen för upprättande av en formell blotgrupp inom den vidare sammanslutningen. Den betraktas så som levande så länge den fullföljer sina förpliktelser gentemot den vidare sammanslutningen samt årligen förrättar något eller några egna blot och för övrigt bedriver någon gemensam verksamhet inom relevanta områden såsom studieverksamhet, eddaläsning, ikonografi och hantverk, vivård och utflykter inom den egna trakten, ceremoniarbete, trumresor, vallfärder, andaktsstunder, osv.
(8) Även utifall gruppmedlemmarnas antal reduceras till två personer/hushåll anses gruppen levande så länge den är aktiv enligt ovan, och arbetar på att åter föröka antalet medlemmar. Detta dock inte längre än över tre ting i följd, i vilket fall gruppen betraktas som vilande och utan röst, och som ur tiden om den inte växer under ytterligare en mellantingsperiod. Reduceras gruppmedlemmarnas antal till blott en person/hushåll anses gruppen som vilande om detta tillstånd varar över två ting i rad, obeaktat den kvarvarande medlemmens aktiviteter, och ur tiden där efter.
(9) Större grupper kan dela på sig i mindre grupper, förutsatt att de resulterande grupperna var för sig fyller tretalet gillt. Den nya gruppuppsättningen träder i full kraft vid närmast påföljande ting, men under tiden dess innan äger de resulterande grupperna sin talesman i samrådet inom sammanslutningen, där de, tills efter tinget, delar på gruppens ursprungliga röst.
(10) Döda grupper kan återuppstå när de fyller villkoren för nyetablering av blotgrupper, och behandlas i allt som om det rörde sig om anslutning av nya grupper till sammanslutningen. Förväntningen på sådan ”återuppståndna” grupper är att de på ett eller annat vis fortsätter arvet efter den gamla som gått ur tiden.
I.3. BLOTGRUPPERNAS FORTLÖPANDE SAMRÅD UTGÖR DEN ENDA BESTÄNDIGA STYRELSEN
(11) Förutom genom de ständigt pågående diskussionerna på det interna diskussionsforumet och spontana kontakter mellan de enskilda medlemmarna, bedrivs sammanslutningen och samorganisationen mer formellt genom löpande samråd mellan grupperna i gemensamma angelägenheter och uppkomna frågor. Detta mer formella samråd är inte tänkt att ersätta de spontana mötena av alla de slag mellan enskilda medlemmar av sammanslutningen, utan blott att försäkra effektivitet, representation och bredd i gruppernas samråd och samverkan; - det är fortlöpande och äger rum i mån av behov över de kommunikationskanaler som man finner lämpligast för tillfället och ändamålet, såsom telefonsamtal och telefonmöten, email och emaildiskussioner, brev, fysiska möten och blandning av alla dessa.; - det fungerar som sammanslutningens beständiga styrelse mellan tingen; - och det upprättas genom att grupperna utser en av sina medlemmar att speciellt ingå i det löpande samrådet och där fara med gruppens "godeord", dvs. föra gruppens talan och avge dess röst i uppkomna frågor. Det förutsätts att dessa representanter ("rådsgodar" eller "samrådsgodar" om man så vill) ständigt rådfrågar den egna gruppens medlemmar och för fram just den gruppens gemensamma vilja snarare än den egna viljan och uppfattningen.
(12) Den beständiga "styrelsen" eller "rådet" för sammanslutningen, eller med andra ord, det fortlöpande "samrådet" mellan grupperna är till sitt väsen djupt demokratiskt och uttrycker sammanslutningens styrning nerifrån och inifrån grupperna. Under dess verksamhet eftersträvas konsensus i möjligaste mån, emedan majoritetsbeslut tillämpas endast när enhällighet inte kan uppnås. Utifall representanten för en grupp går emot gruppens vilja och mening i uppkomna frågor kan gruppen återkalla representantskapet från personen ifråga och föra över det till en annan av dess medlemmar. Gruppen kan även av olika andra skäl överföra representantskapet på någon annan av sina medlemmar, såsom vid sjukdom, frånvaro, och annat.. Grupperna utser sin representant på det sätt som de själva väljer att göra det på, men det gällande eller tilltänkta representantskapet för var och en av grupperna fastställs offentligt på de återkommande tingen. Alla medlemmar äger rätten att ta kontakt med och diskutera med rådets/samrådets medlemmar (”rådsgodarna”) om saker de anser av vikt. Fullständig genomsynlighet skall råda angående samrådets förehavanden och beslut.
(13) Styrelsen/rådet/samrådet, hädanefter "samrådet", utser de förtroendemän som sammanslutningen kan behöva, såsom presstalesman, webbmaster, skrivare (postmästare/sekreterare), och liknande. Sådana förtroendemän är sammanslutningens tjänstemän, är underställda samrådets beslut och innehar ingen röst i det beständiga samrådets beslut, men förutsätts upprätthålla löpande kontakt med samrådet och upplysa om sin verksamhet, problem i arbetet, tankar på förbättring av verksamheten, osv. Samrådet beslutar också i medlemskapsfrågor, både vad angår enskilt anslutna medlemmar och införlivande av nya grupper, och i frågor om uteslutning. Det förutsätts dock att sådana frågor diskuteras allmänt i sammanslutninge om några tveksamheter kan tänkas vara involverade. Utifall en enskild person vägras inträde i ett blotlag eller utesluts ur sitt blotlag, eller skiljer sig från sitt blotlag, kan vederbörande söka enskilt medlemskap i sammanslutningen och det ständiga samrådet ta ställning till den ansökningen i vanlig ordning enligt nedan.
(14) Sammanslutningen väljer att ha minsta möjliga organisation för att utföra sina mål och uppgifter. I början av dess liv och verksamhet räcker det mer än väl med ovanbeskrivna ordning. Men i framtiden, när sammanslutningens medlemsgrupper blivit långt fler än nu och verksamheten mer omfattande och intensiv, kan det komma att visa sig rent praktiskt otympligt med ett så omfångsrikt samråd mellan så många personer i alla uppkomna frågor. Samrådet kan i sådant fall utse en mindre krets eller utskott inom sig att axla broderparten av dess arbete under en viss tid eller olika specificerade löpande ärenden. Den konkreta förordningen kring en sådan rent administrativ lösning kommer att bestämmas i sinom tid, men de principer som behöver beaktas härvidlag är - förutom principen om minsta möjliga organisation, genomsynlighet och demokratisk styrning nerifrån, - någon systematisk rotation av uppdraget mellan samrådets enskilda medlemmar så att det blir en genomströmning av samrådsmedlemmarna i utskottet. Utskottet skulle naturligtvis vara direkt ansvarigt inför samrådet och underställt dess beslut. Uppdraget måste också kunna återkallas från en enskild deltagare i utskottet, utifall uppdraget bedöms av samrådet som dåligt eller fel skött.
I.4. FÖR ÖMSESIDIGT VÄL, OCH PÅ VISSA VILLKOR, MEDGES ENSKILT MEDLEMSKAP I SAMMANSLUTNINGEN
(15) Enskilt medlemskap i sammanslutningen medges bredvid det egentliga eller väsentliga medlemskapet genom blotlag, gäll och andra grupper enligt ovan. Detta är en kompromiss med grundprincipen gjord dels för att kunna erbjuda enskilda hedningar någon gemenskap och samröre med likasinnade, och dels för att befrämja sammanslutningens utbredning, samt för att kunna åtnjuta dessa enskilda grannars/fränders insikter och inspiration. Möjligheten till enskilt medlemskap i sammanslutningen bedöms också som nödvändigt för att kunna bereda medlemmar av blotgrupper som är vilande eller har gått ur tiden delaktighet i den vidare gemenskapen och rådsluten.
(16) Trots att grupperna utgör själva grunden för den vidare sammanslutningen beviljas enskilt medlemskap sådana personer som utövar eller strävar efter att utöva sed och tro i vardagen och som inte har någon blotgrupp/församling att tillgå, Detta förutsatt att personen ifråga delar sammanslutningens värdegrund, hållning och riktning i andliga frågor (enligt Idéfördraget nedan) och är beredd på att verka i dess anda. Detta enskilda medlemskap är dock precis som enskilt medlemskap som sådant överhuvudtaget, inte förenat med rösträtt vid sammanslutningens ting, samråd och liknande, men berättigar till full yttrandefrihet och rätten att lägga fram förslag och yrkanden för rådet och tinget, samt till tillträde till sammanslutningens interna diskussionsgrupp på nätet. Det enskilda medlemskapet förutsätter också normalt att medlemmen är beredd att fungera som en kontaktperson för sammanslutningen lokalt eller i andra sammanhang och strävar också efter att upprätta en grupp/blotlag/församling inom dess ramar. Det enskilda medlemskapet måste förnyas vid tiden för varje ting. Vid utebliven förnyelse betraktas medlemskapet som avslutat.
(17) De enskilt anslutna medlemmarna kan sinsemellan utse en representant för att föra deras talan inom det löpande samrådet och på tinget. Genom denna representant har de enskilt anslutna medlemmarna en röst tillsammans i alla sådana sammanhang. Om de enskilt anslutna medlemmarna inte lyckas samsas om någon representant utser sammanslutningens samråd en utav de enskilt anslutna att fungera som en sådan. Detta dock endast om man inom samrådet är enig om vem som ska fungera som sådan representant. Utifall enighet inte kan uppnås, utser rådet en kontaktperson tills vidare för de enskilt anslutna medlemmarna, som dock inte äger någon rösträtt som sådan. De enskilda medlemmarnas representantskap måste liksom blotlagens/gruppernas fastställas vid varje ting.
I.5. DET ÅRLIGA TINGET FÖRNYAR SAMFUNDSFÖREDRAGET OCH FASTSTÄLLER DESS KONTRAHENTER OCH DERAS REPRESENTATION, MM.
(18) Tinget sammanträder årligen och fungerar därunder som en tidfästning. Inför tinget förnyas alla medlemskap och den representation för grupperna som skall råda fram till nästa ting och detta allt fastställs på tinget. Tingets roll är inte att välja till det löpande amrådet mellan grupperna eller till olika förtroendeuppdrag, då detta görs å ena sidan genom direkt representation för medlemsgrupperna och å andra sidan genom att gruppernas beständiga samråd utser personer att axla förtroendeuppdragen. På tinget rapporterar grupperna i all korthet om sin verksamhet under den gångna mellantingsperioden och vädrar sina tankar kring de fortsatta aktiviteterna. Tinget diskuterar också, och beslutar om, eventuella offentliga proklamationer, stadfäster de tekniska förordningar och lösningar som skall råda inom sammanslutningen för tillfället, sätter upp mål för sammanslutningen i sin helhet att arbeta mot i förestående tid, o. liknande. För övrigt fungerar tingen som ett tillfälle för återkommande fysiskt sammanstrålande av sammanslutningens enskilda medlemmar och deras ömsesidiga ”mannagamman”, och det avslutas med, eller övergår i, eller föregås av ett gemensamt blot och gille i närheten av tingsplatsen. Tingen roterar mellan landsändarna.
(19) Tinget avyttrar ett tingsbrev riktat mot medlemmarna såväl som mot allmänheten om samrådet eller tinget anser det behövas. I en sådan skrivelse innesluts t.ex. uppgifter om vilka grupper för tiden är med i sammanslutningen, gruppernas egen utsaga om resultat och framtidsutsikter inom deras verksamhet, sammanslutningens omedelbara och långsiktiga mål och dess summering av resultat och framtidsutsikter. Skrivelsen ska kunna fungera såsom en kort och tidsaktuell presentation av sammanslutningen och dess grupper. För detaljer och utvidgningar av innehållet hänvisas till relevanta platser på sammanslutningens hemsida. Tingsbrevet ska helst föreligga som ett redan inom sammanslutningen diskuterat utkast senast i dagarna tre innan tinget. Det ska publiceras på hemsidan strax efter tinget och arkiveras i pappersutskrift.
(20) Tinget förnyar varje år det sammanträder fördraget mellan grupperna, och gör då samtidigt nödvändiga justeringar i det. För sådana ändringar eftersträvas konsensus men krävs annars kvalificerad majoritet (4/5 av rösterna) utifall förändringarna kan ses som grundläggande. Det förnyade samfundsfördraget kan men behöver inte inneslutas i det eventuella tingsbrevet. Det publiceras på hemsidan och arkiveras i pappersutskrift.
(21) Alla medlemmar uppmanas att försöka ta sig till tinget, och att delta i diskussionerna, framställa förslag, osv. men vid varje omröstning på tinget gäller principen ”en grupp en röst”. Varje grupp (vare sig lokalt baserad eller en gestaltande en speciell inriktning) sänder en person bland sina medlemmar att representera gruppen på tinget och inneha dess röst och föra dess talan. Denna person (gruppens "tingsgode") behöver inte vara den samma person som för gruppens talan inom det ständiga samrådet mellan tingen. En och samma person kan fungera såsom en tingsgode för högst två grupper, men alla medlemmar äger full rätt att yttra sig och säga sin mening, liksom att lägga förslag för tinget att diskutera och/eller ta ställning till. Också de enskilt anslutna medlemmarna av sammanslutningen äger motsvarande representation på tinget och en röst tillsammans genom sitt ombud.
(22) Till tinget skall det vara ”väl mött” i uttryckets egentliga mening, dvs. att man tar sig till mötet i konstruktiv anda och största välvilja gentemot sammanslutningen och rörelsen i sin helhet, och med full respekt för alla dess parter. Tingsfriden beaktas av var och en som helig.
I.6. DET GEMENSAMMA BLOTET / STORBLOTET ÄR DEN ANDLIGA GEMENSKAPENS VIDASTE MANIFESTATION
(23) Sammanslutningens gemensamma blot och gille förrättas i anslutning till det årliga tinget. Blotet är allmänt och öppet för var den människa som har med sig någon blotgåva av något slag, vill vara med, erlägger eventuell hovtull och gillestull och är beredd att vörda blotfriden. Varje grupp sänder en person till blotet att fungera som dess ställföreträdare och blotförrättare tillsammans med de andra gruppernas (en "blotgode/blotgydja") Hur blotet utförs och av vem liksom vilken helig makt det efterföljande formella gillet är helgat, bestäms av blotgrupperna genom särskilt samråd kring detta under tiden mellan bloten. Var och en av de i sammanslutningen delaktiga grupperna kan lämpligen utse en av de sina att särskilt ägna sig åt detta speciella blotsamråd mellan tingen. Denna person kan men behöver inte vara densamma som företräder gruppen under blotet. En och samma person kan om så behövs företräda fler än en grupp, men helst inte fler än två och aldrig fler än tre.
(24) En riktlinje under samrådet kring det gemensamma blotet skall vara en konsekvent strävan efter utförande i den nordiska hednatraditionens tecken såsom vi känner denna från bronsåldern och uppåt i tiden. Därunder skall det även råda en strävan att försöka beakta allmänheten/gemensamheten mellan de skilda blotgruppernas egna och i någon mån olika blotseder. Dessa skilda blotseder (och i vidare mening, grannseder) hos blotgrupperna samspelar oundvikligen med de olika inriktningar och preferenser som råder inom vardagsseden/hemseden hos de enskilda medlemmarna av gruppen, och på liknande sätt samspelar det gemensamma blotets utförande med de olika blotlagens preferenser, men överallt där viljorna kolliderar skall den mer allmänna formen och den mer vedertaget fornnordiska formen äga företräde framför andra former, obeaktad vad sedan de enskilda blotgrupperna och de enskilda medlemmarna i sin egen religiösa anda lägger in i dessa former. Således skall formen snarare vara den s.k. ”polyteistiska” än den s.k. ”monoteistiska”, dvs. framställa en mångfald av samspelande heliga makter i tillvaron såsom det typiskt görs i Edda. Detta dock inte såsom ett utslag av någon trosdogm inom sammanslutningen (se Idéfördraget längre ned), då de enskilda blotlagen liksom de enskilda medlemmarna kan i detta "polyteistiska" utförande förnimma t.ex. en bakomliggande yttersta helighet som finner sina utstrålningar i dessa heliga makter och således äger identitet med dem (och därför den aktuella innebörden för vederbörande i så måtto vara den s.k. ”monoteistiska”, utifall heligheten upplevs som personlig, eller den s.k. "panteistiska", utifall den upplevs som opersonlig).
(25) De enskilda medlemmarna liksom de olika blotlagen uppmanas att på ett eller annat vis gestalta det gemensamma blotet såsom ett autentiskt led i deras eget blot, antingen detta görs i direkt anslutning till det gemensamma blotet på plats eller i hemmet/grannlaget. På det viset blir det gemensamma blotet säkerställt som var mans eget, vare sig detta så ses av vederbörande som blottidens kulmen eller grund/avsats. Att ta med sig blotgåvor antingen från den egna hargen till den allmänna, eller omvänt, är en väg att förstärka denna känsla och upplevelse av en processuell enhet, - ett enda blot i olika faser. En uppmaning i syfte att förstärka gemenskapen och den andliga samhörigheten är också att även de enskilda medlemmar som inte kan ta sig till det gemensamma blotet förrättar ett eget blot i hemmet under denna blottid.
(26) För sammanslutningens gemensamma blot, liksom för gruppernas blot, gäller att djuroffer ej får förekomma. Däremot kan mat av alla de slag blotas till de heliga makterna för att konsumeras på gillet därefter.
(27) Blotfriden, och gillesfriden, beaktas som helig av alla.
+ + +
I.6. ATT BEFRÄMJA UTBYTEN MELLAN BLOTGRUPPERNA OCH ARBETA FÖR ATT VÅR SED OCH TRO SKALL BLI ETT FULLVÄRDIGT RELIGIÖST ALTERNATIV ÄR SAMMANSLUTNINGENS UPPGIFT OCH ÖVERGRIPANDE MÅL
(28) Den andliga gemenskapen och det andliga livet och arbetet, bedrivs först och främst inom blotgrupperna och i hemmen. Den vidare sammanslutningens uppgift är som ovan säger inte att lägga sig i detta andliga liv och arbete, utan blott att tillhandahålla kanaler och former för kommunikation, utbyten och samarbete på olika fronter mellan de enskilda individerna och mellan de diverse blotlag och andra samfund som ingår i sammanslutningen. Förhoppningen är att de enskilda medlemmarna likväl som grupperna ska kunna inspirera och lära av varandra och därigenom, dels bidra till berikande och fördjupande av vår sed och tro, och dels gynna vår framväxande insikt i vad vi alla å botten har gemensamt, ärar och vördar som heligt, viktigt och rätt.
(29) En mindre samling av människor som praktiserar hedendom tillsammans kan naturligtvis med behållning välja att göra detta avskilt och isolerat från andra sådana grupper. Vår sammanslutning kring tro och sed vill dock öppna upp en givande väg för sådana grupper att bryta sin isolation. Därför rekommenderar sammanslutningen också att dess blotgrupper om möjligt upprättar regelrätta vänskapsförbund med näraliggande blotlag eller grupper som delar dess värdegrund och hållning, även om blotgruppen ifråga valt att stå utanför sammanslutningen och andra organisationer.
(30) Sammanslutningen vill dessutom stå öppet för enskilda hedningar i och utanför landet som delar dess värdegrund och hållning men saknar någon grupp att verka i. Därigenom vill sammanslutningen erbjuda sådana enskilda hedningar möjlighet för närmare umgänge och samhörighet med likasinnade, och sätter sin tillit till att detta kan vara ömsesidigt berikande både för sammanslutningen som sådan och dessa individer. Förhoppningen är också att sådana individer med tiden lyckas samla ihop några hedningar och upprätta en egen grupp inom sammanslutningens och därför samfundsfördragets ramar.
(31) Sammanslutningen är därtill beredd till punktvist samarbete med andra hednagrupper, t.ex. wiccarörelsen och hellenistiska grupperingar i landet, kanske en del hindugrupperingar och zarathustraförsamlingar, liksom traditionella religionssamfund i andra länder, allt förutsatt kompatibilitet med sammanslutningens värdegrund, hållning och i vissa fall även dess organisationsform. Sådant samarbete skulle exempelvis kunna röra upprättandet av allhednatempel i storstäderna och eventuellt gemensamma manifestationer för det hedniska religiösa alternativet i moder tid.
(32) Sammanslutningen finns också för att kunna fungera som de delaktiga gruppernas ansikte och röst utåt, och såsom det gemensamma organet för att bedriva samarbete med andra hednarörelser och vid behov försvara vår andliga orientering gentemot förvrängningar och diskriminering.
(33) Sammanslutningen anser inte att utbredning av sed och tro är ett onödigt verk. Tvärtom vill den göra det som står i dess makt för att sed och tro ska finna utbredning och fortplantas ner i generationerna i allt större skala. Nyckeln till detta är de enskilda hedningarna och deras blotgrupper, men sammanslutningen vill i mån av möjlighet och när det är lämpligt, bistå och komplettera den informations- och utbredningsverksamhet som mestadels bedrivs av blotlagen. Vi vill kort sagt inte nöja oss med att äga andlig gemenskap och tillfredsställelse inom självinneslutna och isolerade grupper med blott begränsade utsikter att kunna föra arvet vidare.
(34) Vår sammanslutnings övergripande långsiktiga mål är att utbreda, fördjupa, berika och allsidigt utveckla vår sed och tro dithän att asatron/fornseden kan utgöra ett regelrätt religiöst alternativ i vår del av världen. Att arbeta för detta uppfattas av sammanslutningens blotgrupper/samfund som en plikt gentemot andra människor och de kommande generationerna. Detta är ett arbete som bör bedrivas på alla möjliga fronter, både på hågens, hjärtats och handlingens områden, således både intellektuellt, emotionellt, rituellt, socialt, sedligt, osv. De samtliga gudagåvorna till Ask och Embla har vi att nyttja i vårt gemensamma arbete för sed och tro så länge vi betraktar denna andliga orientering som av största värde.
+ + +
I.7. SAMMANSLUTNINGEN GÅR UR TIDEN NÄR MEDLEMSGRUPPERNA GEMENSAMT BESTÄMMER SIG FÖR ATT LÄGGA NER DEN ELLER SAMMANSLÅ DEN MED EN ANNAN
+
+ ||| +
+
Avdelning II. Idéfördraget: Religionsuppfattning, Värdegrund och Hållning, mm.
+ + +
II.1. DEN FUNDAMENTALA SAMHÖRIGHETEN LIGGER I ”SEDEN” OCH DESS ETISKA DJUP, SNARARE ÄN I BLOTTA DEN FORMELLA ”TRON”.
(1) Asatron eller fornseden, sammanslutningens andliga orientering, är inte bara en ”tro” utan också en ”sed” och därtill en rent personlig andlig ”väg” i livet i samspel med både vår sed och vår tro. Sammanslutningens andliga orientering innesluter således inte bara en uppsättning formella trossatser och trosföreställningar (vilka nödvändigtvis varierar från person till person och grupp till grupp), och dess andliga orientering innesluter inte heller bara en samhörighet kring eller igenom den nordhedniska tron (átrúnaðr) och dess heliga gestalter, utan den innesluter också såsom en ofrånkomlig och elementär faktor en s.k. ”sed”. Just så, nämligen som ”forn sed” (till skillnad från kristendomen, den ”nya seden”), benämnde förfäderna i våra trakter sin religion och gudsförhållande, dvs. sin nedärvda hedendom. Denna religion var med andra ord immanent och omedelbart ett socialt och därför också ett normativt förmedlat förhållande till det heliga, - och det fortsätter den att vara för oss i sammanslutningen.
(2) Understundom hävdas det att vi asatroende/sedanhängare borde hålla ihop om vi nu har ”samma” tro på asar och asynjor och liknande, och således inte utesluta t.ex. nazister och etnicister och andra sådana ur vår gemenskap, bara därför att dessa har en annan ”politisk” (!) orientering än vi. Resonemanget avfärdas av sammanslutningen med hänvisning till att det inte är ”tron” som sådan, utan ”seden” och dess normativa eller etiska djup som utgör den avgörande samhörighetsgrunden. Vi har därför mer fundamental samhörighet med vanliga medmänniskor i samhället som respekterar den faktiska seden i vårt land (även om de så är ateister eller utövar någon annan religion än asatron) än vi har med de människor som deklarerar sin tro på eddiska gudar och gudor, men går så tvärtemot den faktiska och genom tiderna nedärvda seden i samhället och dess normativa grunder. Den såkallade "asatro" i vars namn man vill ignorera och ha sönder den sedliga/etiska grunden i människornas mellanhavanden har vi intet till övers för.
(4) Detta betyder i all korthet att vi inom sammanslutningen vill ty oss till det sedens normativa djup som vi förutsätter finnas som bakomliggande och verksamt i all mänsklig sed i alla tider, och som vi förutsätter vara i andlig mening sann och av evig giltighet. Varje historiskt samhällsliv innefattar en uppsättning normativa regler och värderingar som i större eller mindre mån men aldrig fullt ut uttrycker den forna i betydelsen eviga och sanna seden. För de forna nordbornas vidkommande har många försökt sig på att framställa den fordom rådande moraluppfattningen i enkla regler. Enligt ett av dessa försök (R. B. Anderson: Nordisk Mythologi) gällde det för de fornnordiska förfäderna (i) att ha klar för sig den mänskliga naturens svaghet, vilken gör det nödvändigt att tampas med sina naturliga lustar och att ha överseende med andras sedliga skröpligheter; (ii) att ha mod och tillförsikt att både böja sig under nornornas domar och att strida; (iii) att arbeta oförtrutet för oavhängighet i livet på alla dess områden och fronter; (iv) att hålla sina löften och eder som obrytbara, heliga; (v) att vara uppriktig och trofast såväl som varsam i kärlek, att vara en besannad vän en orubblig vän och slåss på liv och död mot sin fiende; (vi) att hedra ålderdomen; (vii) att vara gästfri, givmild och godhjärtad gentemot fattiga; (iix) att vara klok och försiktig både i ord och handling; (ix) att vara måttfull inte bara i sinnliga njutningar utan ock i sitt bruk av makt; (x) att vara munter och glad; (xi) att vara anspråkslös och hövlig i umgänget med andra; (xii) att bemöda sig om att vinna sina medmänniskors hjärtan, och särskild att samla runt sig en krets av trofasta fränder och hängivna vänner; (xiii) att ta väl hand om de döda. - Sammanslutningen förordar inte detta eller något annat specificerat moralkodex som bindande för sina medlemmar, utan hänvisar istället till det grundläggande sedliga budet att var och en måste försöka göra det som han eller hon vet vara sedligt/etiskt rätt, och avstå från de ord och handlingar som man tvärtom vet vara sedligt/etiskt fel. Var människa har att söka sin sanna, inklusive sin sinnliga lycka, och göra detta under ett eget sedligt, dvs. etiskt ansvar: ”Själv lede själv!”, såsom Edda uttrycker saken, figurerar också i det sedliga valet mellan gott och ont.
(5) Detta obetingade sedebud, detta kategoriska imperativ i koppling till ett principiellt bejakande av livet och dess naturgivna sinnliga, sociala och andliga fröjder, är den enda ”heliga lag” som sammanslutningens medlemmar gemensamt kan ära och bekänna. Detta bud ses som så avgörande att det överskrider varje annat bud och bann såsom dessa härstammar från religionernas så kallade ”heliga lagar”, liksom också de bud och bann som härstammar från den juridiskt etablerade lagen eller från det verkliga, levande samhället eller kulturens rådande moralkodex. De religioner eller gudomliga bud, och de seder som vill få människan att svika sin inre vetskap om vad som är sant och sedligt (etiskt) rätt är i så måtto inte försvarbara. Människans autentiska val mellan moraliskt gott och ont, hennes ”inre sedelag” (såsom det heter i moralfilosofin) är alldeles primär. Därför kan det inte heller finnas hos oss i sammanslutningen någon samhörighet med de rörelser eller grupper (vare sig religiösa eller så med politisk eller någon annan prägel) som principiellt går emot detta inre sedliga förstånd och vänder människan mot det hon i sitt inre vet vara rätt. Dit hör t.ex. fascism och rasism, och fundamentalistiska ideologier av alla de slag.
(6) Tron och dess gestalter är självfallet mycket framträdande och central för sammanslutningens samtliga blotgrupper och deras samorganisation i nätverkets form (se längre ned), men det är viktigt att beakta att tron (átrúnaðr) dock är underordnad seden och dess normativa djup (forn siðr) liksom det inre sedliga valet hos var och en. Skulle trons satser gå tvärt på sedens i denna mening, så måste trossatserna ifråga bedömas som falska. Utan en sådan bedömning, och utan en sådan eller motsvarande förståelse, riskerar den personliga andliga ”vägen” att bli till en irrväg, snarare än en väg. Asatron/seden, hedendomen, är för oss (obeaktat alla lärda etymologier) en hed, dvs. ren, klar, ogrumlad dom, - och det kan den icke vara om den avgjort grumlas av etiska svek i vårhåg eller i vår handling.
II.2. DEN NORDISKA HEDENDOMENS ”FORM” SNARARE ÄN UPPFATTNINGEN AV DESS ANDLIGA ”INNEHÅLL” ÄR CENTRAL FÖR SAMMANSLUTNINGENS RELIGIÖSA SAMFÄLLDHET
(7) Sammanslutningen undviker varje dogmatik, i meningen av någon påtvingad trossats, trosuppfattning eller doktrin som var och en har att acceptera. Trosuppfattningen görs inte och kan inte göras till någon plikt. Friheten att bilda och välja sig och äga en trosuppfattning ses på sitt eget sätt som lika väsentlig som friheten är det i det personliga etiska avgörandet under valet mellan gott och ont. Detta betyder dock inte att sammanslutningen vänder sig mot varje systematisering av det nordhedniska trosinnehållet och trosuppfattningen. Tvärtom anses större klarhet, skärpa och ordning och reda i kunskapen om hedendomens lärdomar och erfarenheter vara önskvärd. Det är bara det att en sådan systematik endast kan framodlas av de enskilda hedningarna under deras andliga liv och religiösa strävan, liksom deras bemödande till förståelse. Detta görs då både enskilt av hedningarna och i gemenskap med andra, således i blotlagen eller de mindre hednasamfunden, dvs. utifrån det fält där troserfarenheterna verkligen förvärvas, och där de intimt vädras och anammas, undan för undan systematiseras och fördjupas, - samt genom ständigt pågående utbyte av tankar och erfarenheter inom sed och tro mellan de olika blotgrupparna och blotvägarna. Resultatet förväntas självfallet inte leda till att mångfalden i trosuppfattningar försvinner i våra led.; den naturliga fallenheten och andliga smaken hos individerna och deras gemenskaper är en garanti mot det. Snarast kommer den att kristalliseras och man kan tänka sig att slutresultatet blir likt det vi finner i t.ex. hinduismen, där såväl teistiska som panteistiska som dualistiska som monistiska, etc. trosuppfattningar finner plats bredvid varandra.
(8) Sammanslutningen tar således ingen ställning ifråga om s.k. ”polyteism” och ”monoteism” (vilket dock ofta görs i asatrokretsar) utan överlåter detta åt de enskilda blotlagen och dess medlemmar att avgöra såsom de själva vill. Definitionen av dessa termer är för övrigt mycket svävande och ofta vilseledande och riskerar att låsa anden i ett fack. I mångt och mycket synes också frågan om polyteism versus monoteism vara en icke-fråga, såsom t.ex. religionshistoriska och religionsvetenskapliga begrepp och troshållningar som ”henoteism” och ”panteism” kan vittna om. Överdriven eller renodlad polyteism kan komma att hänga upp sig i en andligen impotent föreställning om en stelbent himmelsk/kosmisk hierarki av annars isolerade (och begränsade) makter, och därunder förlora den allt-genomsyrande enheten och anden ur själens sikte, - emedan den överdrivna eller renodlade monoteismen tvärtom riskerar att fastna i en förödande abstraktion om en enda världsfrånvänd och livsförsakande helighet hinsides om världen, och därmed förlora, inte bara det härliga sköna livet ut sikte, utan också den verkliga mångfalden och de krafter, håvor och betydelser som varje enskild form och gestalt i universum kan tänkas inneha. Dessa ytterligheter i spektrumet torde i.o.f.s. knappast tilltala gemene man som vill utöva sin religion och äga andlig gemenskap inom sammanslutningen och astron/seden, men, i den mån detta dock händer, får det antas vara var och ens ensak. Det andliga livet är också - såsom allt annat liv - en process, och som en sådan en levande negation, förändring. Inget som är i världen kommer för alltid att vara som det är.
(9) Varken sammanslutningen eller så den andliga utvecklingen och frodigheten inom den hedniska rörelsen är förtjänta av att man sätter lock på individernas och de skilda blotlagens spontana relation till det heliga och hur de själva under sitt religiösa liv vill definiera och skapa de heliga makterna inför sin ande, håg och hjärta och så utföra detta koncept i praktiken. Den verkliga relationen mellan det heliga och människan är inte så mycket frågan om hur denna relation ska vara som den helt enkelt är frågan om hur den de facto är, dvs. vad själen korar åt sig. Därför, istället för att vinna någon ed på att vara ”polyteistisk” eller avhålla sig från ”monoteismen”, förväntas sammanslutningen och dess grupper i sin gemensamhet, dvs. när de kommer tillsammans, (oaktad vad den enskilde gör vid hemmahargen, och t.o.m. oaktat vad de olika blotlagen gör i sin inre gemensamhet) fokusera på den nordiska formen av hednisk religiositet och dess yttringar i den mån dessa äger andlig relevans och etisk gångbarhet för oss hedningar idag. Med detta menas att i det gemensamma utövandet av vår sed och tro tillgriper vi företrädesvis formelement (myter, symboler, riter, koncept, formler, böner, etc.) hämtade från den nordiska folktron, sagorna, eddorna, den forndanska krönikan, hällristningarna, runstenarna, och liknande, - samt att vi gemensamt försöker fördjupa, förädla och utveckla just den formen och tillfredställa våra andliga behov med dess hjälp, och förhoppningsvis därunder, göra den formen tilltalande och givande även för andligt sinnade människor utanför nätverkssammanslutning och t.o.m. utanför asatrorörelsen.
(10) Denna fokusering på den nordiska formen av hedendom ter sig naturlig för oss, då var och en av oss har någonstans valt nordhedendomen framför andra religioner. Men denna fokusering är just en fokusering under ett samtidigt medgivande av att det även finns andra och alternativa former av hedniskhet. Fokuseringen säger i och för sig ingenting om den nordiska formens objektivt större grad av andlig sanning eller verklighet, och inte heller förnekar den en sådan eventuell syn hos den enskilde på den nordhedniska formen, utan framhåller bara att vi som är med i sammanslutningen attraheras av den formen och normalt väljer – åtminstone när vi kommer tillsammans för andlig gemenskap - att investera vår ande i den och föra vårt gemensamma andliga liv och odla vårt gemensamma arv i dess termer. Det heliga har onekligen många namn och gestalter genom vilka det förmedlas med, och meddelar sig till människoanden, eller omvänt genom vilka människoanden söker beröring med det heliga. Människoanden är i sin tur en och densamma världen över, men har därtill formats utefter dess (människoandens) mer konkreta historiska, kulturella, rent individuella, osv. omständigheter. Formerna innesluter naturligtvis diverse implikationer och fingervisningar som mentalt eller psykiskt tenderar att rikta sin utövare å ett eller annat håll, eller mot en eller annan väg i det andliga livet. Men om man så väljer kan man se alla dessa former av det heliga som lika sanna, lika verkliga, och lika tillförlitliga såsom levande och givande, andligen frodiga gestalter av det heliga, förutsatt att man - samtidigt som man lyssnar på själens röst och samvete - verkligen omfamnar dem, vördar dem, upprätthåller dem och älskar dem såsom heliga gestalter och heliga makter av väsentlig vikt för en själv och de sina. Detta torde vara den överlag ganska självklara uppfattningen från intellektets ståndpunkt, emedan den dock av den religiösa hänförelsens egna och naturliga skäl ofta negeras, dvs. att den ståndpunkten ofta förnekas eller motsäges av den emotionella bevekelsen hos människoanden, som ju tenderar att översvälla sina intellektuella band och understundom sans. - Det viktiga härvidlag inom samfundsfördragets mentala ramar är att man i det yttre umgänget trots allt hyser full respekt för andras val av former och termer och sätt att leva sitt andliga liv, och relaterar till dessa med omtänksamhet.
(11) De olika formerna och formelementen är inte blott att betrakta som olika poetiska eller högstämda uttryck, även om sådant självklart hör hemma i varje religion. De förmedlar och fullgör dessutom och väsentligen en verklig relation mellan den levande och unika människan och det heliga. Att relationen mellan människoanden och det heliga förmedlas över en mängd olika former världen och tiden över, reducerar i sig inte den andliga verkligheten hos våra eller andra människors religionsuppfattning och kategorier; det poängterar blott mångfalden av uttrycksformer och nycklar till det heliga, - en verklighetsnivå som för övrigt är och förblir ofrånkomligen outgrundlig. Allfader Odens eviga sökande, och finnande, och hans fortsatta sökande utan att lyckas spräcka allvishetens vallar, är en arketyp i vårt religiösa medvetande om den biten. I andra kulturer och i andra tider verkar det andra arketyper som fångar och meddelar samma sanning. Detta är den sakens grund: En individ ”fångar” sanningen ofrånkomligen på ett annat sätt en varje annan individ; en grupp av människor i samspel likaledes annorlunda än varje annan grupp, detsamma gäller olika historiska kulturer.
(12) Den nordiska hedendomens former på sedlighetens (etikens) fasta grund förenar sammanslutningens blotgrupper i religiös handling med varandra. Välkommen i sammanslutningens gemenskap är därför var den människa och var den grupp som är redo att utöva och odla den formen tillsammans med de andra. Välkomna till sammanslutningen är därför inte bara ”teistiskt” troende, eller sådana som bejakar tro på personliga heliga makter, utan också de andligt sinnade människor eller grupper av likasinnade som antar eller skönjer en opersonlig gudom i och bakom tillvaron ("panteister"), liksom också de människor som med visst stöd i den nordiska traditionen betraktar sig som ”den egna maktens och megins män”. Detta alltså förutsatt att de utifrån sina egna förutsättningar är beredda att äga del i den gemensamma nordiska formen för trosutövande när de för religiösa/rituella ändamål kommer tillsammans med andra inom våra led. Sammanslutningen förutsätter därvid att bekännelsen av t.ex. ”den egna makten och megin” inte är någon egoistisk och trolös floskel hos dem som yttrar den, utan ett uttryck för att vederbörande i dessa termer odlar sin andliga relation till det heliga, t.ex. utifrån sökandet efter sin egen plats i tillvaron inför ödets bestämmelse, eller liknande. Däremot uppmanas de som blott och bart vill ty sig till den nordiska formen på lek och i avsaknad av allvar, eller blott som en poetisk njutning utan varje koppling till religiös håg, eller som enbart ett tillfälle för rollspel och liknande, att avhålla sig från att söka delaktighet i sammanslutningen. Inget fel på lek, inget fel på dikt och inget fel på lustan att agera spel, - allt detta hör av självklarhet till människans väsen och livsglädje och ofta kan den religiösa stämningarna översvalla i sådant, - men sammanslutningen avser att vara en andlig/religiös sammanslutning, och inte blott en lekstuga, inte blott en diktarafton, och ingen showbusiness. Sammanslutningen avråder också från att man nyttjar den nordiska hedendomens former och sinnebilder blott som en markör av den egna identiteten. Asatron/seden, fornseden, vår sed och tro, ska inte vara något intellektuellt eller ens ett andligt smycke att hänga på sin person
(13) Formerna för det heligas underrättelse och omfamningen av det (eller omvänt, människans kommunikation med det heliga) kan och måste av naturliga liksom historiska/kulturella och även idiosynkratiska skäl variera; själva sanningen är dock i sig orubblig. Således kan vi (om vi så vill) tala om den ”enda sanningen”, den ”enda vägen”, det ”sanna livet”, såsom så många religiösa rörelser gör, - men vi vet dock med oss därunder att detta ”enda” upplevs och formuleras på lika många konkreta sätt som det finns själar i universum. Och vi vet också att dessa själar tar till former för att leva ut sin relation igenom, vilka inte bara äger rent personliga utan också historiska och kulturella och litterera osv. dimensioner. Skälen till att vi i sammanslutningen fokuserar vår ande och religiösa kynne på just den nordiska hedendomens former varierar från person till person. Överlag torde vår kulturella närhet till dessa former spela stor roll, d.ä. den enkla omständigheten att vi haft de nordiska gudarna, liksom folktrons gestalter, vättar, tomtar och huldror,och liknande, mer eller mindre in på knutarna från unga år. Detta är en vanlig anledning. Den nordiska mytologin har också framsprungit i nordbornas samspel och kamp med naturens krafter under årtusendena, speglar sålunda i mycket denna natur, liksom speglas i den, och denna natur finns alltjämt med oss och är oss kär. Detta är en annan vanlig anledning. På det sättet kan vi i allmänhet skönja kulturhistoriska och s.k. ”etniska anledningar” bakom vårt val av form att fokusera på och hålla vårt religiösa kynne nära. Men i sammanslutningen anser vi det väldigt viktigt att skilja mellan dessa naturliga rötter till vårt val å ena sidan, och att lyfta fram dem å den andra sidan och därvid ställa dem i själens och sinnets fokus såsom själva motorn och drivkraften för asatrorörelsen. Det är inte ”etniciteten” som sådan, och inte ”germanskheten”, inte ”nordmannaskapet” eller ens ”svenskheten” som driver oss och motiverar oss, utan kort och gott vår religiösa, andliga strävan och viljan att tillsammans tillfredställa denna åstundan i den nordiska hedendomens tecken. Sammanslutningen förkastar därför etnicismen såsom en förvillelse – och därtill som en potentiellt farlig förvillelse - inom hednarörelsen i modern tid.
(14) Etnisk härkomst spelar ingen som helst roll för medlemskap och delaktighet i sammanslutningen eller dess grupper. Varje grupp inom vårt nätverk av hednagrupper väljer såklart sina egna medlemmar och de människor som tycks dem passa in i vad de håller på med. Men sammanslutningen, liksom dess grupper, lägger ingen vikt vid medlemmarnas ras, etnicitet, kön, ålder, sexuella läggning och liknande, och är öppet för alla som delar sammanslutningens andliga inriktning, värdegrund och hållning och är beredda på att verka på samfundsfördragets basis. Undantages här dock eventuella andliga grupper med speciell inriktning inom sammanslutningen, såsom grupper för endast kvinnor eller män, åldersgrupp och liknande, vilket emellertid medför varken sexism eller någon annan diskriminerande uppfattning.
II.3. HÅLLNINGEN I SAMMANSLUTNINGEN ÄR ÖPPEN OCH TOLERANT GENTEMOT ANDRA ANDLIGA ORIENTERINGAR
(15) Sammanslutningens grupper håller för sant att ingen religion kan ha så fullständigt fel att den saknar varje sanning och relevans. Hållningen till andra religioner är därför principiellt öppen och tolerant, även om sammanslutningen och dess medlemmar inte drar sig för att kritisera religiösa eller förment religiösa yttringar som bryter mot det som det självt håller för sedligt självklart och rätt. Däremot vill vi avhålla oss från att kritisera och klandra andra religioner i det blotta syftet att därigenom negativt definiera och framhäva vår egen religiösa identitet. Istället vill vi kunna hålla en attityd av grundläggande varsamhet inför vad andra håller för heligt, samtidigt som vi i positiva termer utvecklar vår andliga/religiösa särart och framhåller den.
(16) Öppenheten hos sammanslutningens medlemmar sträcker sig också till beredskapen att - i mån av upplevda behov - från andra håll än det nordhedniska hämta enstaka inspirationer och insikter, liksom tekniker och rituella procedurer, och integrera dessa med den religion och andliga liv som vi utövar. Såsom eventuella källor till sådant enstaka berikande är främst att räkna de övriga indoeuropeiska religionerna och mytologierna, det hellenistiska arvet och sådana heliga böcker som Veda och Avesta, men också föreställningar och praktiker inom såkallade primitiva religioner världen över. Det är dock viktigt i allt detta att man inte spräcker den form som man odlar och kanske får till stånd ett potpurri av osammanhängande insikter, vinklar, uppslag.
II.4. VÄRDEGRUNDEN I SAMMANSLUTNINGEN ÄR DEMOKRATISK OCH EKOLOGISK; HÅLLNINGEN FRIHETLIG OCH I FREDENS OCH MÅNGFALDENS TECKEN
(17) Sammanslutningens organisationsform och inre bestämmelser vittnar i sig om en strävan till minsta möjliga organisation samt demokratiskt och genomsynligt styre nerifrån och inifrån organisationen. Samfundssfördraget för övrigt vill poängtera vår motvilja gentemot dogmatism och åsiktsförtryck, och lyfta fram nödvändigheten av att varje enskild människa är den hon i sanning är. På samma sätt måste varje grupp av människor få odla den religion och de intressen som de vill och väljer, och de seder och bruk som av kulturella eller andra skäl tilltalar dem. Asatron/seden är också i sammanslutningens gestaltning nödvändigtvis en frihetlig religion med stor respekt för den enskilda, unika individen, och stor tro på enskilda individers förmåga att ordna sin tillvaro på ett frihetligt och samtidigt ansvarsfullt sätt. Sammanslutningen tar i.o.f.s. inte ställning i s.k. politiska frågor, men den är till sin natur principiellt för decentralisering var än ett sådant arrangemang går för sig, och skyr varje överdrivet maktutövande och överförmynderi. Beslut bör, tycker vi i sammanslutningen, i möjligaste mån fattas av de människor som främst berörs av besluten. Sammanslutningen vänder sig därför spontant mot fascistiska och alla handa autokratiska styrelseformer, liksom alla maktfullkomliga och doktrinära förordningar samt överdimensionerad elitism i människors mellanhavanden.
(18) Sammanslutningen förespråkar såsom en självklarhet alla människors lika värde, och förfäktar förverkligandet och försvaret av mänskliga rättigheter världen över. Det tar avstånd från varjehanda brott mot mänskligheten, och varje uppmaning till sådana brott, varför det tar avstånd från rasism och nazism, etnisk rensning, talibanism, polpotism, osv. osv., och förutsätter att sammanslutningens medlemmar delar denna hållning och den värdegrund som den vilar på.
(19) Asatron/seden är också en religion som mer än många andra andliga orienteringar är inriktad på naturen och dess härlighet. Naturen och livet självt ser vi som vårt viktigaste tempel. Sammanslutningen och dess grupper är därför avgörande emot varje skövlande av naturen och dess resurser, och för bevarande av mångfalden i naturen. Varje art ser vi såsom ett eget väsen med självklar rätt till sitt liv och existens. Den bör därför inte behandlas som en värdelös sak eller nyttjas i övermåttan. Naturen är att se på som en lustgård som vi arbetar i; den är en levande samarbetspartner under vårt liv i världen, ett levande väsen och ingen slav att hantera efter egen ofta perverterade vilja. Vi tar oss rätten att plocka det ur naturens sköte som vi behöver för att tillfredställa våra behov och fullfölja vår egen lag och bestämmelse i världen, men vi gör detta med respekt och hänsyn också till naturens lag och andra varelsers behov och rätt i världen. Vi låter bli varje onödigt dödande, men tar oss rätten att försvara vårt eget liv och vår väsentliga lycka och lovliga välfärd.
(20) Sammanfattningsvis är asatron/seden en religion och en religiös gemenskap som strävar efter fred, frihet, ekologisk balans och vänskap mellan alla folk. Om man så vill kan man skönja hela denna värdegrund och hållning i asatrons beryktade hälsning och bön: ”Hell dag! Hell dags söner! Hell natt och närmaste släkt! Blicken på oss med blida ögon, gen seger åt oss som här sitta! – Helle eder, asar! Hell er, asynjor, Hell dig, du givmilda jord! Ord och visdom given oss två, och läkande händer i livet!” (Sigrdrífumál: 3-4)
+ + +
+
Tillägg:
Samfundsfördraget alias Nätverksfördraget i 12 punkter
[Dessa punkter är väsentligen ett koncentrat av Samfundsfördraget/Nätverksfördraget ovan. Men de är samtidigt i någon mån en kompromiss, så att säga, i det att här lämnas mycket öppet för närmare bestämmande. Således omnämns t.ex. inte det löpande samrådet såsom en "styrelse" och inget utsägs om hur detta samråd upprättas eller hur de olika blotgrupperna eller hednasamfunden representeras i samrådet. Punktsammandraget har ej antagits av Nätverket Forn Sed, men det är dock sådant till karaktären att det inte kan göra något om jag tillåter "Nätverket" att stå kvar här såsom i originalet. För formens skull, d.ä. enhetlighetens på denna sida, bibehålls här ordet "Sammanslutningen" (av samfund) jämte "Nätverket". /Kon Unge]
1. Nätverket/Sammanslutningens grundval är självständiga, självbestämmande grupper som på basis av en gemensam värdegrund och hållning samråder och samarbetar med varandra.
2. Grupperna och deras arbete och inre gemenskap är Nätverkets/Sammanslutningens hörnstenar. Grupperna kan vara lokala blotlag och/eller blotgrupper med någon speciell inriktning. Enskilda medlemmar kan vara med i fler än en grupp.
3. Då beslut för hela Nätverket/Sammanslutningen behöver tas görs detta av grupperna i samråd. Enighet eftersträvas. För övrigt gäller principen ”en grupp en röst”.
4. Nätverkets/Sammanslutningens uppgift är att upprätthålla en levande Sed (Fornsed/Asatro/Hedendom) för de sedtrogna. Övriga syften och mål upptas allteftersom av Nätverket/Sammanslutningen genom gruppernas samråd och stadfästes av de årliga tingen.
5. Det årliga Tinget fungerar såsom tidfästning och som ett tillfälle för Nätverkets/Sammanslutningens medlemmar att fysiskt träffa varandra. Tingets plats roterar mellan landsändarna.
6. Större beslut om Nätverket/Sammanslutningen och dess framtid tas eller stadfästes av det årliga Tinget, som också stadfäster gällande medlemskap, kontaktpersoner och liknande, samt förnyar nätverket mellan Nätverkets/Sammanslutningens grupper.
7. Ett gemensamt Blot förrättas i anslutning till Tinget. Grupperna samråder mellan tinget om det kommande blotets utförande. Blotet fungerar som den vidaste manifestationen av den andliga gemenskapen i Nätverket/Sammanslutningen.
8. Den nordiska hedendomens form är central för Nätverkets/Sammanslutningens religiösa samfälldhet och utövning. Trosfrihet råder för medlemmarna, inklusive för vad grupperna eller de enskilda lägger in i den gemensamma nordhedniska formen.
9. Nätverkets/Sammanslutningens hållning gentemot andra andliga orienteringar är principiell öppenhet och tolerans, under ett konstruktivt bejakande och framhållande av den egna andliga orienteringen.
10. Nätverkets/Sammanslutningens andliga orientering vilar på det faktiska samhällslivets grund, inklusive dess fundamentala sedliga/etiska dimension.
11. Värdegrunden i Nätverket/Sammanslutningen är demokratisk och ekologisk; den allmänna hällningen frihetlig och i fredens och mångfaldens tecken.
12. Medlemskap i Nätverket/Sammanslutningen är genom medlemskap i någon av Nätverkets/Sammanslutningens grupper. Enskilt medlemskap medges sådana sedanhängare som inte har någon blotgrupp att tillgå och försöker få till stånd en grupp att verka i inom Nätverket/Sammanslutningen.
+ + +
["....så hjälpe oss Freyr och Njörðr och den Allsmäktige as!"]
Tillbaka till debattforumet:
09.12.´04